Att spara eller icke spara, det är frågan -när det handlar om fotografi.

När jag nu är klar med ”min fotografiska historia” tänkte jag avsluta den med litet om det där med bildlagring. I den digitala eran sparar alla sina bilder på något sätt. Förr var den välkända skokartongen ett vanligt sätt att arkivera bilder. Numera är det mycket vanligt att bilderna aldrig lämnar kameran, de blir fler och fler på minneskortet och tur är väl det, för det är ofta det enda minne de hamnar i, fotografen själv glömmer inte sällan bort dem efter ett tag. Skulle det olyckas och något hända med minneskortet, kameran försvinna eller bådadera är bilderna ögonblickligen ett minne blott(!). Inte så kul, har många fått erfara. Det är alltså himla bra att ha en backup om något skulle gå åt skogen, ingen tvekan om det. Men det är inte det sparandet jag funderar över, utan det riktigt långsiktiga. Vilka bilder skall sparas för framtiden? Och inte minst -hur skall man spara dem?

Om man ägnar sig åt naturfoto och frågar någon från den Riktiga Fotografin blir svaret så klart att man lika gärna kan radera allt på hårddiskarna och lägga ut dem på blocket. Det kan ligga något i det, jag kommer till det senare, men trots allt vill man ju kunna plocka fram sina alster då och då så länge man själv hänger med. Vissa bilder är man till och med riktigt nöjd med, vad än andra må tycka. Hur gör man med dem?

Ett bra sätt att börja kan ju vara att sortera i arkivet. Det tas utan tvekan betydligt fler bilder numera än förr när det kostade film, framkallning och kopiering för att få till det. Det innebär att det ofta finns dubletter, att det finns mer eller mindre misslyckade exemplar bland de äkta pärlorna. Man får öva upp sin blick för vad som är värt att spara helt enkelt och mjukt tassa runt i samlingarna.

Efter ett tag blir man litet säkrare i omdömet och raderar redan vid importen. Det sparar tid, men kan vara litet farligt också. Det kan finnas sådant som ser mindre bra ut, men råkar innehålla information som man gärna skulle ha sparat om man bara lagt märke till det. Så litet tålamod och försiktighet rekommenderas! Radera kan man ägna sig åt kulna höstdagar med ösregn ute. (Åh, må de komma snart!) Raderandet minskar behovet av lagringsutrymme så att man får plats med nya kameraskott när vädret blir bättre.

I diskussionerna i fora här på FS nämns många utmärkta sätt att organisera sina arkivdiskar. Själv hopar jag över de avancerade (och dyra) och håller mig till datorns inbyggda plus en extern som backup. Tidigare hade jag även en molntjänst för lagring på annan plats vilket ju alltid rekommenderas av de kunniga. Dubbla lagringar och helst en tredje på annan plats är så klart en nödvändighet för yrkesfotografer och frilansare som måste ha säkrast möjliga lagring för att garantera sina kunders bilder. Men en gammal naturintresserad gubbe, behöver han det? Nja, ytterst tveksamt kom jag fram till och sparade(!) de pengarna.

Hårddiskar, DVD-skivor, fickminnen, tänk vad man samlat på sig! Då har jag inte nämnt disketter, men de flesta som haft sådana har väl som jag förpassat dem till återvinning. Alla de här lagringsgrejorna, hur skall arvingarna ta hand om dem när man satt undan kameran för gott? Kommer de att göra det? VILL de göra det? Det är nog ytterst tveksamt. Eller ärligare, det vill de säkert inte. Jo, undantag finns så klart, en del familje-, släkt-, vän-, sällskapsbilder kan det nog finnas intresse för. Men hur skall de sortera fram dem? Mycket lätt eftersom de finns i Lightroom med nyckelord och allt, hur enkelt som helst att hitta! Ja visst ja, det är ju inte alla som har LR… och en himla massa som inte har en aning om hur det funkar… Antagligen blir det som jag skrev att Fotografins Väktare skulle föreslå, diskarna töms och läggs ut på blocket. Sorgligt kanske, men varför göra sig illusioner? Vare sig man är amatörnaturfotograf eller Riktig Fotograf kommer nog verkligheten ikapp bildskatten så småningom för den allra största delen av oss. Undantag finns givetvis, men de är nog inte så kolossalt många.

Att i någon form ordna utskrifter av de bilder man ser som litet värdefullare kan vara ett bra sätt att öka arvingarnas intresse för i alla fall delar av bildskatten. Man får förvisso ordna goda lagringsförhållanden för utskrifterna, så att det inte går för dem som det gjort för humlor och bin denna sommar när solen vräkt ned dagligen i månader. Först en fräsch åkerhumla, sedan en som slitit hårt i solskenet:

Utskrifter ja! Där kommer ytterligare ett alternativ in i bilden! Eller i många bilder så klart! Detta att man kan beställa fotoböcker är ett utomordentligt bra sätt att lösa lagringen. De där mörka höst- och vinterkvällarna kan man ägna åt att göra fotoböcker med både text och bild. Vilket fantastiskt fint sätt att dokumentera vi fått med detta! Alla som har gamla album med fotohörn eller dåligt klister bakom bilderna kombinerat med slarvigt skrivna kommentarer förstår vad jag menar, gissar jag. Nu kan man som gammalt gråhårigt, flitigt fotograferande bi överlämna ett enkelt handhavt arkiv. Inte illa!

