Tror att Dagnys fotofika hägrar...

Det är snart juni. Den kommande lördagen 1/6 är den första (sic!) lördagen (sic! sic!) i månaden. Det måtte ju betyda fotofika i Uppsala. Med andra ord: Dagny kallar!

Plats Broströms kafé som vanligt, några meter från stationen, klockslaget 10.30 eller däromkring (morgonsömniga får dispens...).

Obs! En Facebook-grupp med namnet Dagnyfika finns numera för lättsamt informationsutbyte.

Nedan några glimtar från stan de senaste dagarna, med temat färger/färgglatt.

.

.

.

.

.

Dagnys - en rapport (bland många...)

Genom gångtunneln under stationsområdet och snart är man på Broströms, fotofika, ni vet.

PS. Många många bilder, har numrerat alla för att understryka att de är på tok för många... En av dem ska bli "dagens bild" idag, har tänkt mig att antingen den första eller den sista skulle kunna vara en sådan. Eller någon av fikabilderna kanske.... - VAD TYCKER NI? DS.

Nr 1 - Bistert väder, vid utgången hemifrån vände jag i dörren för att hämta en mössa, den behövdes! Dessa damer har inte planerat lika väl för vinterns återkomst. 

.

Nr 2 - En trogen tålig kamrat som minst tre Dagny-deltagare är ägare till, olika modeller (Anna, Bert-Ola och jag).

.

Nr 3 - Blommorna på fikabordet är ett ständigt gissel vid fikorna - ni ser ju.... Tordes inte flytta på dem för de var ju så uppiggande glada med sina färger.... Bestämde mig för att förlika mig med situationen... Bert-Ola och Claes kurar där bakom.

.

Nr 4 - Jan-Olof  hann knappt sätta sig förrän han var i gång med fotandet. På skärmen syns en alldeles ny Sony RX100. J-O har en Olympus i sin hand. Dan blev inte avskräckt vid förra fikat och är tillbaka igen.

.

Nr 5 - Magnus - känd från FS - här första gången. Dalmasarna är så välkomna så! Dan sedan är ju relativt ny, men Bert-Ola och Claes kan nog betecknas varande inventarier vid det här laget.

.

Nr 6 - Anna, Lena P och Lena H. Spännande samtal!

.

Nr 7 - Anna fotade både med sin färgglada iFån och Pentax. Anna har ingen blogg här, men ibland lägger hon en och annan fotofikabild i något album - kolla här om det blir något denna gång.

.

Nr 8 - Samtalen pågår ständigt. Martin S "Zeta" (mellan J-O och Magnus) har vaknat och anslutit sig.

.

Nr 9 - Inte bara samtal utan även fotografiska övningar pågår kontinuerligt.

.

Nr 10 - Ont om fotoböcker idag, men Jan-Olof hade med sig en som innehöll foton genom tiderna, från tidskriften ETC. Många välkända fotografer och bilder är med i boken.

.

Nr 11 - Reklampaus!!! (Hurra för den snabba B-O!)

.

Nr 12 - Uppenbarligen något intressant som Claes talar om.

.

Nr 13 - Tjejernas hörna, det råkade bli så idag....

.

Nr 14 - Och tulpanerna lyser som solen och skänker glädje till den gråa lördagen...

.

Nr 15 - Något kul men vad var det? Martin S, Magnus och Dan är uppenbart roade.

.

Nr 16 - Vid hajfotograferingen kan det ju hända att en haj blir lite närgången. Då är det bara sträcka fram kameran mot den så kan den få en liten mumsbit att tugga på. Gäller att man inte är kopplad till kameran för då kan man få en simtur med fart samt bli en mumsbit själv.... - Obs! Detta är min förenklade beskrivning av situationer som kan inträffa vid undervattensfotografering; Lena H, du får gärna korrigera och lägga till något! - Man hör fascinerande historier vid fotofikat!

.

Nr 17 - Den lurpassande fotografen i farten! Moteld rekommenderas!

.

Nr 18 - Det gick rätt bra att parera tulpanerna under fikatimmarna, här får de tjänstgöra som en inramning för ett suddigt porträtt på Claes.

.

Nr 19 - Färglatt här med, på hemvägen, ungefär på samma ställe som den första bilden blev tagen. I många av fotona ovan har jag låtit någon färglad detalj finnas med (inte bara tulpaner), men i denna bild är färgerna helt äkta, skyltarna sticker verkligen ut med sin orange kulör.

Fotona är tagna med Sony RX100 som har fått mycket beröm. Den är liten, har RAW, ger bra bildkvalitet enligt testerna, har väldigt mycket funktioner (som en systemkamera fast den inte är det). Den är ett alldes nytt bekantskap för mig, fibblade en del med den i går kväll och dessa bilder ovan är de första ur den i "ett skarpt läge". Bilderna är tagna med bländarstyrning och inomhusbilderna med högt ISO.

