Sakta vi gå genom stan... till fotofestivalens Planket

Mindre ruskiga foton än i mitt inlägg finns att skåda här. Idag hade vi en vacker dag, passade på att gå och se fotografier på Planket som står uppställd utanför Uppsala Fotografiska Sällskap. Självfallet med ett paraply i beredskap, för säkerhets skull. Platsen där Planket-utställningen finns heter Martin Luther Kings plan vid Övre Slottsgatan.

Vid Östra Ågatan. Kan inte komma på vad det lilla torget heter...

Universitetshuset till vänster, St Olofsgatan rakt fram.

Planket vid Martin Luther Kings plan. Torbjörns fotografier är under luppen här. Kändes som det var färre fotografer som deltar i år, mindre antal foton också, men så är också utställningen mindre rörig nu än förra året. Någon som håller med? Festivalprogrammet har för övrigt fått lite mer internationell prägel än förra året.

Vandring tillbaka genom stan. Så många ska iväg mot varmare breddgrader att en del av pengaväxlingskön håller till utanför Forex. Kanske ansluter jag till flyttfåglarna... 

Östra Ågatan igen. Utefiken bågnar av folk.

Riktar kameran åt ett annat håll, längs Fyrisån. Mycket ungdomar rör sig ute. Förmodligen en hel del nyanlända studenter, höstterminen på universitetet, Ultuna etc sparkar igång den kommande veckan. 

Det finns tid kvar för att delta i olika arrangemang och se utställningar som pågår under Uppsala fotofestival. Kolla programmet!

Vårtecken på stan

Idag hade vi den första riktiga vårlika dagen som har inträffat under en helg i år. Så här såg det ut på stan i Uppsala... Härligt uppiggande!

Östra Ågatan...

Vårkänslor....

Framför Rådhuset som har blivit kommersialismens mekka alldeles nyss...

Välkänd Uppsalamiljö med det fina UKK-huset med det fulsnygga Siviahuset...

Nedan bilder vid Godsmagasinet....

En helt ointressant bild med en massa ryggar, men det är den där gula baskern...

Ni ser vid vilket kafé solen skiner så vårlikt....

Sedan var det det där ultimata vårtecknet...!

Tänkte först och sade sedan: "Har lust att springa efter de där skorna...". Då mitt (ständiga) sällskap samtyckte så gjorde jag det...

Vintriga bilder ska det vara! Från gatan därtill.

Hängmattainlägget nyligen var en lapsus, inlurad in i hängmattefällan blev jag av en FS-kompis. Sådana är de, FS-vännerna, rena lurendrejare... ;-) 

Egentligen hade jag tänkt fortsätta på den vintriga banan. Uppehåller mig en bit norrut, i det som skulle kunna benämnas nästan som kaamoslandet. Vad är kaamos? Här en liten artikel om ett svenskt kaamosfirande. Lite märkligt att svenskan inte har något eget ord för fenomenet.

Själv har jag levt i föreställningen att jag har vuxit upp i riktig kaamos, dvs utan att solen gick upp under den mörkaste tiden på året. Det är dock inte riktigt sant trots att mina uppväxttrakter ligger strax norr om Polcirkeln. Solen går nämligen upp där i Kemijärvi, och då är det ingen riktig kaamos (bara ett par mil norrut är det riktig kaamos). En helt annan sak är förstås att känslan av kaamos är väldigt påtaglig ändå så här dags på året där, i praktiken ser man inte solen ändå, den korta någotsånär ljusa tiden består mest av en skymning. 

Mina bilder härstammar från Uleåborg/Oulu ett par veckor sedan. Inte var det ljust där heller...

Har förresten tagit mig friheten att kategorisera och etikettera mitt inlägg som gatufoto även om säkerligen alla förståsigpåare gapar inför tilltaget...:-0   .....   ;-)

Så här går solen upp och ner i dag på de platser som har betytt och betyder mycket för mig:

Stamgäst på Fotografiska och i Stockholm

Har lyckats fylla veckans alla kvällar med nyttigheter, men utan tvivel har onsdagens föreläsning på Fotografiska museet varit den mest givande punkten i veckans program för mig. Men även i kväll blev det en tur till storstan, men med lite annat upplyftande på schemat. Båda turerna medförde en del bilder att fylla den nu nästan överfyllda datorn med. (Min snälla make inhandlade i kväll ett extra minne på 2 TB till mig! På eget initiativ! Tror att han gillar mig trots den svårartade fotomanin...).

