Litet naturligt från vår närmaste omgivning i Linnekullatrakten.

Hotade? Avafaan! Vem bryr sig om hundra år!


Många humlor och solitära bin är rödlistade, ännu fler något mindre hotade. Det finns riktigt stora hot, avslutade jag med sist. Så stora att hela populationer hotas av utrotning. Om de försvinner, innebär det att de som sköter jobbet med att pollinera en mängd växter inte finns längre. I så fall blir det klent med äpplen, päron, körsbär, rönnbär, massor av odlade växter osv i en oerhört lång rad. Och det vore ju inte så bra för de som får hela eller delar av sin föda därifrån. Vi människor till exempel. Hur skall man få skördar från odlingarna om ingen sköter pollineringen? Ingen skörd, ingen inkomst för odlaren. Därför är det ju synnerligen märkligt att de riktigt stora hoten mot dessa insekter kommer just från oss människor! Många tycks tänka ”Men va fan, om några insekter går och dör eller försvinner, vad gör det? Vem bryr sig om hundra år?” 

Ängshumla i sälg

 


Vi påverkar insekterna och deras liv på en mängd olika sätt. Vi -jag till exempel, jag återkommer till det- klipper gräsmattan så att den blir en monokultur av gräs, utan blommor. Inga blommor, ingen mat till humlor och bin. Vi röjer bort mycket av sälg som ”står i vägen”, och berövar vårens första humlor och bin deras möjlighet till överlevnad. Vi förstör sandmarker genom att bebygga dem eller odla enorma gräsmattor typ golfbanor. Sandbina till exempel berövas då sin fortplantningsmiljö. Självklart behövs byggande och till och med golfbanor, men litet eftertanke kring följderna och åtgärder för att minska de negativa bitarna efterlyses.

Tandsandbi

 


Ett riktigt, riktigt stort hot är förgiftning av insekterna. För att få större skördar besprutar vi med gift mot skadeinsekter. Ännu värre är betning av utsäde, till exempel med neonikotinider för att skydda raps. Då finns giftet i plantan hela växttiden, och precis som alla gifter gör det ingen skillnad på om det är skadeinsekter eller bin som får det i sig och dör. Expressen har en artikel om bland annat det: http://www.expressen.se/nyheter/mysteriet-varfor-massdor-bina/

Äppelodlingar besprutas, liksom andra fruktodlingar, i syfte att få större och bättre skörd. Och de viktiga arbetarna, pollinatörerna, får en giftdos de också och dör. När pollinatörerna försvunnit, framstår ju sprutandet för bättre skörd som kortsiktigt. Väldigt kortsiktigt. Plötsligt blir skörden ingen alls eller mycket liten.

Ängssandbi

 


Även tambina, honungsbina, påverkas av gifterna. En biodlande granne har berättat om otrevliga följder efter besprutning av fält i närheten. "När bina passerar över ett nysprutat fält bara trillar de rakt ned" konstaterade han.

Honungsbi

Så vi borde alltså bry oss. Om hundra år, även om det är långt fram i tiden. Alldeles särskilt borde vi bry oss just nu, medan det finns tid att bryta utvecklingen. Om vi först utrotar pollinatörerna är det ju så dags. ”Men vaddå, det har ju inte hänt än!” invänder någon. Jodå, det har det. Tyvärr. Inte överallt så klart, än finns det hopp! Men det är illa nog där det har hänt. I Kalifornien till exempel. Och Kina. ” – I Kalifornien kör monstertruckar runt med pollinatörer för att rädda skördarna och i Kina handpollineras fruktträd. Vi riskerar att förlora en viktig gratis ekosystemtjänst.” skriver WWF. De skriver också ”Humlor och bin minskar just nu kraftigt i Sverige och världen. Utan dem som pollinatörer kommer jordbruk, trädgårdar och blomsterängar att försämras dramatiskt.” De skriver också om vad man kan göra för att hjälpa humlor och bin, jag kommer mer till det senare. Länk till WWF: http://www.wwf.se/press/pressrum/pressmeddelanden/1571091-sveriges-humlor-och-bin-ar-i-kris

 Jag skall inte fastna i negativa framtidsvisioner. Det får räcka med de båda ”olycksbådande” länkarna. WWF-länken innehåller ju också positiva påpekanden om hur man kan hjälpa våra humlor och bin! Det finns enkla saker som vem som helst kan göra, som är till stor nytta!

