I ett land av VÄDER

Ett kärt barn har många namn. Så är väl britternas förhållande till det eviga regnandet också, ungefärligen. Britter verkar både hata och älska sitt väder. Under ett antal dagar hade jag ett (tveksamt) nöje att ta del av BBC:s väderprognoser på plats och därtill uppleva hur de sedan slog in; det var tröstlöst om man nu vill se det hela från den pessimistiska sidan. Om man är lite positiv så kan man ju i stället säga man blev några erfarenheter rikare. Och åtminstone är det nog oftast sant att vi har det bättre här i Sverige, det gäller i alla fall den östliga delen av landet.

Wet windy day - scattered showers - spells of rain - further showers - heavy showers - heavy raining - heavy rain with gails - heavy persistens rain - heavy downpours - rain and thunderstorms - och så risk of floods och flood warnings -  dåliga prognoser och domedagsstämning i all oändighet. Den gången man vaknade och det INTE regnade, nog satte det igång när man skulle ut... "and down it came..."

Dag 1 - från London till Cambridge:

Dag 2 - jodå, det regnar... Men man behöver ju inte stanna ute.

Dag 3 - aah... sol OCH regn...!

Dag 4 - mot London igen....

Dag 5 - tillbaka i Cambridge, inget regn just i detta ögonblick, men jag lovar, det regnade även denna dag.

Dag 6 - den här dagen blev det bara LITE regn, solen var framme en stor del av dagen och plöstligt kändes det lite varmt och inte bara ruggigt och kallt!

Dag 7 - trist när det regnar vid festligheterna, men folk är ju vana... 

Dag 8 - den absolut värsta dagen man kan tänka sig... :-(    Särskilt när man hade planerat för utflykter i trevliga städer och byar och få färdas genom vackra landskap i North Midlands... Vi hade fått lyckönskningar före avfärden: "We hope you'll survive the weather!" Alla hade ju sett prognosen...

Nedan en vy från staden Lincoln med sin pampiga katedral. När man steg ut i detta väder förvandlades ens skor till något slags sjunkande fartyg som tog in vatten i ofantliga mängder....

Inte var det bättre i Matlock.

Damen ovan och jag (nedan) enades om att detta var inget väder att vara ute i. Halv storm och regn och +5 grader, vinden snodde in från alla håll... Vad gjorde jag ute egentligen? För att fota förstås - vilka dumheter!

The Peak District; här skulle vi flanerat runt och njutit, hade vi tänkt. Det blev inget av det. Mer än halv storm på höjderna, himlen står öppen, + 3 grader.... Kämpade mig ur bilen några gånger för att fota, vindtrycket medförde att det var ett helt företag att ta sig ur bilen ibland, inte blev det nöjsamt på något vis ute sedan heller för efter ett par minuter var man stelfrusen.

Mot kvällen lugnar det sig på väg mot South Midlands. Tavlan varnar för dimma och ber alla att dra ner hastigheten, bilister lyder uppmaningen.

Jaha, och så är man framme i Coventry och himlen öppnar sig ännu en gång. Hur kan det finnas så mycket vatten där uppe? Mobilbilder; längst ner en mobilredigerad version och den närmast redigerad via PSE och Camera Raw. Har svårt att bestämma mig för vilken ska få vara med här....

Dag 9 - det börjar arta sig. Iväg till Stratford-upon-Avon och det är riktigt riktigt härligt. Vattenmängden i floden får en att tro på vad som har sagts: denna april-månad har varit den blötaste i Storbritannien på 100 år.

London samma kväll, med en härlig solnedgång. Men det hann förstås bli lite regn innan.

Dag 10 - morgonkvist med lite duggregn. Ser man noga på tulpanerna så syns det.

Och så en typisk London-dimma strax därpå.

Eftermiddagen ger sken av att det ska bli bättre....

Den blötaste april på 100 år, inte illa! Samtidigt har vintern varit ovanligt torr, till och med vattenransoneringar hade börjat tillämpas på många håll. Jorden har varit mycket torr och mäktar inte med att ta emot mängderna - översvämningar är ett faktum. "Lagom" är inte ord som vädergudarna bryr sig om i alla lägen.

Ingång och utgång; men vilken är vilken?

Här går man in.

Något mitt-i-mellan.

Och här går man ut.

Eller så är det precis tvärtom, kanske.

