Vinterkölden är fortsatt sträng i Skåne-Alperna!

Kölden har bitit sig fast här på Linderödsåsens nordsida, minus 10 i går morse och 11½ när vi kom upp i dag! Nicke, våran kisse, vägrar gå ut. När matte öppnar balkongdörren hoppar han demonstrativt ned till värmelementet och lutar sig mot det med en blick som inte kan missförstås: ”Du kan ju gå ut om du hat nå´t intresse av det, jag har det inte!” Amba, hunden, måste ju ut så litet luft får husse i alla fall även om det inte blir några kamerarundor i kölden. Husse är nämligen lagd åt samma håll som Nicke… Nåja, i morgon ska tempen rusa upp över nollan igen säger SMHI.

Men fönster har vi och utanför pågår livet för fullt vid fågelmatningen. Som jag skrev sist, fridfullt är det inte alla gånger men alltid intressant! Mor och dotter rådjur håller i alla fall gulligt sams i bästa Disney-anda.

Dom förser sig av fröspillet på marken när de passerar ett par gånger om dagen. Men ibland kan man ju undra vad de tycker om kosten. Eller hon kanske slickar sig om munnen för att det är så gott?

Men det är inte alltid frid i rådjurslivet heller. Det finns ännu ett mor-och-dotter-par som kommer lika regelbundet men oftast på andra tider. Det finns skäl till det, de gånger de råkar komma samtidigt blir det ett liv och ett kiv tills ena paret ger sig iväg. Då är det inte tal om Disney-gullegull längre. Här en bild på den andra omgången rådjur:

”Julen vara skall till påska” står det ju i visan, ibland kan man undra om påskkycklingarna börjat invadera när gulsparvarna dyker upp för att käka. En del ser nästan ut som kanariefåglar. Dom brukar i alla fall vara fridsamma av sig.

Mesarna är tuffa fåglar och kör inte alltid den vänliga stilen, ibland kan det bli härliga uppvisningar i kampen ”Jag är störst!” Här en som morskar upp sig inför sista biten till fröautomaterna.

Jag såg just att SMHI verkar få rätt! Medan jag skrev det här har temperaturen stigit mer än en grad. Hoppet lever!

Vi hörs!