Vem var Inga-Britta på Midsommarkransen?

Ska skynda mig publicera några bilder från Midsommarkransen, tagna på vernissagedagen för Fotogenus på Midsommargården någon vecka sedan. Det blev ju lite ”fågelbilder” från stadsdelen ett tag sedan, men det här blir något annat.

Ljuset har nu återkommit, värmen skyndar på vårens explosion och snart vill ingen se sådana här tidiga vårbilder längre. Somliga bloggare från södra delen av landet med sitt försprång har ju redan nu kommit till något slags sommarstadium vilket kan upplevas lite orättvist när man själv befinner sig mitt i landet. Inte kan man ännu stoltsera med bilder från den mest underbara våren. Inte heller med bilder från den mest underbara vårvintern med snö och sol heller som de uppe i norr fortfarande har.  

Midsommarkransen - atmosfär från gamla tider

Butiker och nöjen och livets nödtorft....

Inga-Brittas havrebollar - värda en sväng till Midsommarkransen bara de!

Havrebollsfabriken/-butiken har funnits här på Midsommarvägen 13 sedan 1970-talet, minst. Tillverkningen och försäljningen i kartonger ligger här på samma ställe. När vi bodde i stadsdelen var vi inne lite då och då och handlade en låda med mumsiga havrebollar av Inga-Britta själv. Så småningom har stället fått en ny ägare för Inga-Britta levde inte för evigt. Dock har inget i havrebollskonceptet förändrats; varken receptet, kartongerna, skylten utanför eller något annat som hör ett vinnande koncept till. Fortfarande svänger vi in här emellanåt när vi har vägarna förbi. Och så har vi blivit upplysta om att det inte har funnits någon Inga-Britta alls utan två systrar i stället, Inga och Britta! Vilken vilfarelse vi har levat i många år. Vid det här laget undrar vi ju förstås vem av systrarna vi brukade träffa en gång i tiden...

Ni som åker och köper dessa fantastiskt goda havrebollar; det är inget problem att köpa en hel kartong för den lägger man i frysen och man tar fram ett behövligt antal godsaker vid behov. Behov uppstår dock titt som tätt när man vet att havrebollar finns i frysen... Om man vill kan man tina dem en mycket kort stund i mikro.

Några glimtar från Midsommarvägen, min hemgata en kortare period när jag var ung vuxen. I ett av husen har jag bott, en trevlig gammaldags miljö som dock inte var flott på något sätt för detta var ju en arbetarstadsdel en gång i tiden. Läs gärna Kjell Johansson bok Huset vid Flon om intresse finns för att ta del av en välskriven barndomsskildring på Midsommarkransen kring 40- och 50-talen.