Litet naturligt från vår närmaste omgivning i Linnekullatrakten.

En del är stora, en del är små. Försvinnande små. Och försvinner gör dom…

Humlor och bin varierar i storlek. Svartepetter på bilderna här är en av de större, närmare 20 mm. Det är en melanistisk jordsnylthumla, det vill säga den är svartare än de normalt är. Av den gula kragen har den bara ett par små tussar kvar.

 

Ängshumlans arbetare blir 9 till 14 mm, ganska stor spännvidd.

 

 

Skogssmalbin är små, de blir 7 till 8 mm långa.

 

 

Småsovarbin är riktigt små, 4 till 6y mm. Man anar det när det sitter på en blåklocka.

 

 

För att inte tala om undersläktet micrandrena bland sandbina, jag råkar ofta kalla dem micro-andrena av misstag men egentligen är det ganska träffande. De är allt från oerhört svåra till helt omöjliga att artbestämma utan studier under stereolupp och/eller dissektion, så dem låter jag vetenskapsfolket hålla på med i fred.

När jag fotograferade i dag blåste det rejält, och att få bilder på bin i blommor som sitter på meterhöga stänglar och vajar i vinden är en utmaning, men några bilder blev det. Dock är småsovarbiet på blåklockan från i går.

De övriga sitter på parksallatblommor, som är i stort sett jämnstora. Man ser lätt storleksskillnaden mellan jordsnylthumlan som fyller styvt halva blommans omkrets, och skogssmalbiet som sitter på ytterdelen av ett kronblad och ändå har gott om plats.

I Sverige finns 40 arter av humlor, och runt 250 vildbin. Det borde ju räcka långt tycker man, även om de inte alla finns i hela landet, och trots att de lever sitt korta liv i olika perioder från tidig vår till höst. Men de minskar stadigt, och av vildbina är närmare 90 arter rödlistade och alltså hotade.

Våra insekter är till stor nytta för oss och andra levande varelser. Utan insekterna kan fåglarna inte föda upp sina ungar, flyttfåglarnas häckningstid är intimt kopplad till insektslarvernas maximala antal i naturen. Och utan pollinatörer blir det ingen frukt till oss, bara som exempel. Många matnyttiga växter måste pollineras av insekter för att leva vidare. Även vintertid nyttjar fåglar insektslarver som föda, blåmesen på bilderna letar larver av solitärbi i lupinens avbrutna blomställningar. Kolla ner i röret, sedan ta sig in! Inte alltid så lätt! Bilder från januari i år.

 

Fåglar och insekter är evolutionärt väl intrimmade med varandra, att de matar sina ungar och sig själva med krypen är knappast orsak till att både art- och individantal för insekterna minskar. Inte att de blåser bort heller, som idag ;-)

 Vi hörs!

Inlagt 2018-07-06 20:00 | Läst 548 ggr. | Permalink
Instruktivt och lärorikt, dessutom väldigt bra bilder, både på insekterna och blåmesen! Hälsningar/ Björn T
Svar från aasaboe 2018-07-07 09:25
Tack Björn!
Fantastiskt fint! Ytterligare fina bilder som visar hur mycket allting hänger ihop..
Hälsn!
Svar från aasaboe 2018-07-07 09:26
Tack Jan! Jo, det är mycket vi är beroende av utan att veta om det.
Tack så mycket för insektslektionen, mycket lärorikt! Det är oroande att bin och andra insekter minskar i antal som de gör. Som bilder tycker jag 3, 4 och 5 samt första och andra på blåmesen är extra fina!
Hälsningar, Bjarne
Svar från aasaboe 2018-07-07 09:28
Tack Bjarne! Ja, även om det kan vara skönt att slippa moln av myggor och knott och kackerlackorna gärna får vara utomhus, är det många av krypen som är livsnödvändiga för oss och mycket annat i naturen.
Bra, intressant och informativt och med fina bilder.
//GöranR
Roligt att ta del av dina kunskaper om arter och antalet Bin och Humlor med snygga bilder.
Ha det gott/Stig