Vintertest av diverse fotoutrustning & fotograf

Känslan av att vara upplivad när vi nu har en riktig vinter sitter i. Allehanda utrustning måste kyltestas, både ny och gammal. Så även de fotografiska fingrarna, funkar de när det är MINST -10 grader. Hjärnan då?

Börjar med den sena söndagseftermiddagen då det traditionella UNT-fyrverkeriet sätter igång. Håller mig på avstånd. Min gamla Olympus E500 tjänstgör eftersom jag har en telezoom till den, men ingen till Pentax ännu (måste få tummen ur och beställa den!). Olympus är med på noterna denna gång (haft lite bekymmer varav inköp av ny kamera ett tag sedan). Temperaturen är vid detta klockslag -11.5 grader, enligt väderstationen Easy Weather. Att fota blir en rätt så lätt uppgift för fingrarna då fyrverkeriet inte varar alldeles för länge, kanske 7-8 minuter. 10 minuter högst. Resultatet; inga kanonbilder direkt, men någon "bruksbild" i alla fall att visa upp här.

Sedan blir det kväll, kl 22-22.30. Står på slottsgården för att få fota det fantastiska ljusspelet ännu en gång (inga bra bilder föregående gången jag gjordet ett försök).Nu är det sista chansen för kl 23 är årets omgång "Allt ljus på Uppsala" slut. Får sällskap av en annan fotograf som är där precis av samma anledning som jag, dvs på jakt efter den perfekta bilden efter tidigare mindre bra försök. Temperaturen är -13 grader enligt min N8, kontroll med väderstationen senare bekräftar siffran. Nu är det Pentax K7 som tjänstgör. Börjar frysa väldigt om fötterna. Måste nog köpa ordentliga vinterskor. Fingrarna klarar sig någorlunda, men så gör jag inte heller några avancerade inställningsändringar utan nöjer mig med sådant jag hade tänkt ut och ställt in i förväg. Gråter nästan av smärtan i fötterna på väg hem; minns barndomens vintrar vid Polcirkeln. Den andra fotografen stannar visst ända till sista minuten.

Lunchpromenad till ett matställe idag. Fotar både på väg dit och tillbaka. Gör till och med lite större lov för bildernas skull. Min Olympus SP 590UZ som skulle "testas" idag har jag glömt kvar i bilen. N8 blir räddningen. Den är inte så lätthanterlig i denna kyla och med stelfrusna fingrar. Nokia påstår att det är -11 grader kallt, men ingen kyleffekt (=ingen vind). Den klarar dock inte att känna att något slags dimma lägger sig över trakten och kyleffekten är påtaglig, det blir riktigt rått!   

Ut och köpa varma skor efter jobbet. Tar med Pentax. Hittar sköna fodrade vinterskor som jag hoppas är vad de ser ut att lova. Ut igen, första bilden tar jag kl 18.04 och då det är -11 grader. Andra fotografer ansluter sig när jag håller på, även någon med stativ. Det blir stopp när minneskortet blir fullt, har visst inte tömt det på ett tag trots att jag lägger in bilder i datorn på löpande band. Tar nu bort några bilder för att få plats med de sista bilderna för denna fotosession. Varför är alla knappar på en kamera så små? Varför sitter radera-knappen så nära ögonmusslan att stela bara fingrar knappt kommer åt knappen? Varför ligger nya varma skor i plastkassen i stället för på fötterna? Den sista bilden knäpps kl 18.54.

Skulpturen i bilden heter förresten Jona. Trots att det nu är -10 grader minst(det blåser dessutom en aning, ids inte ta upp N8 för att kolla kyleffekten) så sitter det unga paret i lugn och ro. Det kan de göra för Jona är uppvärmd. Mina fötter och fingrar är nästintill bortdomnade av kyla. Från barndomen minns jag att när fingrar och tår blev helt bortdomnade av kyla så kändes också allt bättre. Man kunde vara ute hur länge som helst. Sedan, väl inne, blev det gråt och skrik då upptiningssmärtorna satte igång. Ingen vuxen tyckte att det var något konstigt med detta eller att barnen borde vara inne när det är riktigt kallt. Under skoldagar fick vi inte vara inne på rasterna annat än om det var kallare änr -20 grader och rast hade man 15 minuter av varje timme.Det var tider det...

Testresultatet visade att all utrustning fungerade väl. Möjligen kan N8 sluta att lyda om fingrarna blir för kalla (touchfunktionerna kräver värme) vilket också hände när en tumme blev för kall. Turligen hade andra fingrar något lite värme kvar så det fixade sig. Olympus E-500 har alltid fungerat i kyla, så även denna gång. Kanske gillar den inte värme? Kyltestet med Pentax föll väl ut denna gång. Det vara bara det där med små knapparna i kombination med bortdomnande fingrar som inte är någon vidare kombination. Fotografen fungerade inte särskilt väl, tålamodet tog slut i och med påfrestningarna, men varmare skor ska råda bot på detta. 