Vårtecken på stan

Idag hade vi den första riktiga vårlika dagen som har inträffat under en helg i år. Så här såg det ut på stan i Uppsala... Härligt uppiggande!

Östra Ågatan...

Vårkänslor....

Framför Rådhuset som har blivit kommersialismens mekka alldeles nyss...

Välkänd Uppsalamiljö med det fina UKK-huset med det fulsnygga Siviahuset...

Nedan bilder vid Godsmagasinet....

En helt ointressant bild med en massa ryggar, men det är den där gula baskern...

Ni ser vid vilket kafé solen skiner så vårlikt....

Sedan var det det där ultimata vårtecknet...!

Tänkte först och sade sedan: "Har lust att springa efter de där skorna...". Då mitt (ständiga) sällskap samtyckte så gjorde jag det...

Från Uppsala till Stockholm

Visst var det fint idag med kylan och sååå vackert också! Snudd på lite för vackert...? En fin dag annars också med lite annorlunda Dagnys fotofika - på Fotografiska. Min dag fortsatte sedan i full fart i Stockholm med shopping av livets nödvändigheter: bl.a. riktiga dansskor (finns att få tag endast i Stockholm och i Örebro) och födelsedagspresenter till dottern som i morgon med sin födelsedag ska påminna oss föräldrar om att vi också blir äldre... Dagen avrundades med Inkautställningen på Östasiatiska som obs! är öppen bara någon dag till.

Fotofikabilder lägger jag ut i morgon förhoppningsvis. Kanske även något slags eget omdöme om de utställningar som pågår på Fotografiska just nu.

Men bilder måste det ju bli här ändå. Vinterbilder från mobilen, inte helt verklighetstrogna efter diverse konster jag har utsatt dem för i min N8. 

Först ut en Uppsalavy vid Islandsforsen från i torsdag. Ymnigt snöfall rådde, till den grad att jag hade utrustat mig med skidglasögon för att kunna cykla till jobbet. Om jag minns rätt var det solarisering jag lade på bilden.

Stockholm idag - vyn mot Gröna Lund från Stadsgårdskajen, precis utanför Fotografiska museet.  Månljus fick bli effekten här och sedan även lomo som jag är väldigt förtjust i. Kanske skulle bilden varit lite ljusare? På den lilla mobilskärmen är det alltid lite svårt att avgöra vad som är bäst.

Men här har jag nog tagit i lite väl mycket... En utsikt från Stadsgårdskajen också, men mot Gamla stan. Solarisering. Husen vid vattnet är alltid fina här, men nu är det isflakens mönster som är det mest spännande att se på.

Isflak utanför Stadsgårdskajen, med serieteckningsstil.

Dagen efter...i färg

Det fanns en stadspromenad i svartvitt , med dimma och rimfrost. Det blev en dag därefter också, som sig bör, men mycket var annorlunda då. Borta vara dimman och rimfrosten. En stilla vinterdag till att börja med. Rätt hastigt gick det stillsamma över och man befann sig i en snäll snöyra med stora flingor. Jag var ute för att uträtta ärenden, helt kameralös, inte ens min N8 hade fått följa med denna gång. När jag skyndade mig hemåt efter en kamera upphörde det vackra snöfallet. En timme senare började snöyran igen och jag skyndade mig ut med kameran i högsta hugg. Om det kom mycket snö den första omgången så var "ymnigt" det rätta ordet denna gång. Jättelika lite halvblöta snöflingor singlade/blåste ner, men jag kände ingen större oro för min kamera (typ "tål min kamera detta väder...?" - Se längst ner varför jag inte behöver vara orolig*). Hade god nytta av det stora motljusskyddet som hör ihop med objektivet (Pentax SMC-DA* 50-135/2.8) och fick därför inga flingor/vatten på linsen. Lite försiktighet krävdes dock när man vände kameran mot den inte särskilt kraftiga vinden.

Hörnet Vretgränd - Dragarbrunnsgatan där den gamla järnhandeln A. P. Lagerqvist har huserat ända tills bara för något år sedan. Huset och intilliggande tre andra gamla hus renoverades sedermera och det skedde genom att den gamla karaktären med "snett och vint" behölls. Till och med järnhandelsskyltningen fick vara kvar. Tack för det! Alla de fyra husen såldes via en vanlig "villaförsäljning" och de är alla privatbostäder idag .

Här är de andra renoverade husen, två trähus och ett stenhus.

"Snett och vint" sade vi ju...!