Apropå dagens bild - har hållit på två månader nu (+ bakåt en månad) och känner mig mogen att ge mig till känna vad som har gått till publiceringen under tiden. Självfallet är det inte alltid några mästerverk direkt, om någonsin, men det har varit ett mindre ambitiöst sätt att publicera bilder så här för min del än att hålla på med en blogg. Nu är det inte meningen att jag ska sluta blogga, men "dagens bild" har varit ett bra sätt att få variation för fotograferingen, för stunden. Här hittar du länken till mina dagliga blipfoton på Blipfoto.

PS. Glömde; har förpassat två av bilderna till kategorin gatufoto och därför satte jag etiketten "gatufoto" till inlägget också - rätt eller fel....det är frågan...  ;-) DS.

När man sitter på ett fik...

... kan man ägna sin uppmärksamhet åt omgivningen och det kan vara rätt intressant. Bilder från ett sådant tillfälle visade jag ett par inlägg sedan och en typ av gåta var invävd i bildberättelsen - och ingen(?) begrep den.... Satt sedermera på en helt annan typ av ställe och fotona nedan är tagna där. Inga hemligheter eller gåtor här även om de förbipasserandes och de närvarandes liv är ju gåtor i sig, på sitt sätt.

En eftermiddag och fortfarande lite tomt vid borden.

Folk passerar i strid ström.

Det börjar fyllas på med kaffe- och drinksugna människor och servitrisen får lite mer att göra.

En underbar sen eftermiddag i kvällssolen.

Skolan är slut, jobbet är slut, somliga är på semester.

Vädret kan man aldrig lita på; damer med livserfarenhet bär på sina paraplyer.

Dessa underbara manicker... numera behöver man inte prata med varandra.

After work uppenbarligen. De har pratat färdigt under dagen.

En bild beskuren på ett mycket märkligt sätt, men så kan det gå i farten....

--------------------------------------------------------------

En förklaring till bilderna i ett tidigare inlägg:

Första besöket - Ett trivsamt litet fik/hak i bakre kvarteren. Några få själar, TVn står på, en fotbollsmatch pågår. Bakom disken serveras en kopp kaffe till någon bakom en serveringslucka. Det är klart, kökspersonalen måste väl få i sig en uppiggande kopp kaffe också. Serveringsluckan är lite konstigt placerad, högt upp. Verkar väldigt opraktiskt.

Andra besöket - Träffar delvis på samma kunder, ett sådant här ställe har förstås sina stamgäster. Det är nästan vi hälsar på varandra. Serveringsluckan; fortfarande serveras kaffe (med något stärkande) via serveringsluckan. Men, det verkar inte vara kökspersonal som huserar där, vad är det för konstigt utrymme där...?

Tredje besöket - Den där luckan är ju öppen mot gränden intill... Ingen servering via den idag. Nu blir det dock hälsningsnickanden gästerna mellan.

Fjärde besöket + att vi så gott som dagligen passerar här, olika tider: En mycket luggsliten man står i gränden vid luckan allt som oftast och blir serverad kaffe med tillbehör. Han sitter aldrig inne. Kanske vill han inte vara inne? Kanske får han inte komma in. Ett utanförskap har många skepnader.

Hade ingen aning om att jag gick över ån efter vatten

Reste bort och missade glöggpremiären. I vårt hushåll infinner sig nämligen glöggpremiären varje år när första snön kommer. Då firar vi vinterns ankomst eller så firar vi i alla fall att nu är det hopp om ljuset. Snön gör ju denna mörka dystra årstid så mycket ljusare.  I år kom den första lilla snön väldigt tidigt, enligt rapporterna inträffade detta här i Uppsala någon dag sedan. Då var vi alltså bortresta och missade hela härligheten. I stället upplevde vi en vanlig svensk sommar. Typ den vi hade häromsistens, i somras. Över ån efter vatten således fast det var inte meningen heller.

En dam som har rustat sig väl för den lynniga väderleken. 

Gatorna är rätt tomma, de flesta kurar under ordentliga tak, trots att de flesta bär på ett paraply. Ett paraply är inte mycket till hjälp när det vräker ner som värst, ibland kommer regnet dessutom i horisontell riktning i  vindbyarna...

Alla har inte tid att vänta, man kan börja sicksacka sig från det ena skyddet till det andra.

När slutar detta?

Nu lättar det lite. Men varför sitter inte stövlarna på fötterna?

Nog blir det bättre. Man måste våga sig ut.

Man kan ju inte vänta hela dagen...

Somliga har all världens tid.

Rätt som det är öser det ner igen. Man kan bli sur för mindre och fotografen får en bläng av det sura (han var inte sur på riktigt!).

Höstliga färgklickar...

 ... kring stationsområdet i Uppsala. Inga nedtonade färgskalor här inte (apropå förra inlägget...).