Några ljusinstallationer i novembermörkret

Den underbara novembermånaden inträffar vartannat år i Uppsala - staden lyser upp av konstnärliga ljusinstallationer i kvällsmörkret. Uppskattat! Man möter under sin vandring glada stadsbor som är ute och flanerar i mörkret. Lite ovant att träffa glada människor i november...

En del av installationerna ackompanjeras av ljudslingor, tyvärr får jag inte med sådant till fotona här.

Vid Vaksalaskolan.

Klosterparken, pelare med färger som tonar fram i olika skalor, fågelkvitter och andra naturljud.

Över Islandsfallet.

Fyrisån, i vanliga fall en installation med häftig musik som följer verkets färgförändringar. Ingen musik denna gång; grannarna har klagat? Eller så var klockan slagen så mycket att ljudet hade stängts av.

Titta gärna på Sven Tegelmos vackra dimmiga foton på några av verken - här.

Ingen färgchock men väl färgklickar - välkommen november!

Den mörka hösten är här. Färgklickar får man leta efter, men de finns.

Rosa i bokskogen i november! Någon som vet vad detta är för en växt?

Höstlig bokskog har en sådan charm!

Asfalten utanför bokskogen kommer inte undan hösten.

Havet finns bara en bit bort. Solen försöker kämpa sig fram genom de tunga novembermolnen.

Ett ögonblick i mörkret.

Minnena från sommaren gifter sig med det spektakel som hör hösten till.

Hade ingen aning om att jag gick över ån efter vatten

Reste bort och missade glöggpremiären. I vårt hushåll infinner sig nämligen glöggpremiären varje år när första snön kommer. Då firar vi vinterns ankomst eller så firar vi i alla fall att nu är det hopp om ljuset. Snön gör ju denna mörka dystra årstid så mycket ljusare.  I år kom den första lilla snön väldigt tidigt, enligt rapporterna inträffade detta här i Uppsala någon dag sedan. Då var vi alltså bortresta och missade hela härligheten. I stället upplevde vi en vanlig svensk sommar. Typ den vi hade häromsistens, i somras. Över ån efter vatten således fast det var inte meningen heller.

En dam som har rustat sig väl för den lynniga väderleken. 

Gatorna är rätt tomma, de flesta kurar under ordentliga tak, trots att de flesta bär på ett paraply. Ett paraply är inte mycket till hjälp när det vräker ner som värst, ibland kommer regnet dessutom i horisontell riktning i  vindbyarna...

Alla har inte tid att vänta, man kan börja sicksacka sig från det ena skyddet till det andra.

När slutar detta?

Nu lättar det lite. Men varför sitter inte stövlarna på fötterna?

Nog blir det bättre. Man måste våga sig ut.

Man kan ju inte vänta hela dagen...

Somliga har all världens tid.

Rätt som det är öser det ner igen. Man kan bli sur för mindre och fotografen får en bläng av det sura (han var inte sur på riktigt!).

Foton från min bästa kamera...Liksom...

... det vill säga den man har med sig...

Autumn leaves...

Svamp två meter upp...

Höstens romantik...

Isens tid är snart här...fast i kväll var det regn...

Mer höstbilder. En mindre fotoutställning finns just nu på Uppsala stadsbibliotek. Lite annorlunda årstidsbilder kan man väl säga....

Utställningen - fast med många fler bilder samt även videokonst med samma tematik - fanns utställd på Finlandshuset i Stockholm i vårvintras.

Upphovskvinnan till bilderna är Rosa Liksom. Hon betraktar nog inte sig själv som fotograf eller videokonstnär även om hon ägnar sig åt båda genrerna. Mest är hon allt en författare, hon har ju skrivit i alla fall 16 böcker och vunnit otaliga litterära priser. Att inte vara inskränkt i i sitt sökande efter uttrycksformer är väl det som kännetecknar en sann konstnär...? 

Här ovan samtalar Rosa Liksom med Johanna Koljonen i vårvintras. Ämnet var förstås hennes senaste roman "Kupé nr 6" som vann Finlandiapriset i december 2011. Läs den förresten! Så här skriver SvD om den.

Bilderna på kvinnor i afganska kvinnodräkter då, varför? Förklaringen är enkel: estetik. Dräkternas djupblåa färg fascinerade henne och hon ville placera dessa kvinnor i den vackra finska naturen. Utställningens bilder i vårvintras visade också mestadels dessa kvinnor antingen i det vintriga snöiga landskapet eller i sommarens grönska. En rogivande meditativ videoinstallation med de långsamt vandrande blåtäckta kvinnorna i både vinter- och sommarnatur var fängslande.

Rosa Liksom heter förresten egentligen Anni Ylivaara och härstammar från finska Övertorneå. Som student i Helsingfors hade hon ett rum längs samma korridor som några finlandssvenska flickor. Det mest populära ordet som dessa tjejer använde var "liksom", det lät kul! Därför fick Liksom bli hennes författarpseudonym så småningom.

Samtalet kom in på många ämnen, även på språk. Vi fick bland annat höra att finländare, härstammandes från ett litet land, måste kunna många språk, fyra stycken minimum. Utöver finska och engelska även svenska... och ryska!

Hastiga höstbilder

Mobilen är räddaren i nöden numera när förstahandskameran heter Olympus OM-1. Fotografierna från den sistnämnda mognar ju långsamt, det gäller generellt den här typen av kameror vilket ju har nämnts här på FS några gånger. Kan intyga att det är sant! Särskilt när man inte äger framkallningstillbehör själv. Ska det gå undan så träder N8 in. Här ett litet axplock med N8-foton från den senaste tiden.

God natt!