Har sagt det redan tidigare att jag inte har för avsikt att "recensera" föreläsningsserien om fotografins historia annat än möjligen när allt är klart. Något litet vill jag dock säga om gårdagen eftersom kvällen var så inspirerande. Ämnet var svensk fotografisk historia och föreläsarens förtrogenhet med fotografi och dess historia och dess företrädare ledde oss till en reflekterande bana över vad som har varit och var vi är idag.

Som ett litet exempel kan nämnas Lotten von Düben som kom att samarbeta med sin make Gustaf von Düben, som i sin tur sysslade med kraniologi (en typ av rasbiologi kan man kanske säga). De reste till Lappland 1868 första gången för att studera "lappar", det gällde att mäta och fotografera människor (men även att gräva upp och stjäla kranier vet vi ju numera) för att få forskningsunderlag för denna då så viktiga vetenskapsgren. Idag framstår denna forskning ytterst tvivelaktig till sin karaktär, men när det begav sig kom den ha stor nytta av att fotografin hade kommit till.

De samiska museer som finns idag i Sverige och Norge vill inte ha några av dåtidens bilder i sina samlingar, bland annat då de kom till under en tid när man såg ner på samer och de människor som kom för att studera samerna hade ett arrogant och nedlåtande förhållningssätt till sina studieobjekt. Obs! Detta är min mycket förenklade version.

Några bilder från onsdagen i storstaden (och lite från hemmaplan). Optiken är min kära 50 mm:are.

Centralstationen, Stockholm.

Tunnelbanestanionen, Slussen.

Slussen fortfarande.

Järnvägsstationen, Uppsala.

Man kommer osökt in på tankegångar om vad är det idag som en dag kommer att framstå som en historisk skamfläck för mänskligheten? Något inom fotografin som kan framstå som tvivelaktigt i ett senare historiskt perspektiv? Det är rätt så uppiggande att ibland få reflektera över sin samtid som vi gärna vill tro är bättre än gårdagen. Människan bör ha blivit klokare med tiden.  Dessvärre finns det inga garantier; snarare är det säkert att det finns företeelser idag som våra barnbarnsbarn kommer att vara förundrade över och undra hur  de kan ha fått acceptans och spridning.  

Även i  kväll blev det bilder från storstan. Det är 50 mm som gäller i  dag också.

Vid Sergels torg. Förberedelser inför fotograferingen.

Styrbjörnsgatan. Här spanas det också efter fotoobjekt. Båda tjejerna fotade något intressant som låg uppåt, men jag var inte tillräckligt snabb med kameran. En dam stapplar ut med kryckor från apoteket. En pojke ser ut att vänta på att det ska hända något.

Centralstationen igen. Hundar går inte att fota i smyg, de ser en alltid! 

Järnvägsstationen i Uppsala igen. Nya människor, ny vinkling på fönstret.

Med en kärlek i Stockholm

Har blivit kär. Och kärleksföremålen är två! Platonisk kärlek som inte är besvarad...? Kanske är kärlek att ta till överord, kanske ska jag använda gillar skarpt i stället för att beskriva mina känslor. 

Föremålen för mina starka känslor? Det är mina två fasta objektiv, nya båda två, en 100 mm och en 35 mm. Det har blivit några makrobilder på den senaste tiden med 100 mm och allt annat har plåtats med 35 mm, nästan enbart, så även de nedanstående stockholmska bilderna.

Fast bilder på gatulivet i Stockholm börjar med en bild från trevliga Uppsala.

Bilderna nedan är från Sergels torg eller närmiljön däromkring.

Förr eller senare hamnar på Stockholms centralstation där kaos råder, sedan länge.

Vilken av bilderna är att föredra...? Bilden ovan är "äkta", det var ju den jag tog (rätat upp något), utsnittet nedan gör budskapet tydligare, men kanske påminner det hela då om PS-montage...?