Sommarfluga: Sex i det gröna!

Förlåt, kunde inte låta bli… I förra bloggen skrev jag ju om styltflugor och deras sexliv. Jag konstaterade att själva parningen närde jag inte ens mikroskopiska drömmar om att lyckas få på bild. Det går fort, Ugglas fyra sekunder är ett par evigheter och litet till i sammanhanget. Men det hindrar ju inte att man försöker!

Och ta mig sjutton, i förmiddags var det dags! En liten, troligen ovan hane dök ned på en hona och var antagligen aaaaningen långsammare än normalt. Nu är ju inte Sigmas 150mm-makro något drömobjektiv för actionbilder, lindrigt sagt. Autofokusen är inte direkt blixtsnabb, snarare litet snigelaktig. Och fina kontraster i motivet är det inte tal om och motivet är dessutom väldigt litet. Jag kör med eos7D:s spot-inställning på AF, men det är lätt att hamna fel ändå. Välvilligt svalkande vindkårar hjälper till att vagga kirskålsblommorna och därmed flugorna så att man får försöka träffa rätt när alltihop passerar i sökaren då och då. Men trots alla motigheter, jag fick en parningsbild! OK, den är långt ifrån knivskarp och inte störtskön, ISO 3200, bl 11 och 1/200s är inte optimalt när allt rör sig och fotografen darrar. Men vad då, hur många bilder på styltflugeparning finns det, va? Sett någon? Trodde väl det! ;-)

Nä, jag skojar naturligtvis. Men litet roligt är det att ha kommit en bit på vägen. Med tiden kan det kanske bli en riktigt bra. Jag ska plocka fram stora blixten nästa gång! ;-)

Här är en bild med kamerans inbygda blixt, dock bara med ”uppvaktning”

När jag höll på med styltflugorna upptäckte jag en ännu mindre fluga som kröp omkring i samlingen. Hur den vågade hålla till hos styltflugorna som i litteraturen anges vara rovdjur begriper jag inte. Här ser man storleksskillnaden mellan en styltflugedam och den lilla blomflugan jag fick sin på:

Apropå blomflugor, när jag skulle gå in efter plåtandet höll en flyttblomfluga på att undersöka en vit blåklocka vid entrén. Att dessa små varelser klarar att flyga från södra Europa och hit, det är ju nästan ofattbart!

Vi hörs!

Flugfixerad fritidsfotograf fotograferar flitigt fina flygande flugor i flygande fläng.

Canon Eos 7D hänger på magen med sommarens normalobjektiv monterat: ett Sigma 150mm makro. Jag vandrar runt och letar motiv i vårt närlandskap här i Skånealpernas djupa bokskogar. Solen bara vräker ned, man blir blöt bara av att tänka på intagande av makrofotoställningar. Dessutom viner den skånska blåsten dagarna i ända, det är bara större stenar och klippblock som inte far omkring i sökaren när man riktar kameran mot dem. Inte läge för makrofoto egentligen alltså, men skam den som ger sig!

Det ÄR tröttsamt med blåst när man plåtar makro, så jag kollade in ett hörn där den större växtligheten gav litet lä åt de lägre kompisarna. I en kirskålsblomställning såg jag några mörka streck som kröp omkring, ibland tog de en kort flygtur. Sånt smått blir inte stort ens med makro, men försöka duger tänkte jag. Det var inte förrän jag kommit in, tankat över bilderna och börjat redigera som jag upptäckte vilka charmiga krabater jag fångat på bild. Det var sådana här kryp jag siktat på:

Jag hade ingen aning om vad det kunde vara för insekt, jag kallade dem slarvigt minimygg i Lightrooms nyckelordslista. Dagen därpå ägnade jag dem inget intresse, men blåsandet bara fortsatte och blev än värre, så ännu en dag senare letade jag upp det lugnare hörnet igen. En minimygga "hovrade", och jag siktade på den. Inne igen med resultatet på skärmen såg jag det här:

Nu var jag fast! De där krabaterna måste jag ju bara följa! Ut igen direkt, och fångade den här gynnaren med fräsiga solglasögon. Bilden nedan är beskuren liksom de följande, minimyggen är inte stora! Förresten, minimygg är det ju inte, jag kollade upp i litteraturen och kom fram till att det är styltflugor.

Man anar varför de fått det namnet när man kollar in benen på dem. Det syns litet på sittande fluga:

Men framför allt lägger man märke till det på flygande hanfluga:

Den där bilden med flygande fluga blev jag litet mallig över, och tänkte att jag skulle prova med blixt för att få bättre ljus och kortare exponering. Det gick, men jag tycker att flugorna tappar litet av sitt sagoväsensutseende när blixten lyser upp dem.

Så jag plockade av blixten igen, siktade noga och bad snällt. När jag fick den här blev jag RIKTIGT mallig!

De är små, skrev jag. De flesta har väl sett kirskålsblomster, men antagligen inte lagt detaljerna på minnet kan man tänka. Jag gjorde ett enkelt försök att visa storleken genom att hålla upp en tumstock och trycka av. Inget mästerverk precis, men litet hum kan man nog få:

Makrofoto är så bildande (!), man lär sig hela tiden! För någon vecka sedan hade jag ingen aning om att styltflugor finns, nu vet jag till och med en hel del om deras sexliv! Honorna samlas i kirskålsblomman och käkar pollen och även insekter ännu mindre än de själva. Hanarna gör likadant, men då och då hovrar de över församlingen, ser ut en lämplig dam och störtdyker ned på henne. Akten måste gå oerhört snabbt, för i nästa ögonblick far han iväg igen. Jag har inte ens små mikrodrömmar om att lyckas få det på foto…

Ofta syns en droppe på hanens mage när han hovrar över damerna. Jag gissar att det är spermier han utsöndrar. Om det ”är meningen” och ingår i parningen eller om han bara är väldigt på hugget och inte kan hålla sig vet jag inte, jag har inte hittat någonting om detta i litteraturen.

Jag avslutar med en hane som hovrar över sin dam i kvällens sista solstrålar i vår ”myggehörna”:

Vi hörs!