Färgfilm slår igenom på riktigt. Kodak, Kodak, Kodak överallt!

Under den här tiden när jag var sommarvikarie i fotohandeln slog färgfoto igenom bland ”vanligt folk” på riktigt. Kodak kom med sina Instamatic-kameror, och gjorde reklam för dem och sina färgfilmer överallt. Precis överallt! Lade man en veckotidning med baksidan upp tittade man genast på en Kodak-annons. Inne i tidningarna fanns fler. Små enspaltare med Kodak på var och varannan sida i minsta landsortstidning. Ingen slapp undan Kodaks annonsering!

Och Instamatic sålde någonting helt otroligt. Nästan till hundra procent i presentförpackning eller ”start kit” med en negativ färgfilm medföljande. När den var färdigtagen och nästa film skulle inhandlas när man lämnade in för framkallning, var den vanligaste beställningen ”och en likadan filmrulle”. Då visste man att den passade! Färgfoto ökade kolossalt, och framkallningspriserna sjönk, vilket ytterligare ökade på efterfrågan på färg. Färgfoto var tidigare ofta förknippat med diapositiv, nu blev ”färgkort” standard.

Inte så konstigt kanske, färgfoto var länge en nästan ouppnåelig dröm i fotovärlden. I gymnasiet skulle vi göra någonting som kallades specialarbete, och jag valde att titta på ”fotografins historia”. Jag fick med det är att fotografi betyder att ”måla / rista med ljus”, om camera obscura, Niepce som fotograferade med asfalt 1826, Daguerre med sin daguerreotypi 1839 och mycket annat. Foton blev det, men inte i färg. Det ville man gärna ändra på redan från början, men det var inte lätt! Jag fick med både Gabriel Lippmann med sin lippmannplåt från 1891 -som gav honom Nobelpris! och bröderna Lumiére som 1903 kom med Autochromemetoden, båda metoderna besvärliga, dyra och ingenting för vanligt folk. Men jag missade att JC Maxwell redan 1861 tog vad som räknas som den första färgbilden! Och att Sergej Prokudin-Gorskij använde hans metod för att ta färgfoton i Ryssland 1905 och tio år framåt! Han tog tre bilder av varje motiv, en med rött filter på kameran, en med grönt filter och en med blått filter. Bilderna visades sedan med tre projektorer försedda med samma filter. Resultatet blev enastående, får man nog säga. Han körde alltså RGB långt innan Lightroom! Kolla gärna hos Allt om historia, länk:  https://alltomhistoria.se/kultur/foto/tsarens-ryssland-i-farg-1905-1915 och se om inte de bilderna ger en dokumentation som slår det mesta… Ingen lätt metod, och inte billig heller, så den blev inte så vanlig. I mitten av trettiotalet kom Kodak med Kodachrome diafilm, och Agfa svarade med Agfacolor för dia, och färg-dia blev i många fall lösningen för den som ville ha färgbilder.

Visst ja, jag skulle ju stå över den där fotohistorien… Men det blev bara en liten bit och mycket summariskt, förhoppningsvis någorlunda rätt, så jag kan kanske förlåtas? Tillbaka till min egen fotohistoria!

Instamatic blev en enorm succé. Agfa försökte kontra med en egen lättladdad kamera, Agfa Rapid, men hade inte en chans. Instamatic var vad som gällde! Rollei gjorde till och med en spegelreflexkamera för 126-kassetten, Rolleiflex SL26, men någon succé blev den inte. Inte så konstigt kanske. Instamatickassetten var lindrigt sagt inte betrodd hos de mer avancerade fotograferna, de krävde annan kvalitet än den populasen stod ut med.

Många andra fabrikat anammade Kodaks kassett, och Voigtländer släppte sin modell Bessy AK. Tillverkad av Balda, men det nämndes aldrig. Föreståndaren i en annan av stadens fotobutiker skickade med mig en Bessy AK och en film för att ta litet bilder som kunde visas upp i affären när folk skulle övertygas om att det fanns inte bara Kodak här i världen. Jag hittade två av de bilderna, kommer nedan. Jag vet inte om de gjorde någon nytta för att kränga Bessy, men kul som minne. Tiden har gått illa åt färgerna.

