Litet naturligt från vår närmaste omgivning i Linnekullatrakten.

Hjortbesök

Hej!

 

Det var ett bra tag sedan det blev någonting skrivet här i bloggen. Jag funderade på hur jag skulle göra med mitt medlemskap på FS, nedgradera eller rent av nedlägga? Men så blev det svart fredag – till omväxling från alla novembergrå- och jag passade på att förnya medlemskapet till bra pris.

 

Då måste jag ju använda det också! Jag började fundera på att göra en serie inlägg om det jag kommit att intressera mig speciellt för här i Skåne-alperna de två senaste sommarsäsongerna, humlor och bin. Vilda bin, det ni! Det kommer att bli litet om det med tiden, ni slipper inte undan. Men jag börjar bloggskriverierna med litet större kryp.

 

När jag tittade ut genom fönstret i går eftermiddag skymtade jag rörelser i buskagen i den delen av tomten som vi lånat ut till grannens hästar. Men det var inte hästarna som rörde sig, det var en grupp dovhjortar på besök. Inte ovanligt alls, men alltid lika roligt. Jag anade en spetshjort bland några hindar, och sedan en med litet mer horn. Efter en stund klev en av hindarna ut på gräsmattan för att spana efter käk.


 

Kastanjerna har dom gjort slut på, men gräs och annan växtlighet finns. Efter en liten stund kom den större av unghjortarna också ut på gräset.

 

 

Brunsten är slut, så han hade till och med tid att äta. Sådana triviala sysslor överläts tidigare i höst åt damerna, som festade på kastanjer medan aktuell herre visade upp sig som värsta muskelbyggaren. Han får skylla sig själv som missade kastanjemiddagarna tidigare i höst.

 

 

Må vara att brunsten är slut, men han var mån om att hålla stilen när han gick omkring bland damerna. Och spetshjorten fick förvisso vara med i gruppen, men fick hålla till i utkanten på behörigt avstånd.

 

 

Även när de käkat färdigt och gav sig iväg såg han till att trava värdigt med högburet huvud.

 

 

Ja, då var återkomsten avklarad. Jag skall börja planera och inte bara fundera på de där bi- och humlebloggarna jag nämnde. Med tiden så...

 

Vi hörs!

 

Inlagt 2016-11-29 16:04 | Läst 1249 ggr. | Permalink
Fina bilder. I Viby får jag nöja mig med mindre djur, men har i vinter utanför fönstret sett sparvhöken, fasaner är där dagligen, och någon gång rapphöns.
Svar från aasaboe 2016-11-29 22:18
Tack Stefan! Ja, det är härligt med naturen in på knutarna. I Viby har du väl chans på stork också, i alla fall under varmare årstid?
Vibybo 2016-11-29 22:34
De är i byn året om, glömde det.