 Och det vill vi väl, så att humlorna kan torka tåren...

 

...och glatt sväva vidare i vår härliga natur!

 

Men det får bli mer om det nästa gång!

 Vi hörs!


Inlagt 2016-12-04 20:31 | Läst 872 ggr. | Permalink
Mycket intressant och sakligt det du skriver. Dessutom mycket fina bilder. Har testat att fota humlor och bin men det är inte lätt att få den här kvalitèn. Tyvärr är det för få som bryr sig. Här hos mig är det stor riska att mjölkbonden som är granne med köpcentrum får lägga ner, politikerna tycker tydligen att det är viktigare att bygga ut köpcentrum än att värna om jordbruket.
Sten
Svar från aasaboe 2016-12-05 10:09
Tack Sten!
Det är dåligt med kunskap, det stämmer. Men det är inte så konstigt, vet man inte att någonting finns så finns det ju inte, egentligen ;-) Själv visste jag mycket litet om humlor och bin för två år sedan. Vi får försöka få så många som möjligt att bli intresserade och lära sig!
Så sanna ord och så fina bilder oxo.
Rovdjuret människan, vi borde verkligen tänka oss för. I Kalifornien importerar de lådor med bin, speciellt till Mandel trädens pollinering och sedan dör de stackars bina. Sen importerar de nästa år igen.....Det var sorgesamt att veta detta när jag åkte förbi dessa odlingar.
Tack för dina viktiga ord.
Vibybo 2016-12-04 22:08
Mandelodlingarna tar också en oproportionerligt stor del av delstatens ransonerade vatten. Så ditt exempel var träffande.
Svar från aasaboe 2016-12-05 10:12
Tack Agneta!
Det här med utplacerade pollinerare är en aning komplext. Hustrun och jag såg ett TV-program om sådant, vi blev upprörda över att det var lag på att bränna humlesamhällena efter fullgjord tjänst. Men det visade sig finnas ett gott skäl till det, att stoppa sjukdomsspridning mm. Återkommer om det.
Agneta Viklund 2016-12-05 20:03
Ja vatten är det ont om och Mandel träd som kräver sååååå mycket vatten. Vi blev förvånade när vi såg att de planterat massor av nya odlingar. Samtidigt hörde jag på radion att en del gårdar hade sinat, inte så långt därifrån. Det kändes sorgligt att se.
Agneta Viklund 2016-12-05 20:07
Som jag förstod det så arbetade de stackars bina och sedan dog de, av sig själva. De sprutar ju en hel del. Handlade tv-programmet om just Kalifornien eller var det någon annanstans?
Hälsar Agneta.
Jo, vi människor är en grymt invasiv art, ledda av kortsiktiga tänkare. I skånska jordbrukstrakter verkar det alltid vara den bästa jorden som skall asfalteras. Villaträdgårdar dränks i gifter av de boende själva, och låter sedan barnen leka där. Stormarknader som skyr allt lokalproducerat.
Men från det ena till det andra: Makrofoto är kul. Insekter är spännande- och dina bilder är kanonbra.
Svar från aasaboe 2016-12-05 10:13
Tack Stefan!
Ja, makrofoto är himla kul! Och lärorikt!
Jätefina bilder och mycket kunskap!

Jag har också märkt att bin minskat markant.

Gräsmattan: För att minska risken för fästingbett är det bra att klippa gräsmattan. Men blommorna är vackra och bina behövs. Ett dilemma.
Svar från aasaboe 2016-12-05 10:16
Tack Måns!
Japp, fästingar är ett elände. Vår tomt besöks ofta av rådjur och hjortar, sommartid ser man att de är fulla av fästingar i olika stadier. Som trillar av och förökar sig. Så jag klipper flitigt! Men jag har litet trix för att ändå ge humlor och bin litet blomster. Återkommer!
Bra text och fina bilder som manar till eftertanke, Min lilla trädgård är giftfri och jag är tacksam för alla besök av humlor och bin.
Ha det gott/Stig
Svar från aasaboe 2016-12-05 10:18
Tack Stig!
Skönt att du klarar dig utan gift! Humlor och bin är fantastiska kryp!