Jag skrev sist att jag träffade på många fotograftyper under den här tiden. Det var han med en Hasselblad 500C som kom in varje sommar och fick kameran laddad(!) och inställd(!) för strand och solsken på Mallorca. Han fick inte många bra bilder. Det var damen som fick en reklamskylt med kattungar på mot att hon köpte en kamera. Hon köpte en Instamatic, blev intresserad och tog väldigt många bra bilder!

Det var lokalkorrespondenter för lokaltidningen, som den långe, magre och strame folkskolläraren från byn norrut, och den lille, runde, inte alls strame taxichauffören från byn västerut. Han brukade alltid se till att nämna tidningens ordinarie pressfotografer när man pratade med honom, få med dem så många gånger som möjligt i samtalet. Kollegorna på bladet kallade han dem. En av dessa kollegor på bladet kom också in då och då, med en Pentax Spotmatic om halsen. Vi pågar blev smått gröna… Ingen av de här herrarna bad att få kameran laddad, och de var alla mycket trevliga.

En kille lämnade in sv/v negativ för förstoring. När bilden av en staty var klar för avhämtning, studerade han den noga med en stark lupp, han hade testat ett objektiv. Ögat på statyn hade markerad iris, och han sade att den inte var perfekt cirkelrund. Det var ett absolut krav för en duglig fotograf att objektivet kunde fixa sådant! Frågor om huruvida irisen verkligen var cirkelrund på statyn, om viss vinkel kunde betyda något, avvisades med en fnysning.

En gång stod butiksföreståndaren och jag med mina just uppackade bilder som kommit från labbet. Jag hade sett i en fototidning att någon tagit bilder på maskrosbollar, på olika sätt för att få fram effekter, och ville gärna prova jag också. En av kundkretsens mer avancerade fotografer kom in, tittade på bilderna och sade lågt och långsamt med det förakt som bara finns i sävlig skånska ”det är fult att härmas”. Jag har efteråt funderat kring om han tänkt på hur mycket vår och andra däggdjurs drift att härma betyder för överlevnaden, eller hur vår kultur skulle ha utvecklats om vi inte hade härmat…

Men det fanns som väl var inte så himla många renodlade besserwissers på den tiden, så jag körde glatt vidare med bilder på folk i omgivningen, som vid den här Köpenhamnsresan till exempel.

Vi hörs!

2018-07-16 21:29   ehrsa

Vad trevligt! Ett stycke 'dåtidshistoria'.. Jag gillar färgbilder från förr, känns som igenkännandet blir bättre när det är färgbilder! Svartvitt känns så mycket äldre.. När kan de sista bilderna var tagna?
Hälsn!

Svar från aasaboe 2018-07-17 09:50

Tack Jan! Jag håller med dig om färg! Det finns oerhört många fantastiskt fina svartvita bilder, men för mig är bilderna som Sergej Prokudin-Gorskij fick till klara bevis för att man får en helt annan syn på historien än vad svartvitt kan förmedla. Vilket inte på något sätt innebär att jag "dissar" svartvitt, det har ju funnits och finns fortfarande många med stor skicklighet på det området. Ännu mer förr så klart, när valet knappast fanns.

De sista bilderna är från 1971.

