Pilgrimer och höftskott

Margareta bloggar från Tibet och har bl.a. visat bilder på buddistiska pilgrimer. Tommy och Leffe har visat prov på experiment med sina höftskott. Aha, kanske kan jag visa upp bilder av ett dokumentärt slag med kombinationen pilgrimer och ett slags ”höftskott”!

De första pilgrimerna vi fick syn på på Istanbuls flygplats ett par veckor sedan fick oss att haja till. En man klädd i badlakan och badtofflor?! En till??!! Och där, många…

Det visade sig handla om muslimska pilgrimer på väg till Mecka. Hajj, den årliga pilgrimsvärden till Mecka, bör varje god muslim göra minst en gång under sin livstid och under vallfärden klär man sig i enkla vita plagg. Enligt min initierade källa ska man vara ombytt när man anländer till Mecka. Somliga byter om före avfärden, andra på planet, en del när man har landat. Här hade kanske researrangören bestämt att bytet sker lämpligen redan på flygplatsen. Alla hade också fått någon typ av identifikationshandlingar runt halsen. Kvinnor behöver egentligen inte byta om, men i den här gruppen hade de flesta damerna en enhetlig vit klänning med tillhörande vit sjal på sig.

Det här stora pilgrimssällskapet bestod mestadels av ganska åldersstigna människor. Det var rätt rörande att se hur tagna de var av situationen och av stundens allvar; nu skulle vallfärden verkligen bli av! Det hade kanske sparats länge inför resan. Kanske var det den första resan eller vallfärden överhuvudtaget, kanske skulle den bli den sista också. Anhöriga var på plats för att hjälpa till och ta avsked. Det kramades, det pussades, det vinkades. ”Måtte vi ses igen… Insha’Allah.”

Måtte alla komma tillbaka friska och lyckliga! Abdolah Kaders bok beskriver ett annat scenario i sin roman ”Huset vid moskén”: husets två mormödrar ger sig i väg till Mecka. De kommer inte tillbaka. Ingen visste vad som hade hänt. Man trodde att mormödrarna hade lagt sig för att dö i Mecka, att de ville ha det så och var lyckliga med sitt beslut.

Med alla respekt för pilgrimerna har jag lagt ut bilderna här. Är egentligen lite tveksam till höftskottsmetoden ur moraliskt perspektiv. Som ett försvar måste jag väl säga att de bilder jag nu visar är heller inga äkta höftskott. Fotade via sökaren de flesta av bilderna, men försökte låta bli att skylta med kameran, försökte göra mig lite osynlig, det kändes inte som rätt läge för många bilder på raken - lite kände jag mig som en smygfotograf allt. Mycket folk var det på plats så jag smälte väl in. Samtidigt vill jag tro att de berörda såg kameran och att de hade möjlighet att markera om de inte ville vara med. Eller så hände det som mycket kring dem att någon med kamera var inget att bry sig om eller något man inte noterade alls. Vilket förstås inte betyder att det är moraliskt ok att fota i alla lägen…  

Sist ett par bilder från denna så internationella miljö...

PS: Ändrade den ursprungliga rubriken "Medbloggare som inspiration" till något mer rakt på sak, nämligen till "Pilgrimer och höftskott". Få se om ändringen går igenom fullt ut, vill minnas att man kan stöta på patrull... Vill dock fortfarande understryka att medbloggare är goda inspirationskällor!