Klarar skivorna skivan?

Jag berättade i går om de olycksfall som orsakats av fönstren i Digitala Rummet, där småfåglar åkt på rejäla smällar när de flugit in i glasrutorna. Så kan det inte fortsätta, och i dag tog makan och jag itu med problemet. Utrustade med snöre, sax, syl, skruvöglor, trappstege och gott hopp begav vi oss ut för att försöka sätta P för fågelkrockar i glasrutorna. På bilden nedan ser man att fåglarna lätt kan få för sig att det bara är att flyga genom huset till skogen på andra sidan.

Efter en hel del slit och inte helt vackra ord om att små öglor och kalla fingrar inte går bra ihop, i alla fall inte om de där öglorna ska skruvas fast i sylhål, hänger nu några CD-skivor som juldekorationer i takskägget.

Vädret har slagit om ordentligt, den bistra kölden har jagats bort av betydligt ljummare luft. Nästan sju plusgrader i dag, en blåmes undrade om kaprifolen kanske skulle veckla ut sina blad på en gång.

Det mildare vädret gjorde att antalet fåglar var något mindre i dag än när vi hade midvintertemperaturer. Men gott om dem var det ändå framåt dagen, och hittills är resultatet av skivupphängningen gott. Ingen har smällt in i någon ruta, det säger i och för sig inte så mycket för det hände inte varje dag förut heller. Men en annan sak är lovande, tidigare var det mycket vanligt att fåglarna flög från buskarna upp till takrännan. Då flög de alltså i riktning mot fönstren men fortsatte upp till taket. I dag har jag inte sett en enda av dem göra så. De sitter gärna i grenarna ett par meter ifrån, men de tar en annan väg till takrännan.

Min kraschade nacke mådde inte bra av allt tittande uppåt och skruvande i samma riktning, även om det bara handlade om några skruvöglor blev resultatet som en lättare bakfylla, utan att jag fått i mig en milliliter starkt. Nåja, det går över och om det sparar fågelnackarna är jag mycket nöjd!

Nu blir det lugn kväll i väntan på att det förb—de smällandet ska bli avklarat. En kopp te blir kvällens starkaste dryck ;-)

Så här på årets sista dag ska jag bespara er en avslutande blåmes. Det blir en rödhake i stället. Den trivs bäst inne i gyttret av kvistar och slingor, och är därför inte helt lätt att få till hyfsade bilder på. I dag gick det i alla fall nästan...

Gott Nytt År på er förresten!

Vi hörs!