2018-07-16 22:06   Sten Björklund

Mycket trevlig historia och bilder du bjuder på. Gillas skarp. När du skriver om enkelheten med Instamatic så kommer jag att tänka på Super-8. Även rörlig film måste haft ett riktigt uppsving i mitt/slutet av 60 talet. Minns inte riktigt men jag tror jag köpte min första Super-8 när jag fick min första lön 1966. Höll mig till Kodak film men en gång köpte jag Perutzfilm, jag skulle ha så pass många filmer och den fick man halva priset. Idag finns nästan inget kvar av dom filmerna, alla färger har bleknat medan Kodaks är nästan oförändrad.
Jag jobbade i järnaffär på den tiden och där fanns också dom där tendenserna. Alla skulle ha en borrmaskin, sålde många varje dag i flera års tid. Elvispar, skoputsamaskin, elektrisk potatisskalare o.s.v. Människor hade fått bättre ekonomi och kund kosta på sig.
Sten

Svar från aasaboe 2018-07-17 09:54

Tack Sten! Ja, super-8 var väl egentligen en ännu större revolution hanteringsmässigt, gamla standard-8 eller som den kallades dubbel-8 var ju knappast användarvänlig som det heter numera.

2018-07-17 01:45   Dubbelolle

Känner igen allt i din berättelse, mitt första jobb var i fotoaffär, Hasselblads Foto i Malmö, ett kul jobb för en fotointresserad ung man, stannade så länge som sju år. Hälsn, LO

Svar från aasaboe 2018-07-17 09:57

Tack Lars Olov! Ja, det var en rolig tid! Hasselblads Foto var väl en som man säger seriös fotoaffär, Malmö hade ju även Broddmans, kända för reklamen i Radio Syd; "Broddman-Broddman-Broddman!" ;-)

2018-07-17 07:02   Stican

Trevlig bildserie igen om Kodak som väl dominerade marknaden ett tag och jag köpte en instamatic till mina barn som de försökte lära sig fotografera med, och det blev många halshuggna bilder men det var ganska roligt det också att gissa vem som det föreställde.
Ha det gott/Stig

Svar från aasaboe 2018-07-17 09:59

Tack Stig! Sökaren i många Instamatic-kameror var ju inte av precisionstyp precis, så halshuggning var mycket vanligt! ;-)

2018-07-17 09:02   sears

Mycket intressant läsning och trevlig resa i historia.
Väldigt kul att se bilder från förr.
Toppen inlägg!

MvH
Johnny

Svar från aasaboe 2018-07-17 10:00

Tack Johnny! Roligt att du uppskattar mitt pladder!

2018-07-17 10:57   Khalad

Fantastiskt fina gamla färgbilder och intressant berättelse! Även här känner jag igen mig, hade extrajobb i fotoaffären hemma i Ludvika i slutet av 50-talet. Instamatic kommer jag ihåg, men också Viewmaster som en eller två jular var den kanske vanligaste julklappen, med bildskivor och serier av olika motiv. Hälsningar/ Björn T

Svar från aasaboe 2018-07-17 11:16

Tack Björn! Viewmaster hade haft sin storhetstid när jag hamnade i fotobutik, men jag minns den mycket väl från barndomen. Jag fick en och någon skiva då och då, jag var liten pilt och jag minns att jag blev litet skrämd av bilderna på skivan "Alice i underlandet". Men jag repade mod och tittade oförfärat med tiden ;-)

2018-07-17 22:00   syntax

JC Maxwells metod är nog det mest fantastiska färgåtergivning som finns - och oerhört väl förvaltat hos Sergej Prokudin-Gorskij. Numera kan man ju fotografera av en Maxwellprojektion och få både bildfiler och papperskopior. Ändå går det inte att jämföra med originalprojektionen - vilka färger, viket djup i bild! Jag har sett en sådan uppvisning, och gick smått skakad därifrån - och detta är en teknik från medlet av 1800-talet!

Sedan då Kodak. Den Store Gule Fadern. Överallt där man gick här i Stockholm såg man den gula Kodakskylten, ända fram mot sekelskiftet 2000. Den sista togs ned bara för några år sedan. Det var utanför Wibergs Foto på Karlavägen.
Själv använder jag fortfarande Kodak Ektar 100 när jag plåtar med historiska kameror.

Svar från aasaboe 2018-07-18 14:30

Oj, det måste ha varit en upplevelse att få se Maxwellbilder visade "på riktigt"! Jag har funderat mycket på hur det skulle se ut, men aldrig fått uppleva. Jag tror definitivt på att det var en upplevelse på djupet!