Litet naturligt från vår närmaste omgivning i Linnekullatrakten.

Frostigt.

I dag hade vädret bestämt sig för att inte låta temperaturen nå över nollan på termometern. När Amba och jag gick på promenad i Hästahagen visade sig ett litet hål i molnen, där bakom skymtade någonting blått. När vi gick på andra hållet för att hämta posten och passerade skogsuppehållet där man kan beskåda slätten visade det sig att där nere var det tjock dimma. Garanterat dålig sikt och med all säkerhet duktigt halt på E-22. Där Linnekullavägen ansluter till E-22 brukar det stå en skylt vintertid, "Varning! Halkkänsligt parti!". Det slår mig när jag skriver det att jag inte vet om den är uppe i år. Märkligt hur man kan tappa uppmärksamhet i hemtama trakter...

Dimma slapp vi på dagen, men förra natten hade vi nog litet för rimfrosten gnistrade ordentligt. Kameran fick peka mot backen i dag. Strax efter pekade den rakt upp, gladan kom på sin dagliga tur på låg höjd. Jag var inte beredd och hann inte ställa om kameran, så det blev siluettbilder på den. MYCKET brusiga om jag försöker få fram någonting, så de får hållas i skamvrån.