Klagovisa

Det var ett tag sedan sist - 24 januari närmare bestämt, tre månader så när som på ett par dagar. Frånvaron har sin förklaring. I höstas började jag känna av ischias, när det började bli besvärligt gick jag litet stavgång som en sjukgymnast på VC rekommenderade när jag hade samma problem i mars. Jag tänkte då att stavgång det kan dom som har intresse av det hålla på med, jag har det inte. Men så provade jag, och blev helt besvärsfri på några veckor. Det funkade i höstas också, men besvären återkom. Det blev inte bättre när jag ägnade mig åt ved- och briketthantering trots rejält ryggont, och i andra halvan av februari i år blev det uppenbarligen för bra när jag tog ett felsteg med tio kg träbriketter i famnen och gjorde en snygg halvböj bakåt.

Sista februari fick jag ge mig och kontakta Vårdcentralen. Det har blivit en lång resa med sjukgymnastbesök, fick avbrytas direkt när smärtorna blev värre. Utprovning av smärtstillande, smärtorna allt värre. Att ligga är ett elände, varje uppstigning ger en uppvisning i liknande rörelseschema och läten som en brunstig valross. När jag sitter vid matbordet och sätter i mig de av läkare ordinerade pillren (snart skramlar det när jag går) lindrar det ett tag. Så fort jag går eller står är det färdigt igen. Remiss till magnetröntgen, 5-6 månaders väntetid. Via 1177 höll jag koll på när remissen kom fram och anmälde mig till återbudslista. Efter några dagar ringde jag till röntgen, en vänlig människa frågade om jag kunde komma på påskdagen, några dagar senare. OM jag kunde! Den nionde april var jag på magnetröntgen, lång tid för att få resultat men vid läkarbesök den nittonde fick jag veta vad som orsakar smärtorna, dubbelt diskbrock med potential att gå i båda benen. Som väl är håller det sig till det vänstra, men jag undrar om högersmärtan helt enkelt blivit felväxlad och går i vänster ben den också, intensiteten tyder på det ;-)

Nå, himla skönt att få veta att inga tumörer eller metastaser finns, tanken fanns eftersom jag blev prostatacanceropererad 2011, även om PSA låg under mätbart de tio följande åren och även nu vid provtagning. Skelettcancer finns ju som tillbehör till prostatadito. Nu är det aktuellt med smärtblockader, men Vårdcentraler får inte remittera till Smärtmottagningen på sjukhuset i Kristianstad, det skall ske från ortopedmottagning och den finns i Hässleholm. Alltså väntar jag ivrigt på att få veta att remissen kommit dit. Det tar sin tid, för VC får inte skicka elektroniskt av säkerhetsskäl, det skall gå med snigelposten som Postnord består oss med. Varannandagsutdelning och andra förseningar hoppas jag inte ställer till det ytterligare. När jag får veta att remissen nått fram ringer jag direkt och sätter upp mig på återbudslista, jag kan inte komma dit fort nog.

De förtjusande plågorna i rygg och ben gör att det inte blir mycket fotograferat, jag sitter i stort sett pall vid matbordet. Att sitta vid datorn medför kraftig plåga så det blir inte mycket där heller, det här inlägget får jag dela upp arbetsmässigt. Jag saknar att inte kunna gå ut och fotografera, att inte kunna sitta i en fåtölj, och allra mest att inte kunna ligga på rygg i sängen. Jag är hänvisad till att ligga på vänster sida, vilket nu efter ett par månader har kickat igång min gamla whiplash/arbetsskada i nacke, axlar och armar. Förhoppningsvis inte mer än att de drar sig tillbaka när jag kan ligga ordentligt i sängen. Jag längtar också efter att kunna sitta i en frisörstol och bli klippt, och att raka mig. Rakning framför badrumsspegeln är en fantastisk smärtstartare. Jag rakade mig inför magnetröntgen, men nu får det vänta tills smärtblockader är lagda. Har planer på att se ut som Sean Connery i "Röd Oktober" men mitt lilla spret räcker väl inte till det.

Jag saknar att kunna hålla koll på solitärbina och annat ute, jag får hålla mig till fönsterfoto på rådjur och hjortar. Det kostar rejält i ökade smärtor, men viss livskvalitet kräver vissa uppoffringar ;-) Inte alldeles lätt att hålla kameran med teleobjektiv stilla när rygg och ben nyper till med full kraft. Jag skickar med några bilder från perioden. Rådjur har varit på besök, här råbocken. Inte så välkammad då i slutet på mars.

Damer fanns också av rådjurssläktet. Två välkammade damer, samma dag

.

+Dovhjortar har också börjat komma.

De är litet hispiga, kanske för att det finns vargrevir i närheten.