Megapixelsjuka?

Har köpt en Nokia N8. Nåttan som en del säger. Jag är redan frälst efter ett dygn! Hade förberett mig på en krokig vandring när man ska lära sig funktionerna för det har den fått viss kritik för. Icke. Antingen är jag rätt begåvad trots allt eller så är inte manicken så svår att hantera ändå. Kanske hjälper det att jag är sedan tidigare en Nokia-användare. Det enda som hittils har orsakat problem var det nästintill mest elementära, dvs menyknappen. Av någon anledning missade jag den initialt och då blir det svårt... Alltså tro inte att N8 är svår att ta till sig! Någon mindre ologiskhet finns det väl, och tror säkerligen att det finns knepigheter jag inte har kommit på ännu, men det kanske handlar om saker jag inte har så stort behov av heller. Har förresten inte sett den perfekta mobilen ännu. Är mäkta irriterad på min tjänstemobil som är en rätt modern skapelse från Sony Ericsson.

Nu kan jag alltså både ringa, surfa (det mesta jag har testat har funkat hyggligt), skicka meddelanden, läsa och skicka mail och förstås också FOTA, var jag än är! Batteritiden är imponerande!

Några bilder från min N8 vill jag förstås också visa!

Bild nr 2 jag tog med kamerafunktionen. Den äkta hälften sitter inte med släktforskning denna gång utan lyssnar på Beatles. Den andra skärmen visar vår lille vovve vars aska vi ska få hämta i veckan. Fortfarande känns det sorgligt att tänka på att han inte längre finns.

Sent på kvällen tog vi en promenad runt stan för att se  ljusspelen som verkar ha blivit en tradition för novembermånaden vartannat år. Här en installation i Stadsparken, "ballongen" ändrar färg hela tiden, fascinerande effekter! Bilden är helt oredigerad bortsett från ett par snöflingor som störde.

Nedan en till synes fridfull installation, lamporna leder nerför/uppför gångstigen mellan Akademiska sjukhuset och slottet. Ingen bild att visa egentligen, men den behövs för att förstå fortsättningen...

En familje- och/eller relationstragedi visade sig utspela sig vid de fem jättestora "golvlamporna". När man ställer sig under den första lampan hör man en uppenbarligen glammig tillställning med glada människor... vid varje lampa byts stämningen till det sämre tills det vid den sista lampan är uppenbart att saker och ting har gått helt snett. En installation som väcker mycket tankar.

Nedan den enda mer redigerade bilden, tagit bort någon snöflinga, fixat till någon ojämnhet, roterat en aning, lite skärpning. Frihandsfoto, hade ingenting att luta mig mot ens.

Här är originalbildern från N8:

Skärpan är si så där i bilden nedan, vågade inte ta stöd av räcket på Kvarnbron (heter den så?) av rädsla för att tappa min nya dyrgrip i Fyrisån. Det är färgerna man ska titta på här; visst är det fint? Färgen förändrades kontinuerligt + att en del specialeffekter fanns runt byggnaden. Ingen redigering av bilden.

Dagens övning i "dagsljus", knappt det finns något dagsljus att tala om nu. Kallar dessa statyer för vårt självporträtt. Konstnären heter Natali Johansson och lite info om henne finns här. Bilden är helt oredigerad.  

Här visar jag mitt nystädade virtuella skrivbord, bilden endast komprimerad. Skrivbordsbildenär från Jordanien i vintras. En ökentur med en lokal beduinguide som var mycket stolt över dessa ökenområden som var hans hembygd och han verkade njuta av turen lika mycket som vi. Avslutning vid solnedgången med te som tillagades över öppen eld, fullmåne åt ett håll, solen som gick ner åt andra hållet. Total tystnad rådde. Inga tjattrande turistskaror utan bara vi tre. Jag sitter på huk längst till vänster. Har säkert min kamera i handen, det blev ganska många trevliga bilder från denna tur. Borde kanske lägga in några här på FS. Längtar tillbaka till Jordanien, ett spännande land med mycket vänliga människor!

En bekant sida. Först när jag tittade på bilden såg jag reklamsnutten för Berghs ettåriga fotokurs. Vore kanske något?

Megapixelsjukan då? I går kväll när vi gick ut på vår promenad beklagade jag mig över att jag mådde lite illa. Den äkta hälften trodde sig veta att det kunde handla om något slags sjukdom som hade med megapixlar att göra med. Hmmm...