Stamgäst på Fotografiska och i Stockholm

Har lyckats fylla veckans alla kvällar med nyttigheter, men utan tvivel har onsdagens föreläsning på Fotografiska museet varit den mest givande punkten i veckans program för mig. Men även i kväll blev det en tur till storstan, men med lite annat upplyftande på schemat. Båda turerna medförde en del bilder att fylla den nu nästan överfyllda datorn med. (Min snälla make inhandlade i kväll ett extra minne på 2 TB till mig! På eget initiativ! Tror att han gillar mig trots den svårartade fotomanin...).

Har sagt det redan tidigare att jag inte har för avsikt att "recensera" föreläsningsserien om fotografins historia annat än möjligen när allt är klart. Något litet vill jag dock säga om gårdagen eftersom kvällen var så inspirerande. Ämnet var svensk fotografisk historia och föreläsarens förtrogenhet med fotografi och dess historia och dess företrädare ledde oss till en reflekterande bana över vad som har varit och var vi är idag.

Som ett litet exempel kan nämnas Lotten von Düben som kom att samarbeta med sin make Gustaf von Düben, som i sin tur sysslade med kraniologi (en typ av rasbiologi kan man kanske säga). De reste till Lappland 1868 första gången för att studera "lappar", det gällde att mäta och fotografera människor (men även att gräva upp och stjäla kranier vet vi ju numera) för att få forskningsunderlag för denna då så viktiga vetenskapsgren. Idag framstår denna forskning ytterst tvivelaktig till sin karaktär, men när det begav sig kom den ha stor nytta av att fotografin hade kommit till.

De samiska museer som finns idag i Sverige och Norge vill inte ha några av dåtidens bilder i sina samlingar, bland annat då de kom till under en tid när man såg ner på samer och de människor som kom för att studera samerna hade ett arrogant och nedlåtande förhållningssätt till sina studieobjekt. Obs! Detta är min mycket förenklade version.

Några bilder från onsdagen i storstaden (och lite från hemmaplan). Optiken är min kära 50 mm:are.

Centralstationen, Stockholm.

Tunnelbanestanionen, Slussen.

Slussen fortfarande.

Järnvägsstationen, Uppsala.

Man kommer osökt in på tankegångar om vad är det idag som en dag kommer att framstå som en historisk skamfläck för mänskligheten? Något inom fotografin som kan framstå som tvivelaktigt i ett senare historiskt perspektiv? Det är rätt så uppiggande att ibland få reflektera över sin samtid som vi gärna vill tro är bättre än gårdagen. Människan bör ha blivit klokare med tiden.  Dessvärre finns det inga garantier; snarare är det säkert att det finns företeelser idag som våra barnbarnsbarn kommer att vara förundrade över och undra hur  de kan ha fått acceptans och spridning.  

Även i  kväll blev det bilder från storstan. Det är 50 mm som gäller i  dag också.

Vid Sergels torg. Förberedelser inför fotograferingen.

Styrbjörnsgatan. Här spanas det också efter fotoobjekt. Båda tjejerna fotade något intressant som låg uppåt, men jag var inte tillräckligt snabb med kameran. En dam stapplar ut med kryckor från apoteket. En pojke ser ut att vänta på att det ska hända något.

Centralstationen igen. Hundar går inte att fota i smyg, de ser en alltid! 

Järnvägsstationen i Uppsala igen. Nya människor, ny vinkling på fönstret.

Tjejmilen - fokus på publiken - både på de intresserade och på de totalt likgiltiga

Inte så många tjejer här som i förra inlägget, men många nog ändå. De flesta i publiken är väldigt intresserade och spanar ivrigt efter sina kära eller bekanta ansikten. Och så finns det sådana som är helt ointresserade.

Herrar på Djurgården, halvt om halvt intresserade av vad som pågår.

 Löpning i takt med toner från en orkester på Kulturskolan Stockholm.

En helt ointresserad åskådare, nedan ännu fler...

När kommer hon?

Där, en fotograf!

Den lilla har tröttnat.

Hundar var mer intresserade av mig än av loppet.

En fotograf till, damen till höger!

Hoppas att de inte missade farmor.

