I ett land av VÄDER

Ett kärt barn har många namn. Så är väl britternas förhållande till det eviga regnandet också, ungefärligen. Britter verkar både hata och älska sitt väder. Under ett antal dagar hade jag ett (tveksamt) nöje att ta del av BBC:s väderprognoser på plats och därtill uppleva hur de sedan slog in; det var tröstlöst om man nu vill se det hela från den pessimistiska sidan. Om man är lite positiv så kan man ju i stället säga man blev några erfarenheter rikare. Och åtminstone är det nog oftast sant att vi har det bättre här i Sverige, det gäller i alla fall den östliga delen av landet.

Wet windy day - scattered showers - spells of rain - further showers - heavy showers - heavy raining - heavy rain with gails - heavy persistens rain - heavy downpours - rain and thunderstorms - och så risk of floods och flood warnings -  dåliga prognoser och domedagsstämning i all oändighet. Den gången man vaknade och det INTE regnade, nog satte det igång när man skulle ut... "and down it came..."

Dag 1 - från London till Cambridge:

Dag 2 - jodå, det regnar... Men man behöver ju inte stanna ute.

Dag 3 - aah... sol OCH regn...!

Dag 4 - mot London igen....

Dag 5 - tillbaka i Cambridge, inget regn just i detta ögonblick, men jag lovar, det regnade även denna dag.

Dag 6 - den här dagen blev det bara LITE regn, solen var framme en stor del av dagen och plöstligt kändes det lite varmt och inte bara ruggigt och kallt!

Dag 7 - trist när det regnar vid festligheterna, men folk är ju vana... 

Dag 8 - den absolut värsta dagen man kan tänka sig... :-(    Särskilt när man hade planerat för utflykter i trevliga städer och byar och få färdas genom vackra landskap i North Midlands... Vi hade fått lyckönskningar före avfärden: "We hope you'll survive the weather!" Alla hade ju sett prognosen...

Nedan en vy från staden Lincoln med sin pampiga katedral. När man steg ut i detta väder förvandlades ens skor till något slags sjunkande fartyg som tog in vatten i ofantliga mängder....

Inte var det bättre i Matlock.

Damen ovan och jag (nedan) enades om att detta var inget väder att vara ute i. Halv storm och regn och +5 grader, vinden snodde in från alla håll... Vad gjorde jag ute egentligen? För att fota förstås - vilka dumheter!

The Peak District; här skulle vi flanerat runt och njutit, hade vi tänkt. Det blev inget av det. Mer än halv storm på höjderna, himlen står öppen, + 3 grader.... Kämpade mig ur bilen några gånger för att fota, vindtrycket medförde att det var ett helt företag att ta sig ur bilen ibland, inte blev det nöjsamt på något vis ute sedan heller för efter ett par minuter var man stelfrusen.

Mot kvällen lugnar det sig på väg mot South Midlands. Tavlan varnar för dimma och ber alla att dra ner hastigheten, bilister lyder uppmaningen.

Jaha, och så är man framme i Coventry och himlen öppnar sig ännu en gång. Hur kan det finnas så mycket vatten där uppe? Mobilbilder; längst ner en mobilredigerad version och den närmast redigerad via PSE och Camera Raw. Har svårt att bestämma mig för vilken ska få vara med här....

Dag 9 - det börjar arta sig. Iväg till Stratford-upon-Avon och det är riktigt riktigt härligt. Vattenmängden i floden får en att tro på vad som har sagts: denna april-månad har varit den blötaste i Storbritannien på 100 år.

London samma kväll, med en härlig solnedgång. Men det hann förstås bli lite regn innan.

Dag 10 - morgonkvist med lite duggregn. Ser man noga på tulpanerna så syns det.

Och så en typisk London-dimma strax därpå.

Eftermiddagen ger sken av att det ska bli bättre....

Den blötaste april på 100 år, inte illa! Samtidigt har vintern varit ovanligt torr, till och med vattenransoneringar hade börjat tillämpas på många håll. Jorden har varit mycket torr och mäktar inte med att ta emot mängderna - översvämningar är ett faktum. "Lagom" är inte ord som vädergudarna bryr sig om i alla lägen.

Efter solen kommer regnet...

 I går kom regnet efter regnet. I dag kom regnet efter solen. Fast egentligen kom regnet samtidigt med solen. Och det var inga små mängder som kom, då någon timme sedan.

Efter regnet... - här också...

Ordlösa speglingar. 

Plats nr 5 - var finns rättvisan?

Har precis noterat att ett av mina blogginlägg har hamnat i "toppstriden" om platsen i solen bland de mest kommenterade inläggen. Härmed vill jag lägga in en protest. 

Sättet hur antalet kommentarer räknas är inte speciellt rättvist; om en kommentar utvecklar sig till ett "bloggtråd" där samma kommentator och eventuellt även blogginnehavaren återkommer så borde väl inte allt detta räknas som nya kommentarer? I mitt fall har jag dessutom lagt in en egen separat "kommentar" eftersom Roger hade hunnit svara till Tomas och min möjlighet att svara Tomas enbart spärrades för tekniken är upplagd så (Obs! Roger har inte gjort fel!). Därför valde jag i stället att svara till båda med en egen "ny kommentar". Vilken alltså kom också att räknas in i statistiken. Noterar att inte bara jag, utan även nr 2 (Bengt B) och nr 3 (Lena P) har gynnats av det märkliga räknesättet.

Har något dåligt utvecklat tävlingssinne - därför blev jag väl varken sprinter eller någon annan idrottsutövare av rang. Här på FS kommer bristen på tävlingssinne till uttryck genom att jag försöker hålla mig undan lite; vid ett tillfälle såg jag att ett flitigt bloggande hade lett till att jag var sexa (om jag minns rätt) bland de mest lästa bloggarna. Det kändes ytterst obehagligt...så synlig ville jag ju inte vara... Så taktiken blev att ligga lågt ett tag för att få sjunka undan i lugn och ro... Den taktiken tycker jag fortfarande är ganska skön även om man börjar vänja sig vid tanken att anonymitet inte hör ihop med bloggandet. 

Mitt tävlingssinne kommer bäst till sin rätta i mina egna privata tävlingar mot mig själv. Det kan handla om väldigt banala saker, typ att under sommarsemestern läsa så många böcker som möjligt, gärna av typen "svåra" (det är då man har tid att läsa knepiga tjocka böcker). Har fått förståelse för alla som fastnar för den löjliga sporten golf eftersom den har ett starkt inslag av tävlan mot sig själv och de egna tidigare resultaten.  

Just nu har jag en privat tävling som går ut på att gå minst 10.000 steg varje dag. En vanlig arbetsdag kombinerat med hemmakväll duger inte. En lunchpromenad kan bättra på statistiken tillräckligt.

Idag har jag jobbat hemifrån, ätit ute visserligen, men stegantalet ligger på blygsamma 3360 steg. Måste nog gå en sväng... Det får bli utan kamera, trots den ljusa kvällen, för LADDAREN till Pentax är fortfarande borta. Har ju andra kameror också, men jag har slutat gilla dem. Utom N8.

Några FS-medlemmar tror förresten att mina laddare har blivit HEMKALLAD, till sin SKAPARE...! Har ni hört på maken!

För den som undrar över bilderna; en typ av gåta döljer sig i dem. Eller man kanske skulle kunna säga att de inkluderar ett slags skyddsbehov.