Mera hjort i damadromen boys - och storfräsarna anländer!

  I den gamla slagdängan sjunger dom ju om mera bruk i baljan boys, och att stora sleven ska gå som ett mudderverk. Jag har ju efterlyst mera hjort i damadromen, kameran ska gå som en kulspruta. Ja, det måste den ju inte, men fler hjortar skulle vara trevligt har jag önskat, senast i gårdagens blogg. Hjortarna har kanske internet i skogen och ser vad jag skriver om dom, för redan vid åttatiden på kvällen började det plötsligt komma fler hjortar. Tre hindar med var sin kalv kom, och två av kalvarna satte genast fart. Och senare, när jag reste mig från TV-fåtöljen framåt tiotiden när det var så mörkt att jag knappt såg någonting när jag tittade ut genom fönstret trots att all belysning inne var släckt, fick jag syn på rörelser i ett buskage. Två vuxna hjortar, en kapital med rejäl krona och en något år yngre med något mindre huvudprydnad skymtade i mörkret! Men jag börjar med årets upplaga av hjortflocken.

Två av kalvarna var sugna på litet stångningstävlan.

Det gäller att fixera motståndaren!

Och sedan vika undan när attacken kommer.

Det mörknar fort i Skåne nu, och oskärpa är inte svårt att få till. Rörelseoskärpa både av djurens rörelser och kameraskak får snabbt genomslag och dessvärre inte så ofta med det där fina aktion-resultatet man vill ha. Kalvarna är ruskigt snabba, det är inte lätt att hänga med med kameran, särskilt inte när det finns träd och buskar som dom plötsligt försvinner bakom. Det gör det svårt att ta panoreringsbilder, plötsligt har man en massa lövverk i sökaren i stället för en hjort. När jag skrivit färdigt här ska jag ut en tur med grensåg och sekatör, så att resultatet sedan kanske blir bättre än nedan.

Som sagt, vid tiotiden upptäckte jag rörelser i mörkret. De vuxna hjortarna syntes nästen inte i sökaren, och autofokusen ville inte alls -undantaget någon gång när dom vände den vita baken till. Långa slutartider på fri hand gjorde det inte lättare, men här kommer några bilder på storfräsarna.

Än så länge är dom goda vänner och såta kompisar, men det lär bli ändring på det om ett tag.

Den yngre visade upp det jag kallar "imponergång", att gå stelt, stampa och se stilig ut.

Fin krona har den yngre på gång, blir nog snygg nästa år om han får vara med.

Men men, den äldre har mer ståt att visa upp.

Riktigt rejäla ögontaggar har han.

Som sagt, ett tag till är dom kompisar...

Sedan blir det till att göra bruk av huvudprydnaderna mot varandra.

Vid åttatiden i morse kom ytterligare hjortar hit. Det är populärt att palla äpplen, hur man nu kan sätta i sig rena karten av Katja, det måste vara surare än ättika.

En yngre hjort med horn av spetsmodell dök också upp. Hindarna var INTE imponerade och hoppade undan när han kom för nära.

Men hankalvar är alltid imponerade av äldre hjortar med horn. Det gäller att spana in noga. Riktigt noga!

"Nej, gå inte! Jag vill titta mer!"

Hjortkalvars medfödda intresse för hornprydnader fick vi mycket tydliga förevisningar av sommaren och hösten 2020 när vi hade ett tvillingpar som vi döpte till bröderna Bus. Dom sparrade ivrigt mot äldre kompisar, och inte minst mot Baloo -en hjort som kunde förvänta sig skovelhorn året därpå. Han var riktigt ömsint mot kalvarna, lät dom stånga mot honom och levde upp till Baloos uttalande i tecknade filmen "Djungelboken", "Jag ska lära honom allt jag kan!" Därav vårt namn på honom.

Men mest imponerade blev vi av den kapitala hjorten Svarte-Petter, en mycket mörk herre. Vid ett tillfälle kom han upp ur skogen efter kraftkrävande möten med flockens damer. Han lade sig att vila, och bröderna Bus studerade honom noga. En av dom klev i princip in i Svarte-Petters krona, slickade och putsade och avslutade med att provstånga i prydnaden. Tyvärr var det litet växtlighet som störde, men jag lyckades få bilder på föreställningen. Får se om jag ska plåga er med att lägga upp dom här någon gång.

Vi hörs!

2022-07-25 12:06   Vibybo

Kan bara gratulera, ibland blir alla önskningar uppfyllda! Många fina bilder, lite nattsudd gör inget. Stiliga herrar som säkert imponerar på damerna, deras ömsinthet mot ev avkomma hade jag ingen aning om innan.

Svar från aasaboe 2022-07-25 19:03

Tack Stefan! Vi visste inte heller mycket om dovhjortars sociala liv innan traktens hindar började använda vår gräsmatta som kalvdagis för ett antal år sedan. Att hindar och kalvar går för sig medan hjortarna samlas i "ungkarlsgrupper" under icke brunsttid visste vi, men inte mycket mer. Men genom åren har vi fått mycken och intressant undervisning direkt från källan så att säga.