De underbara trummistjejerna behövdes som energikick i den sista backen.

En affärsuppgörelse pågår och en annan är redan klar.

Kan man se mer ledsen ut än så här?

Med en kärlek i Stockholm

Har blivit kär. Och kärleksföremålen är två! Platonisk kärlek som inte är besvarad...? Kanske är kärlek att ta till överord, kanske ska jag använda gillar skarpt i stället för att beskriva mina känslor. 

Föremålen för mina starka känslor? Det är mina två fasta objektiv, nya båda två, en 100 mm och en 35 mm. Det har blivit några makrobilder på den senaste tiden med 100 mm och allt annat har plåtats med 35 mm, nästan enbart, så även de nedanstående stockholmska bilderna.

Fast bilder på gatulivet i Stockholm börjar med en bild från trevliga Uppsala.

Bilderna nedan är från Sergels torg eller närmiljön däromkring.

Förr eller senare hamnar på Stockholms centralstation där kaos råder, sedan länge.

Vilken av bilderna är att föredra...? Bilden ovan är "äkta", det var ju den jag tog (rätat upp något), utsnittet nedan gör budskapet tydligare, men kanske påminner det hela då om PS-montage...?

Mitt 150. inlägg firar jag med att vara trendig

Trodde mig inte kunna kvala in någonstans där det luktar lite trendigt, men nu har det hänt :), detta insåg jag när DN plöjdes igenom idag (i går egentligen, klockan är för mycket...). Ingredienserna: Unga och hippa. Morgonpigga som är uppe tidiga lördagsmorgnar. I Stockholm. Kvinnor kommer mer och mer. En kamera som en obligatorisk detalj, utöver kikaren.

Artikeln handlar om den nya generationen ornitologer som fågelskådar i Stockholm. Många av epiteten ovan passar inte särskilt väl på mig, men en sak är säker: jag har skådat och fotograferat fåglar i Stockholm. Ett par dagar sedan till och med och med kameran i hand. Bör kanske inte börja kalla mig för en ornitolog ännu, men allt är möjligt, "hör" bara vad ordföranden i en enbart kvinnoomfattande förening Rapphönan säger: "Den grupp som växer mest bland fågelskådare är kvinnorna. ...//... Det är oftast kvinnor vars egna barn har flugit ut ur boet som nu vill hitta en hobby. Fågelskådning är superkul, spännande, ger en massa frisk luft och ett stort socialt umgänge." Låter väl roligt!

 Sothönans ungar är inte vackra, men de har viss charm ändå.

En lite vackrare fågelunge, en andunge. 

Som ni ser har jag haft lite problem med den röda färgen på sothönaungarna. Hur ska man göra för att den röda färgen får en bättre kvalitet på bilderna? I mina bilder ovan tenderar färgen att "falla sönder" på något sätt och "spilla över" runtomkring på näbbpartiet. Hur ska jag hantera ett sådant här problem i kameran? Vid redigering om nu bilden är lite kass i detta avseende redan från början?  

Förresten ser sothönans fågelungar ganska konstiga ut så det intrycket har inte mina bilder förvanskat.

Läs gärna artikeln om fågelskådare i stan. 

En fotokulturell lördag och annat smått på Söder

Det blev förstås ett besök i går på Galleri Kontrast, vernissagedagen för sommarutställningen. Som bonus belönade jag mig därtill med en visit på Fotografiska museet. Lite småaktiviteter på Söder tillkom dessutom. 

Till Galleri Kontrast anlände vi ett par timmar efter att portarna hade slagits upp och de mest ivriga hade hunnit avlägsna sig från platsen. De hade lämnat kvar sin värme i lokalerna vilket en ensam hårt vispande fläkt försökte skingra bort. En del folk kom och gick fortfarande, inga bekanta för mig dock. Kastade mig genast över de upphängda bilderna på väggarna. För att inte behöva stanna för länge i den jättevarma lokalen börja maken, strategiskt nog, att titta igenom bildspelen för att lokalisera min bild. Visserligen hade han ingen aning om vilka bilder jag hade skickat in, han hade inte sett dem överhuvudtaget heller, men jag gav en snabb beskrivning av alla tre.

