Fällning fäller fotograf.

Jag var skogshuggare i går. I alla fall trädfällare. En insats krävdes för att rädda en rhododendronbuske som fått konkurrens av hassel och en gigantisk lönn. Makan försvann ut på förmiddagen medan jag satt vid datorn. När hon återkom för att hämta ut undertecknad i solskenet, hade hon nedlagt ett icke oansenligt antal hasselplantor. Nu behövdes det hjälp med Stora Lönnen.

Jag granskade den sakkunnigt. Ja, granskade i alla fall. Av måtten att döma krävdes här kraftfull insats med motorsåg. Men det skulle kräva framgrävande av skyddsbyxor, jacka, hjälm och handskar. Med den utrustningen i full sommarvärme blir man som en kokt kräfta både till färg och saltlake innan man ens hunnit dra i startsnöret på sågen, så kravnivån sänktes. Bäst hade varit att skjuta upp det hela till vintern, som erbjuder betydligt behagligare temperaturer för sådana eskapader, men jag insåg att förslaget inte skulle falla i god jord.

Nåja, hustrun var utrustad med både japansk baklängessåg och svensk beskärningssåg, så det var bara att sätta igång. Beskärningssågen och jag jobbade och slet, och se på rackarn, jättelönnen föll. Jag mätte stubben med mitt verktygsmakarskjutmått, 86,8! Ja, millimeter alltså, men liksom ändå. Det kan tyckas petigt med de där komma åtta, men man ska såga igenom dem också!

Makan styckade bytena med sin japanska baklängessåg medan jag pustade ut efter bedriften. Hon blev typ kokt kräfta trots att hon inte körde motorsåg. Hon är nämligen mycket tilldragande för fästingar, och var därför iförd gamla skidthermobyxor och tät jacka. Hon frös inte.

Vi släpade iväg grenverken till eldningshögen, och sedan betraktade vi rhododendronbusken med sitt hål efter lönnens skuggande. Jobbet borde gjorts för länge sedan men vissa hälsoproblem har satt stopp. Men nu kan busken repa sig konstaterade vi och gick in för fika.

Sådana här hjältedåd sätter sina spår i min jäkla nacke, så nu räcker det med en aningen snabb huvudrörelse för att det ska gunga till och illamående köra igång. Statiska jobb ger samma effekt, fotografering till exempel. Men va tusan, kameran får inte becka igen! Så i kvällningen när regnet upphört blev det en sväng med den trots allt.

Amba och jag stötte på den här smultronplantan. En gammal bekant, innan nordatlantiska oscillationen bestämt sig för att djupfrysa Skåne om vintrarna fotograferade jag den här plantan blommande till jul.

Lötanrosen, som har sitt namn efter Kristinas barndomsparadis vid Bispgården i Jämtland, har börjat slå ut.

Sådana här är det ju aldrig någon som plåtar, så jag uppoffrade mig.

Blodnävan är igång. Snart dags för midsommarblomster!

Nu skall jag fortsätta ta det lugnt så att gungeriet och illamåendet ger sig. Det är ju nästan passande att regn och åska är på väg hit!

Vi hörs!