Skrev en svarskommentar nyligen till en FS-vän, angående gamla färgstarka hus i Uppsala, och beklagade då att jag inte hade med någon bild på det Västgöta nationshuset i mitt inlägg då. Här finns nu en bild ovan och som synes står två större byggnaderpå gården. Här den nämnda svarskommentaren: "På en del av Uppsalas gamla hus finner man en del färgstarka fasader. Västgöta nationshuset utmärker sig bäst i detta avseende. Ett litet sidospår: googlade lite på nationshuset och fann att nuvarande förste curator där är en. f.d. klasskamrat till en av våra döttrar. Mer sidospår: Halmbyboda herrgård utanför Uppsala har exakt samma färgsättning som Västgöta nationshuset. Ernst Westerlund ("Enköpingsdoktorn") var gårdens första ägare och dottern med maken Leo Tolstoy (son till författaren med samma namn) tog över sedan. Victoria Tolstoy härstammar förresten från denna släkt. Och slutligen för att få slut på sidospåren: samme arkitekt Kihlborg har ritat både Västgöta nation och Halmbyboda vilket ju inte alls är förvånande." -

Synd att jag inte har någon bild på Halmbyboda med ... fast hade jag haft det hade vi ju hamnat på landsbygden... Nu håller vi oss inom den centrala delen av staden i stället!

Det anrika hotellet Grand Hotel Hörnan i hörnet Bredgränd - Östra Ögatan. I denna korsning finns en liten park som invigdes som Fadimes plats för en vecka sedan, parken skymtar med lite grönt till vänster, bakom första huset. Den lilla platsen har ingen skyltning ännu (oklart i dagsläget hur det blir med skyltningen) och både namngivningen av platsen och beställningen av ett konstverk har överklagats. Att överklaga allt som går att överklaga är förresten en särskild Uppsala-specialitet. Därför tog det 90 års långbänk innan vi fick vårt konserthus (UKK). Och nästan 90 års surdeg och många onödiga dödsfall krävdes innan den stora trafikleden (E 4) kunde dras förbi staden i stället för att genomkorsa staden. Demokratiska processer har ibland ett högt pris.

Här har vi ett äldre hus vid Bäverns gränd, nära korsningen med Dragarbrunnsgatan. Vet inte mycket om huset trots att jag har bott i närheten av det sedan ett tag. Det är möjligt att huset fram till i höstas var den "fulaste" byggnaden i stan sedan något år tillbaka, byggnaden var mycket nergången och sliten och "charmig". Huset uppnådde dock aldrig den status i fulheten och som hatobjekt som det intilliggande Grimhildgaraget hade och som numera skyms av det bostadshus (syns längst till vänster i bilden) som omger garaget. Kanske tyckte folk bara synd om det gamla försummade huset...

Det som var väldigt intressant tidigare i det gamla huset var dess nakna fasad, med delvis blottade timmerstockar som gav en god illustration om gamla tiders byggteknik. En renovering i långsam takt vidtogs ett par år sedan och avslutades i höstas. Kuriosa; drygt ett år sedan uppstod en brand i det rosafärgade grannhuset, som står vägg i vägg med renoveringsobjektet. Branden härjade i översta våningen och en familj lyckades rädda sig genom att ta sig ut via ett fönster och hoppa ner till grannhusets tak och vidare ner via byggställningar. Rätt tursamt att byggställningarna omgav huset just när branden inträffade.   

*FS-medlemmen Peter O har bevisat i sitt blogginlägg att det är ingen fara med att vara ute i blötväder med en Pentax, hans exemplar stod i duschen utan några som helst negativa konsekvenser efteråt. Han har även provat bastubad med sin kamera. Jag har inte gjort den här typen av tester med min Pentax, men den fick vistas i en mycket fuktig och varm miljö nyligen vid ett av Jordaniens vulkaniska heta vattenfall. Några bilder blev det också. Fotade även i självaste det heta vattenfallet samt i den naturliga ångbastun bakom vattenfallet (= en grotta där nästintill kokhett vatten rann längs väggarna), men det var med Olympus uTough (någonstans går gränsen med ävertyrligheter jag utsätter min Pentax för...). Vattnet var ju inte det största problemet egentligen när man fotade i denna miljö (Obs vattentät kamera), utan det var ångan med immbildningen som var knepig att hantera. Och pysslet med kameran och fotandet skulle kombineras med närvarokänsla i upplevelsen av detta otroliga naturfenomen...