Hur en fotopryl kan rädda liv

Fotoprylar kan rädda liv! Åtminstone mitt nya förvärv har räddat ETT liv, ett litet sådant. Det handlar alltså om ett makroobjektiv som jag skrev om i förra inlägget. Och det lilla livet - han/hon finns här nedan någonstans... 

Det var bl.a. för detta jag skulle ha ett makroobjektiv till - fjärilsfoto. Tyvärr har de två vackrare sorterna inte behagat visa sig för mig sedan jag fick mitt objektiv, inte denna skönhet nedan heller. Varför?! Fotot taget med mitt 55-135 mm.

 Alla bilder nedan är tagna med Pentax D FA 100 mm/2.8 Macro WR.

Två flugor på samma smäll... Fast det är skuggan förstås som är poängen, även om jag såg den först efteråt....

Här är den tacksamma (?) varelsen för livräddningen. Tvestjärten hittade jag inne, fångade upp den försiktigt, bar ut den för fotograferingen. I vanliga fall hade jag nog inte varit lika godhjärtad...

Här är det inte fråga om livräddning! Upptäckte att mängder av jordgetingar har bosatt sig under solsängarna. Ett trettiotal rejäla öppningar från underjordiska gångar upp till markytan! Utan att ha sett på krypen sa min man att det var myror. Men jag hade det här bildbeviset! Visst är det någon typ av jordgeting? Minst tre arter lär det finnas. Någon som vet vad vi ska göra med dem? Som sagt, ingen livräddning är aktuell!

Det här ser ut som livräddning, men det är det inte. En myra släpar på ett dött tungt släp... Boken? Afrikanska författaren Chimamanda Ngozi Adichies roman "Lila hibiskus". Gripande. En illustration om hur mycket ondska en religion kan föra med sig när dess innehåll vantolkas in absurdum ( i det här fallet kristendom i katolsk tappning).

Den här varelsen dammsög jag nog upp idag....

Min man tyckte kanske att det var lite onödigt av mig att köpa ett objektiv till. Han är dock klok nog att anse att när ju nu har objektivet så ska det också användas. Plötsligt förvandlades han till min fotoassistent, ropandes "Kom, här finns en fin fjäril!" Jag hann ju inte förstås, synd för den var en av de vackra... I stället hittade min "assistent" en gräshoppa/syrsa som jag kunde fota. 

Ser ni, den kollar på mig! Det gjorde den länge!

Lite blommor och blad ville jag också få med. Men visst, även där fanns någon insekt.

                                             Kvällsljuset spelar på bladverket.

Har provat att använda både autofokus och manuell fokus och blivit övertygad om att manuell fokus är att föredra om fotoobjekten inte är för rörliga av sig (alltså precis vad makroexperterna säger). Bilderna ovan är en blandad kompott av fokuseringsövningar. Vill minnas att de tre sista är manuellt fokuserade, så även den ensamma jordgetingen.

Det jag har missat genomgående i bilderna ovan är att kamerans inställning för bästa skärpa hade jag dragit ner något av någon anledning, för någon dag sedan. Har inte klart för mig hur stor betydse kamerans skärpeinställning har för bilderna, ska den helst stå på maxvärde alltid? När är det lämpligt att använda de övriga inställningarna, t.ex. mättnad, ton osv? Lätt hänt att man glömmer ändra dessa nästa gång man använder kameran, det räcker så väl att försöka komma ihåg ISO och exponeringskompensationen.

Fortfarande är jag hänvisad till Picasa ett litet tag till, i de tre sista bilderna hoppade jag över all redigering, så även skärpningen.