Miniserie "Min dag" - dag 6 - Sweden Rock Festival

Dagens (nattens) bild kommer förstås från Sweden Rock Festival - medlemmar ur Night Ranger nedan. Mot slutet av denna konsert dök förresten Dee Snider från Twisted Sister upp som en överraskningsgäst... Vilken ära...! En dag innan Twisted Sister ska ha en egen konsert här!

Det känns djupt orättfärdigt att bara publicera EN festivalbild (min serie går ju i och för sig ut på att det ska vara bara en bild varje dag denna vecka...). Så det blir en avvikelse från regeln, här nedan några till.  Förhoppningsvis får jag tid över till en riktigare rapport framöver. Hängde nämligen nedanför scenen vid kravalstaketet vid ett par konserter, med telen i högsta hugg...

Herrarna i 10cc nedan försökte inte låtsas vara yngre än vad de är... Stillsamt jämfört allt annat på denna festival... Också så nostalgiskt för publiken för nog kände den igen sina favoritlåtar från förr...

Och sist som signatur - ett självporträtt tagen under festivalen, solen sken och ljudmattorna runt omkring smälte samman till en meditativ upplevelse, nästintill ...

Brit Floyd - morgonens aptitretare kräver en fortsättning

Det bidde en bloggbild på Brit Floyd i morse, här nu några till. Som några redan så väl känner till är Brit Floyd ett tributeband i Pink Floyds anda.

Vi har en "målsättning" att se varenda ett av de tributeband som dyker upp i Sverige. Så svårt har det inte varit då banden inte är så väldigt många. Dessutom verkar de slå sig samman, vilket just Brit Floyd lär vara ett exempel på.

Höjdpunkten för oss var dock självfallet en konsert i våras i Globen då självaste Roger Water (från original Pink Floyd) kom med The Wall. Helt fantastiskt var det, trots Globen! Mina bilder därifrån finns här ... och här ... och här ....

Bildkvaliteten är inte något direkt att hurra för, men det jag vill visa är ändå lite av den stämning som rådde på Tyrol igår. Scenen på Tyrol är på tok för liten för bandet med den pampiga bild- och ljusshowen som såg ut att vara nedkrympt (jämfört med vad man kan skåda på Youtube).

Drömmer om en tid när jag kan hänga vid scenkanten med ett perfekt fotoläge, med en riktig kamerautrustning och ett fototillstånd hängandes runt halsen...

Konsertfotografer i farten - även någon "känd från FS"

Konsertmiljöerna varierar, således även stilarna och utrustningen hos dem som vill få konserter förevigade. Här ett axplock från en konsert som egentligen var flera stycken under loppet av ett antal timmar. Bilderna är tagna under Janne Schaffer & Co:s uppträdande ute i det natursköna Spraglehall.

 Världsartisten Schaffer ställer gärna upp för ett närfoto under förberedelserna.

                                Även andra vill komma nära, fast lite senare.

Någon tycker att det är bättre att inte riskera att störa.

Somliga håller sig på ett behörigt avstånd....

...men klättrar sedermera upp för ett bättre läge...

För där nerifrån syntes det så väl att där uppifrån hade man nog en ypperlig utsikt åt     alla håll.

Själv övervägde jag klättra ner en stund och få bilder med en annan vinkling. Dock var det ett sådant jobb att ta sig upp till klipporna så förnuftet fick råda och jag blev kvar där uppe för någon timme.

PS. Någon "känd från FS" identifierades under fotograferingen ... :-) DS.

Förresten överväger jag att ta mig an ett nytt projekt som går ut på att fotografera fotografer av en viss typ, tillhöriga ett visst fotogenre. Ett projekt som ska fånga upp en del av dessa gatufotografer som smyger omkring och låtsas vara oskyldiga turister. De känns igen av den lömska blicken, det planlösa irrandet samt av en attiralj runt halsen. De känns även igen utav att de verkar inte ta några bilder fast de föreställer turister. Attiraljen runt halsen är en Leica eller en Fujifilm eller en Panasonic, eller någon annan kamera av den typ som ser fullständigt harmlös och ofarlig ut.  

