Lovsång till ensamheten

Ganska exakt två år sedan var jag helt slut efter sommaren och semestern, helt utan någon synbar anledning. Visserligen hade jobbet dragit musten ur en långt före semestern och ledigheten räckte väl inte till för återhämtning. Jag var bara tvungen att hitta krafter på något sätt och så blev det till att boka en resa en lördagkväll och åka iväg tidigt följande morgon. Det blev en lättsam charterresa till Teneriffa där jag trodde att en ensamresande dam fick vara i fred (stämde!).

Vilken vecka det blev! Den vackra staden Puerto de la Cruz med sin historia hundratals år bakåt, naturen med lavastränder, vandring på Spaniens högsta berg Teide, ensamma frukostar på balkongen, en och annan löprunda längs havet, en trave böcker som avverkades, ensamhet – allt kändes helt enkelt perfekt. Och det mest sällsamma av allt: jag talade knappt med en människa på en hel vecka! Eller rättare sagt, jag talade totalt med tre personer under veckan; 1 & 2. ett äldre rätt skröpligt finskt par som återvände till Teneriffa 4-5 ggr/år för att vandra på Teide (av deras hälsotillstånd kunde man ana att det skulle nog inte bli så många gånger till), 3. en svensk ensamresande surfarkille som visade sig ha tillhört min kusinsons kamratkrets.... ! Sedan var jag ju förstås tvungen att äta, dvs beställa mat på restauranger, tala om vart jag skulle när jag klev på en buss etc, men sådant kan inte räknas att ingå i begreppet "tala med någon". 

Går nu igenom mina gamla bilder, bl.a. från Teneriffa. Minns den trevliga känslan, att vara ensam. Att inte ”behöva” vara social hela tiden. Att kunna bestämma själv vad man gör av dagarna. Det finns ingen motsättning mellan att vara en social varelse en stor del av livstiden, men också att kunna dra sig till ensamheten ibland. Att få vara ensam är en underskattad kraftkälla då det bygger på frivillighet.

Eftersom jag just nu går PSE-kurs  har jag även kommit att öva på att "rädda" halvdana bilder, här ett exempel från Teneriffa. Dammen med karpar fanns i en orkidéträdgård från 1700-talet.

Före:

Efter:

2010-10-23 11:04   Lysa

Låter fantastiskt och underbart med en sådan resa! Gjorde något liknande till Grekland en gång, härligt!

Har dessutom varit i Puerto de la Cruz, fint!

Bilden har du räddat bra!

Besvara

Svar från RHelena 2010-10-23 15:54

Något slags tillstånd av kontemplation kan man uppnå lite varstans, man behöver nödvändigtvis inte dra iväg till ödemarken för det. // Blev lite överraskad över att bilden kunde bli så mycket bättre; tur att diverse redigeringsprogram finns!

Svara