Stadspromenad i svartvitt, mestadels

En stad vaknar i dimma och rimfrost och vad är vackrare än så? En svartvit promedad i staden passade fint denna dag, men vi börjar med färg.

Södra tornet vid slottet, den ljusgula fasaden på  Slottskällan, till vänster nedtill i bilden den mer gula baksidan av ett äldre bostadshus vid Östra Ågatan. Slottet började byggas år 1549.

Pumphuset från 1875. Islandsfallet nedanför.

Islandsbron. Där siktar jag en annan fotograf. Bakom skymtar de gamla husen längs Västra Ågatan.

Tullhuset (Sjötullen/Sjötullhuset) - okänt byggår. Sommarrestaurangen närmast Islandsbron har packat ihop tillfälligt.

Fyrisån med gott om vatten, stilla flyt fram till Islandsfallets mindre stillsamma forsande. Gångbron heter Västgötaspången.

Slottets södra torn och Slottskällan i en närstudie. Vid Slottskällan finns tre hus och från vilket år just detta hus härstammar vet jag inte. Det södra huset byggdes i alla fall 1822 och flyttades till denna plats senare. Huset ovan inhyser ett arkitektföretag idag.

Det gamla huset i norra delen av Slottskällan-området fungerar som en nöjeslokal, typ disco. Det har haft olika namn genom åren - Sten Sture, Barowiak, Birger Jarl.

Det anrika Flustret från 1842 brann ner 1984. Väldigt raskt byggdes ett nytt hus som till synes är en exakt kopia av den gamla byggnaden, man tänker faktiskt inte på att originalhuset i princip inte finns längre. Tittar man efter finns det några kajor i träden, så ska det vara här.

Domkyrkan började byggas 1273. Gatan här heter Trädgårdsgatan och jag har en dröm att få fotografera denna vy utan alla bilar. En ouppnåelig dröm skulle jag tro för det står alltid bilar här, oavsett om det är vardag eller helg, dag eller natt.

Domkyrkans spiror från en annan vinkling. Kontraster i miljöer. Bilden krävde färg.

Och så är det slut med bildvisningen av några av Uppsalas "turistika" miljöer.

Rimfrost ena dagen, fnyk och stora flingor andra dagen

Gårdagens inlägg handlade om stadsnatur och rimfrost. Dagens inlägg blir i stället om "betong" och ymnigt snöfall i stan (= Uppsala). 

Ni tycker kanske att det lutar en del i båda bilderna? Helt rätt. De gamla husen vid Vretgränd lutar mer än lite faktiskt. Vid renoveringen av husen något år sedan lät man bli att räta upp dem, tack och lov. Således finns den gamla charmen kvar i byggnaderna. 

Några fnykbilder blev det inte här beroende på att fnyk är lite svårt att fånga i bild. Eller det är svårt för mig i alla fall. Det var i alla fall fnyk innan de stora flingorna började dingla ner idag.

Vintriga bilder ska det vara! Från gatan därtill.

Hängmattainlägget nyligen var en lapsus, inlurad in i hängmattefällan blev jag av en FS-kompis. Sådana är de, FS-vännerna, rena lurendrejare... ;-) 

Egentligen hade jag tänkt fortsätta på den vintriga banan. Uppehåller mig en bit norrut, i det som skulle kunna benämnas nästan som kaamoslandet. Vad är kaamos? Här en liten artikel om ett svenskt kaamosfirande. Lite märkligt att svenskan inte har något eget ord för fenomenet.

Själv har jag levt i föreställningen att jag har vuxit upp i riktig kaamos, dvs utan att solen gick upp under den mörkaste tiden på året. Det är dock inte riktigt sant trots att mina uppväxttrakter ligger strax norr om Polcirkeln. Solen går nämligen upp där i Kemijärvi, och då är det ingen riktig kaamos (bara ett par mil norrut är det riktig kaamos). En helt annan sak är förstås att känslan av kaamos är väldigt påtaglig ändå så här dags på året där, i praktiken ser man inte solen ändå, den korta någotsånär ljusa tiden består mest av en skymning. 

Mina bilder härstammar från Uleåborg/Oulu ett par veckor sedan. Inte var det ljust där heller...

Har förresten tagit mig friheten att kategorisera och etikettera mitt inlägg som gatufoto även om säkerligen alla förståsigpåare gapar inför tilltaget...:-0   .....   ;-)

Så här går solen upp och ner i dag på de platser som har betytt och betyder mycket för mig:

Synd om dem...?

Uleåborg någon dag sedan. Någon minusgrad. Gågatan uppvärmd.

Uppsala i början av december ett år sedan. Kallt, ca -12 grader denna kväll om jag minns rätt.

Dagen för Worldwide Photowalk...

... började med att jag sprang efter den här (se bilden nedan) rödhåriga tjejen med min 50 mm. Tidig morgon var det , denna lördag en och halv vecka sedan, solen sken och hennes hår glänste så vackert varje gång hon klev ut på de solbelysta delarna av perrongen. Glömde låta biljettmaskinen läsa av mitt kort i all hast förstås och så många minuter var det inte kvar till tågets avgång så det var bara vända tillbaka till biljettmaskinen...

Dörrarna på Uppsalapendeln stängs förresten numera en minut före avgång. Detta infördes efter att en ung kvinna miste livet ett tag sedan då hon försökte hinna i kapp ett tåg. Under vardagar när det är rusningstrafik står vakter också posterade på perrongen, för säkerhets skull.

Väl i Stockholm blev det en väldigt fin morgonpromenad från stationen till Skepssholmen. Klockan var kring 9, väldigt lite folk var i rörelse och jag fick verkligen öva på att se staden med turistögon. Och då blev det turistbilder förstås!

Sedan blev det Wordwide Photowalk på Skeppsholmen. Fina timmar med lagom mycket (sic!) bilder blev resultatet. Resultatet nu lite längre fram har dock inte alls blivit enligt planen...

Mot stationen igen för att åka hem efter den trevliga promenaden + fikat med likasinnade. Nu flanerar man inte längre precis ensam längs med Stockholms ström.

Folkvimmel....

Fiske i storstan....

Mer fiske, men man kan ju bara njuta också. Det känns nästan som sommar fast det är ju oktober redan!

Medelålders amerikanskor mot svenska punkartjejer.

En Kajsa Kavat?

På hemmaplan i Uppsala igen.

Och nu, nästan nästan hemma.