Diversefotografen
Projekt: Det gångna året - del 5. Extra: tips efterfrågas
Håller på och planerar min packning för en resa som går till en icke-exotisk lugn plats. Vad är det för huvudkamera som blir bäst att ta med? Min relativt nya Pentax K-7 eller den mindre nya Olympus E-500?
Bakgrunden är följande: Jag behöver fota mycket med min Pentax och särskilt nu när jag har köpt en telezoom till den också. Men kombinationen väger! Tillsammans blir kameran, normalobjektivet och telezoomen nästan 2 kg tung. Olympus med motsvarande utrustning väger bara hälften av detta, dvs ca 1 kg. Det är en skillnad som känns! För att komplicera det hela har ju Olympusen svikit mig vid ett par tillfällen (autofokus och inställningsfunktioner tillfälligt paj), men och andra sidan kommer jag att ha min Olympus semikompakt med som reserv.
Hur tänker ni när ni packar ner er fotoutrustning för en resa, bl.a. vad gäller just detta att släpa med tunga saker? Och hur tänker ni kring stöldrisker och annat, i det här fallet är det en ekonomisk skillnad mellan Pentax- respektive Olympus-kombinationen. Misstänker att jag måste lämna fotoutrustningen kvar på hotellrummet av och till (särskilt om det blir den tunga man släpar med), den får nog inte plats i någon safety box heller. Det är också möjligt att jag måste lämna den kvar på stranden en kortis vid dopp i havet. Tacksam för alla tips!
Dags för bilder från MAJ 2010! Den var inte lika händelserik som den föregående månaden.
Skinande båtar på land, frisläppta från sina presenningsfängelsen.
Tillståndet på land varar dock inte länge, färden mot sommaren börjar.
Linköping igen, snudd på en hemstad för mig... Eller i alla fall en av de svenska städer jag vid det här laget känner lite bättre, räknat efter Uppsala och Stockholm. Här en vårvy från Gamla Linköping.
Utsikt över Hanöbukten i Blekinge. En vacker, men kanske lite menlös bild. Tog mig dock friheten att lägga den i ett av mina album; vackra menlösa bilder är svåra att döpa upptäckte jag! Det blev "Se horisonten".
Hanöbukten är känd för sitt kalla vatten. Inte ens på sommaren kan man ta för givet att det är hyggligt varmt. Mitt tidigare rekord vad gäller att bada här har varit +10 grader i vattentemperaturen, som synes slog jag det med några grader denna gång!
Bidlbeviset har den äkta hälften förevigat. Förresten har jag som metod att ALDRIG titta i termometern före doppet, för säkerhets skull.
En färgklick vid strandkanten.
En färgklick till, en lite dramatiserad version av vårverkligheten.
En långsam vandrare. Olympus semikompakten lämpar sig bra för närbilder, bara inte föremålet rör sig... Det gjorde den här rackaren, fick aldrig skärpan där jag ville.
En stund som aldrig mer återkommer.
Projekt: Det gångna året - del 2 OCH del 3
Lika bra att skynda på och slå samman bilder från olika månader det gångna året. Andra ämnen, som skryt och ljug och annat har ju trängt in fast jag skulle egentligen hålla på med mitt lilla projekt. Andra ämnen har stulit både bloggplats och tid, men nu är det slut med det för stunden!
En vinterscen från Vemdalen i FEBRUARI 2010. Dottern skidar på i sin rosa dräkt, vald efter molnens nyanser! Nej, inget fusk i Photoshop, det såg faktiskt ut så här både i klädseln och på himlen!
Huttrade fortfarande vid Svandammen en del denna månad, i likhet med den föregående månaden. Var förstås inte ensam utan hade sällskap av mina fågelvänner som tyckte att det nog hade blivit för kallt ändå. De blev nästan tama av kylan, aldrig kan man komma dem så nära som vid en långvarig mycket kall period.
Bilden nedan har jag visat förr, men den passar här så låt gå...
SER NI???!!! Kajan har upptäckt att svanen är en värmande vän... Den höll sig tätt intill Alexander så länge jag var på plats denna dag. Det var -20 på morgonen, -13 mitt på dagen och på kvällen kröp temperaturen till -18 grader igen vid läggdags.
En tupplur mitt på dagen under helger är inte fy skam. Micki finns ju inte mer, roligt men samtidigt sorgligt att titta på bilder där han är med. Och han var ju med i bilder väldigt mycket förstås för som vallhund behövde han sin flock och var därför alltid närvarande.