Men litet bus finns det alltid utrymme för.

Sista bilden är från i går, mor och dotter tar igen sig bland vitsipporna på morgonen.

Färdigklagat! Jag får se när jag kan återkomma, datorsittande är triggande på diskbrock ;-) "Don´t know where, don´t know when" var det någon som sjöng en gång i tiden.

Under alla omständigheter;

Vi hörs!

2023-04-22 19:39   pdahlen

Låter extremt jobbigt, jag ska nog inte längre klaga på mina ryggsmärtor. Har haft det tidigare och det brukar försvinna efter en vecka, men denna gången kom det för några månader sedan och har inte helt försvunnit sedan dess. Det kom när jag bar grejor vi haft med till sommarstugan och det är ju alltid något som ska bäras varje vecka, man flyttar nog ett ton varje vecka om man lägger ihop allt man förflyttar. Men tycker jag har det något bättre nu iaf.

Hoppas att de nu snabbt kan göra något åt det, det är otroligt jobbigt att ha smärta varje gång man råkar röra sig. Fin serie bilder

2023-04-22 21:43   aasaboe

Tack Peter! Jo, jag hoppas också på snabb hantering. Du har all rätt att klaga över dina ryggsmärtor, det är ingenting man njuter av precis. Jag rekommenderar dig att prova stavgång, det kan göra underverk på några veckor. Jag köpte mina "vandringspinnar" som jag kallar dem på Biltema, billigast möjliga, de funkar utmärkt. Och se upp med vad du utsätter ryggen för, jag slarvade ordentligt och nu sitter jag där i skiten, bokstavligt ;-)

pdahlen 2023-04-22 22:11

Jo, du har säkert rätt att man ska vara mer försiktig, men jag tycker det är något som ska flyttas eller bäras nästan hela tiden, kanske ska man se över hjälpmedel som väskor på hjul mm. Har stavar (mycket möjligt det var Biltema) som jag använde som träning efter att ha brutit benet för en sex år sedan

2023-04-22 22:12   mojje

Hua, ja det låter verkligen som motigt. Jag hoppas att du snart är igång igen var sak har sin tid så även remisser och snigelpost tyvärr. -Ge inte upp bara!

Svar från aasaboe 2023-04-23 17:42

Tack Morgan! Nej, jag ger inte upp i första taget. Men jag måste medge att det kan ta på humöret ibland. :-)

2023-04-23 15:05   Bjarne

Fy vilket elände du råkat ut för! Jag har haft ryggont av det mer tillfälliga slaget, så jag förstår att det här måste ha varit nästan outhärdligt. Hoppas verkligen du får någon hjälp! Skönt att det inte var cancer i alla fall. Jättehärliga bilder på "dina" rådjur och hjortar!
Hälsningar, Bjarne
P.S. Är det inte Abba som du citerat på slutet?

Svar från aasaboe 2023-04-23 18:01

Tack Bjarne! Jo, emellanåt känns det ohyggligt. Sångcitatet är från "We´ll meet again" med Vera Lynn, från 1939. Den blev oerhört populär under kriget, 1943 blev det film. Jag såg filmen som ung, på TV, och det där citatet "we´ll meet again, dont know where, don´t know when" har en förmåga att sätta sig i minnet, i alla fall på mig :-) Det väcker känslor hos mig, och man kan ju tänka sig hur starka känslor det väckte under kriget. Några Länkar:

Vera Lynn sjunger för soldater: https://www.youtube.com/watch?v=T5C4meGkNyc
Litet lugnare inspelning: https://www.youtube.com/watch?v=HsM_VmN6ytk
Info engelska Wikipedeia: https://en.wikipedia.org/wiki/We%27ll_Meet_Again

2023-04-24 11:07   Vibybo

Ja det får vi verkligen hoppas det löser sig det här, låter besvärligt. Smärta tär något oerhört på kroppen och greppar tag i sinnet. Vårdens krokvägar får mig ibland att undra över avsikterna hos de som sitter högre upp, helt avskilda från vårdens vardag.
Bilderna är toppen, så fantastiskt med klövvilt utanför huset.

Svar från aasaboe 2023-04-24 19:03

Tack Stefan! Jo, jag längtar verkligen efter smärtfrihet. Visst är det kul med hjortar och rådjur på tomten. Jag uppfattade att det var några hjortar här när ryggen tvingade mig ur sängen vid halv fem, men de fick förbli ofotograferade. Smärtan när jag steg upp och en och en halv timme framåt medan jag fick i mig litet macka från kylskåpet som grund för smärtstillande piller och inväntade deras verkan, var synnerligen intensiv. Det var liksom inte läge att gå och hämta kameran. Det kommer fler chanser! :-)