Detta är ett spännande, men svårt projekt skulle jag tro. Kanske inte heller helt ofarligt? De tilltänkta fotooffren är ju vana att spana omkring sig vilket naturligtvis försvårar uppdraget betydligt. Överväger att kamouflera mig med en liknande utrustning för att kunna smälta in i miljön och för att inte väcka onödiga misstankar. Vad tror ni?

Suzanne Vega - she was here!

I går kväll var Suzanne Vega i stan, närmare bestämt på Katalin, på sin enda konsert i Sverige. Jag gillar hennes röst väldigt mycket och i vissa låtar blir den rent utav hypnotiserande. Musiken präglas överlag av en lågmäldhet där låttexterna är viktiga, men visst kan hon vara rockig också. Suzanne Vega har haft ett par stora hits, Luka och Tom's Diner, men någon storstjärna blev hon väl aldrig. Det är inte synd om henne för det; det som hon har åstadkommit räcker väl mer än väl? 

Livet har gått på högvarv på sistone så det hade inte blivit av att förboka några biljetter. Lite väl sent (= kl 20 - konserten skulle börja kl 21) började vi diskutera om det överhuvudtaget var någon idé att försöka få tag på biljetter. En halvtimme senare var beslutet fattat, ett försök skulle det bli och blir det inte Suzanne Vega så får det bli ett glas på något uteställe i stället. Hoppade in i duschen kl 20.35 (skönt efter den hemska klibbiga dagen), en kvart senare var vi på väg och kl 20.57 var vi framme. Fullt i lokalen, men fortfarande fanns det plats för två stycken! Tack för det för det blev en minnesvärd kväll för mig!

Befriande och uppiggande att uppleva en chosefri och okonstlad stor artist live!

Angående fotografering i lokalen sade hon förresten ungefärligen så här, efter några framförda låtar och efter att en del blixtar hade också avfyrats: Ja... jag ser att det är många som fotar här ... skulle ni vilja vara snälla (och här tänkte jag, oj, jag måste nog gömma min kamera även om jag inte är skyldig till blixtarna)...när konserten är klar så skulle ni vilja vara så snälla och gå in på min Facebooksida... och ladda upp alla bilder där ... så alla kan se dem!

En fin låt - The Queen and the Soldier

Lite tuffare - Solitude Standing

Mer av det tuffa - Men in a War. Tycker förresten att hon har fått in en välkänd Rolling Stones-slinga där...  

Storhit Tom's Diner i olika versioner, varning, kan bli lite tjatigt...:

• En avskalad version helt utan instrument, imponerande att kunna framföra detta i konsertsammanhang - arrangemang 1:
• En variant med instrumental uppbackning ("Officemiljö"...) - arrangemang 2:
• En rockigare variant med mycket trummor (obs varning för dålig bild- och ljudkvalitet) - arrangemang 3
• En flottare version i flottare sammanhang, med en symfoniorkester - arrangemang 4

Andra halvan av The Wall

Roger Waters - The Wall - Globen, några bilder till från andra delen av konserten. Den färdigbyggda muren (se förra inlägget) användes under pausen som en projiceringsyta för fotografier av våldsoffer, bilderna byttes ut löpande så att egentligen var det inte läge att gå ut från arenan. De flesta av fotografierna var porträtt av krigens offer, ofta okända och/eller relativt anonyma. Dock fanns det med en del bilder på människor som hade arbetat för freden i någon form, i offentliga sammanhang, välkända ansikten. Gemensamt för dessa var att de hade också drabbats av våldsam död, bland dessa fanns Mahatma Gandhi och Olof Palme. 

Och sedan var konserten i gång igen. Muren hade blivit ointagligt hög, musiker någonstans bakom den, utom ett par stycken ...

Muren rasar - virtuellt....

Den rätt beskedliga grisen från förr har med tiden förvandlats till ett ganska otäckt vildsvin... 

Svårt med det röda ljuset, inte lättare med det starka vita heller...

Muren har rasat rent fysiskt och dammen yr. En förvånad tystnad i Globen. Antiklimax. Var det slut? Var det REDAN slut???!!!! NEEEEJ, ville man helst skrika.... Förresten, hur sj-n gick det till att få muren att rasa ihop utan risker för dem som satt närmast...?! 

Fram bland ruinerna kliver först Waters, sedan hans medmusiker...