Blev lite nervös...

I godan ro höll jag på med fotografiska övningar vid havet häromveckan. Skulle precis avsluta min session när en mink dyker upp. Har aldrig mött en mink tidigare. Den skuttar upp och ner bland stenarna vid vattenbrynet. Jag har 100 mm makroobjektivet på kameran. Upp med kameran för att fånga minken. Trycker av... Vad i....???!!!

Piip piip piip piip piip...  Suck.... Självutlösaren var på.... Aldrig är två sekunder så långa somvid stunder som denna. Tiden känns som en evighet. Minken tittar förstås också upp och undrar vad som är i gärningen. Attans! Nu är det kört. Ställer om från självutlösaren så snabbt det går och hoppas hoppas...

Mina böner hörsammas: minken fortsätter att skutta fram bakom stenarna och kommer uppenbarligen närmare och närmare där jag står. Jag försöker fota djuret de korta stunder som det visar sig, där det far fram mellan stenblocken.

Men, jag kände hur nervös jag hade blivit av detta överraskande möte. Dels ville jag ju få en riktigt fin bild och ingen tid fick spillas bort! Men; därtill undrade jag om minkar kunde uppföra sig aggressivt mot människor? Kanske i trängda lägen? Hur nära vågar jag försöka komma den?

I efterhand var det bara att konstatera att jag hade i mitt sinnestillstånd inte lyckats med få ett endaste riktigt bra foto. En av bilderna kan nog visas ändå även om skärpan inte är vad den borde, platsen var i alla fall rätt öppen och minken ser ut att fundera över vårt möte också.

Vet inte om minkar är farliga för halvstora fåglar, men dessa två fick i alla fall väldigt bråttom från platsen. Någon typ av andfågel (?), men vilken?

Glad morgon - vacker dag - sorgligt slut

Vid 6-tiden på morgonen fick man syn på dessa söta på morgonens joggingtur. Två? Tre! Nästintill 12 timmar senare var de ganska säkert två i alla fall.

En överraskande syn på Sjukhusvägen, mellan Ackis och Studenternas, nedanför åsen. Två?

De joggar lugnt. Ingen brådska. Ingen stress. De är tre.

Bäst att ge sig in i skogen ändå, upp mot åsen. Antalet har minimerats till två?

Nästan 12 timmar senare sprattlar ett rådjur döende i diket på andra sidan åsen, påkört. Sannolikt var det en av dessa skönheter. Förhoppningsvis hade hon en fin dag mellan den glada morgonen och det sorgliga slutet.