Nu är det slut...

Ge mig fem goda skäl till varför jag ska skaffa Lightroom! Eller ACDSee Professional? Eller något annat liknande program?  Har alltså tänkt på detta väldigt länge av följande skäl: behöver ett bra sätt att organisera bilder, tagga dem, kanske vore det bra med tillgång till en enkel redigering via ett och samma program utan att alltid behöva gå vidare till t.ex. PSE alternativt UFRaw/Gimp (vilka jag använder nu). 

Mitt arbetsflöde idag är följande: håller ordning på bilder och tittar på dem i Picasa, men taggar ingenting där och gör inget annat där heller om det inte handlar om familjebilder.  ->Tar in bilderna till PSE alternativt UFRaw/Gimp. UFRaw/Gimp har ingen funktion för att organisera bilder. Gillar inge PSE:s variant för organisering som motsvarar väl ungefär ordinarie Photoshops dito. Lite omständigt flöde har jag att följa så det måste bli slut på det! 

Har gjort min sista riktiga arbetsdag på mitt nuvarande jobb. Slut med det också alltså. Inne på min kammare har en viss röra rått sedan länge, men nu har det blivit ordning: allt papper man har samlat på sig under åren har sorterats och det mesta har visat sig vara utan värde -> tuggen. Samma sak med elektroniska dokument; det mesta var bara att deleta. Ute var vädret denna sista dag omväxlande med sol, snöfall, dramatiska moln, kraftig blåst. Varför inte föreviga vyerna, denna speciella dag!?!

Lägg märke till gränsen mellan sol och skugga! Det hade kommit lite snö vid lunchtiden, men det försvann snart överallt utom vid skuggiga partier.

 Vilket himlaspel; likt Muminpappan kan man ju känna spänningen och förväntan i luften!

 Och se här, när man vänder sig 180 grader!

 Jag blev kvar lite väl sent denna sista arbetsdag, men det "lönade sig", fick ju möjlighet att fota det fantastiska ljuskonstverket utanför arbetsplatsen.

Allt har fotograferats med Nokia N8 som jag ju alltid har med. Lättsam efterbehandling (typ kontrast etc) i PSE, tog in bilderna "som Camera Raw".

Megapixelsjuka?

Har köpt en Nokia N8. Nåttan som en del säger. Jag är redan frälst efter ett dygn! Hade förberett mig på en krokig vandring när man ska lära sig funktionerna för det har den fått viss kritik för. Icke. Antingen är jag rätt begåvad trots allt eller så är inte manicken så svår att hantera ändå. Kanske hjälper det att jag är sedan tidigare en Nokia-användare. Det enda som hittils har orsakat problem var det nästintill mest elementära, dvs menyknappen. Av någon anledning missade jag den initialt och då blir det svårt... Alltså tro inte att N8 är svår att ta till sig! Någon mindre ologiskhet finns det väl, och tror säkerligen att det finns knepigheter jag inte har kommit på ännu, men det kanske handlar om saker jag inte har så stort behov av heller. Har förresten inte sett den perfekta mobilen ännu. Är mäkta irriterad på min tjänstemobil som är en rätt modern skapelse från Sony Ericsson.

Nu kan jag alltså både ringa, surfa (det mesta jag har testat har funkat hyggligt), skicka meddelanden, läsa och skicka mail och förstås också FOTA, var jag än är! Batteritiden är imponerande!

Några bilder från min N8 vill jag förstås också visa!

Bild nr 2 jag tog med kamerafunktionen. Den äkta hälften sitter inte med släktforskning denna gång utan lyssnar på Beatles. Den andra skärmen visar vår lille vovve vars aska vi ska få hämta i veckan. Fortfarande känns det sorgligt att tänka på att han inte längre finns.

Sent på kvällen tog vi en promenad runt stan för att se  ljusspelen som verkar ha blivit en tradition för novembermånaden vartannat år. Här en installation i Stadsparken, "ballongen" ändrar färg hela tiden, fascinerande effekter! Bilden är helt oredigerad bortsett från ett par snöflingor som störde.

Nedan en till synes fridfull installation, lamporna leder nerför/uppför gångstigen mellan Akademiska sjukhuset och slottet. Ingen bild att visa egentligen, men den behövs för att förstå fortsättningen...

En familje- och/eller relationstragedi visade sig utspela sig vid de fem jättestora "golvlamporna". När man ställer sig under den första lampan hör man en uppenbarligen glammig tillställning med glada människor... vid varje lampa byts stämningen till det sämre tills det vid den sista lampan är uppenbart att saker och ting har gått helt snett. En installation som väcker mycket tankar.

Nedan den enda mer redigerade bilden, tagit bort någon snöflinga, fixat till någon ojämnhet, roterat en aning, lite skärpning. Frihandsfoto, hade ingenting att luta mig mot ens.

Här är originalbildern från N8:

Skärpan är si så där i bilden nedan, vågade inte ta stöd av räcket på Kvarnbron (heter den så?) av rädsla för att tappa min nya dyrgrip i Fyrisån. Det är färgerna man ska titta på här; visst är det fint? Färgen förändrades kontinuerligt + att en del specialeffekter fanns runt byggnaden. Ingen redigering av bilden.

Dagens övning i "dagsljus", knappt det finns något dagsljus att tala om nu. Kallar dessa statyer för vårt självporträtt. Konstnären heter Natali Johansson och lite info om henne finns här. Bilden är helt oredigerad.  

Här visar jag mitt nystädade virtuella skrivbord, bilden endast komprimerad. Skrivbordsbildenär från Jordanien i vintras. En ökentur med en lokal beduinguide som var mycket stolt över dessa ökenområden som var hans hembygd och han verkade njuta av turen lika mycket som vi. Avslutning vid solnedgången med te som tillagades över öppen eld, fullmåne åt ett håll, solen som gick ner åt andra hållet. Total tystnad rådde. Inga tjattrande turistskaror utan bara vi tre. Jag sitter på huk längst till vänster. Har säkert min kamera i handen, det blev ganska många trevliga bilder från denna tur. Borde kanske lägga in några här på FS. Längtar tillbaka till Jordanien, ett spännande land med mycket vänliga människor!

En bekant sida. Först när jag tittade på bilden såg jag reklamsnutten för Berghs ettåriga fotokurs. Vore kanske något?

Megapixelsjukan då? I går kväll när vi gick ut på vår promenad beklagade jag mig över att jag mådde lite illa. Den äkta hälften trodde sig veta att det kunde handla om något slags sjukdom som hade med megapixlar att göra med. Hmmm...