För ganska många år sedan var det en diskussion om Fotografins värde här på FS, och en medlem skrev något jag lagt på minnet för framtida bruk, dags nu ;-) Han skrev ungefär ”kom ihåg att ta de vardagliga bilderna. Jag har gått igenom mina bilder från ungdomen till nu, de ”konstnärliga” bilder jag tagit kan jag både ha och mista. De bilder som betyder någonting är de på familj, släkt och vänner. Det är där de viktiga minnena finns.”

Värt att komma ihåg, kanske.

 Vi hörs!

2018-07-28 13:34   ehrsa

Bra skrivet! Tror jag tycker mestadels som du dessutom.. Det är skillnad på 'proffsfotografer' och oss som har fotandet som en rolig hobby, backuper hit och dit är nog mycket viktigare när man är professionell ! Min första 'backup-hårddisk' pajade (en WD) efter ett par år och jag fick inte längre kontakt med den.. och jag har inte riktigt vetat vad som fanns på den, men jag har ändå sparat den. Lämnade in den till en 'data affär' här i närområdet nyligen, och dom fick liv i den! Disken var hel, men själva huset den satt i hade fått något fel, så jag fick allt inlagt på en ny 1Tb hårddisk, 1500:- för jobb och ny hårddisk, det kändes bra! Har inte kollat upp allt ännu, men såg ändå en del bilder som jag inte sett på länge..

Annars så har jag sedan i våras slutat att spara RAW-filerna (fotar bara i RAW) utom när det är speciellt bra bilder. Jag gör största och bästa versioner i storlek och annan redigering och sparar dom i högsta JPG kvalitet, sen slänger jag RAW-filerna.. Jag är färdig med dom då! Men har dom ändå i bästa och största JPG- versioner. Jag har två olika backuper (varav en på en fysiskt annan plats), på datorn så har jag oftast en bildmapp bara i några få veckor. Jag frigjorde nyligen 13,5 TB utrymme på hårddiskar när jag raderade RAW-filer men behöll de färdiga JPG versionerna.. Alla bilder jag tagit, mestadels digitalt men även en del inskannat analogt tar kanske 2Tb. i utrymme på en 3Tb. hårddisk. Och när jag nu har dubbel backuplagring, så har jag ändå dessa 13,5 TB. ledigt utrymme, känns som det räcker livet ut nu.. Jag upptäckte också att jag går aldrig tillbaks till de gamla 'färdigredigerade' RAW-filerna, däremot händer det att jag går till de färdiga JPG-versionerna. Jag gillar mest att 'redigera' nya bilder! Jag tröttnar rätt fort på bilder jag redan har tagit och även redigerat.. Men det här jag pratat om nyligen i egen blogg.. ursäkta!
Hälsn!

Svar från aasaboe 2018-07-28 19:30

Tack Jan! Jag har en gång räddat bilder jag inte hunnit göra backup på när hela Windows kraschade och inte ens Microsoftsupporten lyckades lotsa mig till fungerande återställning. Kanske kan bli ett bloggämne.

2018-07-29 19:10   yka

Fina bilder och givande text! Har bara en backup, en hårddisk som jag för över bilder till då och då. Rensar också allt tuffare i bildmaterialet. Precis som du skriver är detta med fotoböcker en strålande idé, man slipper krånglet som var med gamla fotoalbum samtidigt som man får fördelen som en fotoalbum ger. Hälsade på en gammal släkting för någon vecka sedan och hon hade plockat fram fotoalbum sedan jag var liten, alltså bilder som var uppåt 60 år gamla. Historia! Det var riktigt roligt! Så mer fotoböcker för framtiden! MVH Yvonne

Svar från aasaboe 2018-07-30 08:49

Tack Yvonne! Jo, ibland behöver man en sådan påminnelse om värdet som den du fick hos din släkting, lättare att se vikten av bildernas bevarande då.

2018-07-30 12:01   Margareta Cortés

Får börja med att säga att jag uppskattar dina blogginlägg, välskrivna och med mycket text. Inte bara slänga in en bild, utan med tanke bakom orden.
Sedan så tror jag att det spelar inte så stor roll hur jag lagrar mina bilder för den dagen min kamera och även jag gått till de sälla jaktmarketna är det ingen som bryr sig om mina externa hårddiskar med bilder. Tror inte ens att någon kommer orka gå igenom dem efter släktbilder.
Borde kanske skaffa mig en hårddisk och märka den med släkt, för att underlätta.
Men fick mig en tankeställare nu i Mongoliet, plötsligt fick vi mobiluppkoppling och ett meddelande om att vi skulle ringa larmbolaget. Ringa eller kontakta dem där ute var uteslutet, det gick bara inte. Men tankarna på vad som kunde ha hänt där hemma snurrade och innan vi fick kontakt med sonen och fick veta att det bara varit strömavbrott, var många. Hade huset brunnit ner, inbrott, ja att snurrade i tankarna då. Så nu ska mina externa hårddiskar kopieras och förvaras på annan plats, inte sannolikt att det brinner på båda ställena.
Men det jag skulle komma fram till efter lite utsvävningar är att det spelar egentligen inte så stor roll vad de gör med mina bilder då jag är borta, huvudsaken att jag har haft trevligt och fått göra det jag gillar genom min livsresa.

Svar från aasaboe 2018-07-30 22:18

Tack Margareta! Mycket trevligt med beröm från en bloggare som själv gör fantastiska reportage med mycket fina bilder! Jag förstår att det var en pärs innan ni fick klarhet i hur det förhöll sig med larmet hemma. Usch, man kan få magsår för mindre... Verkligen skönt att det bara handlade om strömavbrott!

Som du konstaterar, när man ställt ifrån sig kameran sista gången och gått till sällhetens trakter spelar några bilders eventuella fortlevande mycket liten roll ;-)