Litet naturligt från vår närmaste omgivning i Linnekullatrakten.

Förstenade av skräck!

 

Jag satt vid datorn i går och spanade emellanåt ut genom fönstret. Plötsligt fick jag de här tre i synfältet.


En kort stund senare tittade jag ut igen, och de satt exakt lika dant. Inte direkt vanligt, det brukar faras runt ordentligt i grentrasslet. Jag tittade litet bättre, och upptäckte att det var en hel samling blåmesar inne i djungeln. Allihop satt fullständigt stilla, som fastfrusna. Jag tog en bild av dem, elva fick jag dem till. Ingen vidare bra bild och dessutom har jag satt ”spotlight” på mesarna i LR för att de ska vara lättare att upptäcka:


Det var inte så svårt att räkna ut vem hypnotisören var; sparvhöken måste ha tagit en sväng kring fågelmatningen och skrämt alla matgäster till stenstoder. Detta är blåmesen längst till höger på första bilden, men nästan tre minuter senare.


Och detta är den mittersta mesen från första bilden, ännu något senare.


Efter ytterligare en stund började spänningen lätta, någon började röra sig och plötsligt var de borta. De måste ha suttit blickstilla i närmare fyra, fem minuter innan de vågade sig iväg. Troligen satt höken på taknocken eller i ett träd en liten bit bort, surt svärjande som vanligt.

För det är inte ovanligt att hökarna gör attacker, men faktiskt mycket ovanligt att de lyckas ta någon av matgästerna. När vi satte upp fågelmatningen utnyttjade vi en paradisbuske och ett snår av benved, hagtorn, rådhusvin och kaprifol så gott vi kunde för att ge småfåglarna skydd. Kommer höken norrifrån syns den på håll och larmet går i god tid. Kommer den söderifrån kan den smyga i skydd av huset och dyka ned över taket, men tvingas då hålla ned hastigheten för att inte totalkrascha i busksnärjet. Det är en och annan av dom som suttit en bra stund där för att hämta sig...

Men naturligtvis händer det någon gång varje vinter att en matgäst själv blir middag. Om inte annat kan de råka illa ut på vägen hit. Men ofta är det som sagt inte.

Vi hörs!

Inlagt 2015-01-03 16:14 | Läst 785 ggr. | Permalink
Så fint med så många blåmesar! Riktigt nära har du kommit de vackra fåglarna. Bra bilder alla!
Hälsningar, Bjarne
Svar från aasaboe 2015-01-05 18:13
Tack Bjarne!
Jag kommer riktigt nära fåglarna i mitt nya gömsle. Ja, Digitala Rummet alltså. Dom sitter ett par, tre meter utanför fönstret. Men det är en hemlighet, så säg ingenting! ;-)