Mitt huvudintryck av utställningen blev: en rätt "trevlig" utställning, bra blandning av olika typer av bilder med det angivna temat "Sverige - en idyll?". Hängningen fungerade trots det relativt snålt tilltagna utrymmet. Maken lokaliserade en av mina bilder så småningom och när jag såg den blev jag lite glad: den utvalda bilden var den jag själv gillade bäst av de inskickade. Men vad blek den var! Fel på skärmen i lokalen? Min skärm? Min bild har detaljer som behöver närstudier och dessvärre medger inte en bildvisning av det här slaget någon möjlighet till det. Men, kul ändå att den finns där!

Inga bekanta på plats som sagt (hade visst missat både Torbjörn och Jan-Olof), men kom snabbt i samspråk med ett par FS-medlemmar som också spanade efter sina bilder på bildskärmarna. En trevlig pratstund!

En matbit blev det sedan på uteserveringen vid korsningen Götgatan/Urvädersgränden. Vi hade spanat in stället redan någon vecka sedan.

Där satt vi och kollade miljön under tiden vi åt och drack. Vackert och stämningsfullt uppåt Urvädersgränd.

Spanade även på huset framför oss. Kontor? Bostäder? Verkade vara en blandning. Intressant placering för en luftkonditioneringsanläggning förresten. Inte direkt passande i miljön kanske.

Sedan vandrade vi neråt mot Slussen. Ett riktigt lämmeltåg av folk på väg från Galleri Kontrast till Fotografiska museet....?

Har inte sett att det skulle vara något fotoförbud på det Fotagrafiska museet och ingen information om ett sådant går att finna på deras nätplats heller. Säg till omedelbart bums om så är fallet ändå så plockar jag bort allt nedanstående taget där!

På Fotografiska museet möts man genast av Robert Mapplethorpes fotokonst. En del bilder ska ha chockerat folk på sin tid och lär fortfarande uppfattas som provocerande av somliga. Det är intressant att studera publiken när bilder kan uppfattas vara av det mer provocerande slaget; helt uppenbart hade folk lättare att ställa sig och titta på hans nakenstudier av kroppsbyggaren Lisa Lyon än motsvarande rätt närgångna studier av ett flertal män. Nakna eller nästintill nakna kvinnor är vardagsmat, annat är det på herrsidan. Man behöver inte ens studera denna uppdelning i bildvärlden utan det räcker att se sig om i stadsbilden, framförallt under sommartid.

Över till en annan visning: Jacqueline Hellmans bilder på skärmar med en tillhörande berättelse som den avbildade hade talat in. Gripande. Denna utställning var mer än en fotoutställning, ett slags installation egentligen i ett enkelt format.

Circle of Memory av Elianor Coppola och några medverkande till är en konstnärlig installation med ett starkt fotografiskt inslag. Installationer är en konstform som tilltalar mig mycket, kanske på grund av att de ofta utgår från fantasifulla utvidgningar av begreppet konst och ger starka minnesbilder. 

Missa inte gången in i det "okända" mörkret i installationen! Många går miste om den faktiskt, noterade jag...Väl framme väntar en meditativ upplevelse, föga med foto att göra med. Allt här i livet behöver väl inte handla om foto?

Sedan är turen kommen till Edward Burtynsky och hans "oljiga" värld... Delstudie här nedan...

... och efter det Jacob Fällenders analoga tolkningar från flera världstäder som flyter samman.

Efter museibesöket blev det en liten titt hos det unga par vars flytthjälp vi var någon vecka sedan. Det var inte lika många kartonger framme nu som då. Bilden från flyttdagen någon vecka sedan.

Flyttbestyren är alltid bökiga, att packa logiskt håller ett tag, men sedan kan det bli huller om buller. Sprit + skor? Kanske hör de ihop ändå på något outgrundligt sätt?  

"Vad gör hon?" tycks någon där bakom tänka... När man hjälper till med en flytt har man varken sin bästa eller näst bästa kamera med, men väl N8, turligt nog....

I slutet av flyttdagen blev det den en runda på Söder. Stockholm har så många sidor att visa upp! Och lika fint var det igår, kan jag intyga!