MARS detta år 2010 bjuder på ordentliga vinterscener fortfarande. Här en lustighet, en nedhängande kompakt snöfront som är på väg ner från taket som hör ett cykelställ till.
Skidåkning kan man fortsätta med utan förhinder. Inte vanligt i mars på dessa breddgrader. Vet det med säkerhet eftersom jag fyller år i mitten av mars och den månaden brukar vara en väldigt trist smutsig period av året i Uppsalatrakten. Det är helt annat i mina hemtrakter där mars är en underbar vårvintermånad.
Här landas det i Uleåborg där jag gör några dagars visit hos mor & far, syster, och bror med familjer. Besöksanledningen hör till min ålder till: pappa hade insjuknat allvarligt, men tack och lov repade han sig snabbt igen och är fortfarande "still going strong". PS. Uleåborg är inte min hemstad, men studiestad dock, alltid trevligt att bese staden igen. DS.
Nedan Nemo, syrrans misse som föddes i ett stall och var svanslös ända från födseln (naturligtivs så även på fosterstadiet). Kul rackare. Tyvärr försvann Nemo spårlöst i somras, antagligen har något otrevligt hänt för han var en hemmakatt som trivdes bäst hos sin familj och basade över hundarna.
God Jul allesammans!
Det har varit så väldigt juligt med slutårskänsla här i bloggvärlden på sistone. Nästan så man har känt sig utanför. Det är (jul)kalendrar och en bild per dag för julmånadens ära, det är stafetten med årets bild, det är julbilder, det är julbak och julstäd... Själv har jag in i det längsta försökt hålla julen på lite avstånd och har lyckats ganska bra trots omvärldens påtryckningar. Inget julstäd att tala om (vanlig veckostädning räcker), julbaket har den äkta hälften haft ansvar för i vanlig ordning, julklappar hetsar vi inte med så mycket heller. Den mesta maten inhandlas färdigt, både svenska rätter och finska dito, de sistnämnda har inhandlats från den finska butiken i Hötorgshallen i Stockholm.
Det är klart, min jul är ju väldigt lik många andras. Dock lärde vi oss några år sedan att man behöver inte jäkta så mycket som man tror att man behöver. Vi hade nämligen varit på en resa, skulle komma hem en kväll och sedan skulle vi ha en hel dag på oss att ordna allt inför julaftonen. Lite jäktigt kändes det att tänka på det i förväg.
Vad hände? Flyget blev försenat ett antat timmar så vi kom hem på morgonsidan av natten dan före dan, det hade hunnit blivit en rejäl vinter och det var +9 grader i huset, dagen efter blev det till att skotta skotta på grund av den väldiga snömängden som hade kommit under vår frånvaro (vi hade inte ens kunnat köra bilen upp till huset under natten). Några timmar blev över till att inhandla alla julklappar, all mat, julgran osv för vi hade inte förberett något alls innan vi reste. Men allt funkade! Visserligen fick vi tag på den näst sista granen på Bauhaus, ni förstår hur den såg ut... men den gick att kamouflera med lite ljus och glitter...
Idag lät jag mig fångas av lagom mängd julstress genom att ge mig ut på stan. Det var ganska trevligt. Hann med några bilder med min fickkamera (N8).
En del folk ute fast inte den där storträngseln. Alla har väl rest bort i god tid då besvärligheter har lovats för de resande... Undrar förresten om min kollega som har satt fast i London sedan i söndags har kunnat ta sig hem. Eventuellt skulle hon fått flyga i går kväll från Manchester till Köpenhamn och idag torsdagen vidare till Stockholm. Snopet om hon inte har lyckats ta sig hem till julaftonen i morgon....
En liten julvovve som väntar på sin husse/matte. Det är -12 grader. 20 minuter senare satt han på samma ställe...
Stora torget, en klassisk Uppsalamiljö. Åhlenshusets utskällda tårtpappersfasad ska visst bort, ersättas av en glasfasad... Nej.....
Nu har han vandrat färdigt
Så är vandringen på jorden avslutad för vår fina vovve. Ett svårt beslut att ta, men också lätt på sitt sätt mot bakgrund av omständigheterna. 12½ år ihop är inte så lite, vi har vant oss vid honom och lite tomt känns det nu här hemma. Inga fler fotopromenader med honom längre...
Här är de sista bilderna på Micki tagna under en av höstens vackraste dagar.