Sporttillställningar på elitnivå - utan fotoförbud - finns det sådana?

Ja, det verkar så. Som samlare av fotoförbud har jag vikit av den breda vägen till en smalare stig, dvs nu är jag lite försiktig, i vissa lägen till och med mycket försiktig med fotograferingen, efter erfarenheten bland annat på Råsunda. Nogsamt läser jag det finstilta på biljetter samt den tillgängliga webbinformationen kring diverse evenemang.

Således var jag mycket välförberedd någon vecka sedan inför en allsvensk fotbollsmatch på Strandvallen i listerländska Hällevik  - Mjällby AIF (MAIF) >< GAIS. Biljetten skulle inhandlas vid matchstart, kameran skulle inte åka fram om det finstilta hytte om fotoförbud, kanske skulle jag inte ens gå in för att se matchen i så fall...Men si - man fick ingen biljett! Vad göra?

Det är svårt att fotografera sport. Som amatör sitter man ofta lite för långt borta med sin timida utrustning. Här blev det nog nästan mål.

Och här hettar det till på annat sätt...

Lättast var det att fota när det nästan inte hände någonting på planen, när det mesta stod still. Ordet "hända" har förstås flera dimensioner. Nr 22 tyckte säkert att det hände en hel del här.

Äntligen foto med fart och på lite närmare håll. Nästan en närbild!

Har bytt position, hänger vid sargen...

... och får ögonkontakt med en spelare.

Opps, har visst fotat med bländarprioritet hela tiden...

Byter till tidsstyrningen, kanske blir det lite bättre resultat.

Den här sporttillställningen fick man naturligtvis fotografera hur mycket som helst:

- Vad kostar ett VM-Guld idag?

- Det kostar bara TRE KRONOR!!!

Som ni förstår är jag väldigt mycket finne i dagarna, kanske sisådär 99%. I normalfallet känner jag mig som finne till 50% och som svenne till 50%. Det händer att jag är svenne till 95% av och till, men som sagt, just nu och några dagar framåt har vågskålen tippat kraftigt österut.

Folkfest på stan

Visst, folkfest, också stökigt värre när det är Valborg i Uppsala. Under den tidiga kvällen kunde man dock njuta en aning även om man själv inte var på sniskan, om man blundade en aning för nedskräpningen och att folk hade släppt sina hämningar i nödsituationer.... 

Vid slottet var det hur stillsamt som helst vid 17. Till synes sobert folk i farten dock, mer bilder från platsen fanns i förra blogginlägget.

Nere i staden såg det lite annorlunda ut.

Så värst många lättklädda fanns inte kvar vid 17.30. De lättklädda från förmiddagen, mestadels väldigt unga tonåringar, hade väl hunnit frysa ihjäl (eller omhändertagits eller dragit hemåt för att värma sig).

Filtar var den trendigaste accessoaren för kvällen.

Kamouflage i stan; funkade inte, men det  var kanske inte meningen heller...

De flesta av bilderna är tagna väster om ån, i närheten av universitetet. Här pågår dock en improviserad fest öster om ån.

En annan verklighet syns på sina håll också: "Sen? Jo men tåget var ju försenat... Var är ni?" Alternativt: "Jag kan inte sova ute i natt. Snälla, jag behöver ingen säng. Ett golv räcker. Snälla." 

Festen är redan slut? Roligare än så här blir det inte.

Privat städpatrull i gång. Kanske blir det en slant till familjens försörjning eller kanske kan man få ihop till en Iphone...

Städningen påbörjades tidigt, att bedöma av "prydliga" högar vid soptunnorna.

Hit har inte städpatrullen hunnit än.

Och sedan detta obligatoriska... Märkligt när gott om bajamajor stod uppställda inom synhåll....

Och då kommer jag osökt ihåg något som hände i stan ett par år sedan: En romsk familj från ett annat europeiskt land råkade ut för en trafikolycka med allvarliga följder. Familjen hamnade på intensivvården på Akademiska. Romska släktingar från hela Europa strömmade till Uppsala för att vaka vid sjuksängarna. De bodde i husbilar och husvagnar vid det något avlägsna Kap-området en bit från Ackis. Ramaskri på insändarsidorna: "De skräpar ner och förorenar. Detta är oacceptabelt! De måste uppföra sig som folk! Annars måste de bort! Eller rättare sagt, de måste bort i vilket fall som helst." Visserligen hade knappt någon sett hur de skräpade ner (Kap ligger inte så attraktivt till), men det vet man ju hur sådana där människor beter sig...

Det blev blev väldigt tyst efter en insändare som påminde om hur det brukar se ut t.ex. när bandyfinalen spelas vid Studenternas (som ligger närmare stan än Kap). "Murar av ryggar på vita medelålders män som uträttar sina behov helt ogenerat runtomkring Studenternas. Varför utbryter det ingen folkstorm om detta?"

Både polisen och ambulanspersonalen har en del att göra vid Valborg. Inga poliser får väl ledigt denna helg?

Obs! Har undvikit att fota uppenbart berusade personer.  Dock kollade jag inte hur berusade de personer var som urinerade öppet, och andra sidan är de inte möjliga att identifiera här.  

God Jul allesammans!

Det har varit så väldigt juligt med slutårskänsla här i bloggvärlden på sistone. Nästan så man har känt sig utanför. Det är (jul)kalendrar och en bild per dag för julmånadens ära, det är stafetten med årets bild, det är julbilder, det är julbak och julstäd... Själv har jag in i det längsta försökt hålla julen på lite avstånd och har lyckats ganska bra trots omvärldens påtryckningar. Inget julstäd att tala om (vanlig veckostädning räcker), julbaket har den äkta hälften haft ansvar för i vanlig ordning, julklappar hetsar vi inte med så mycket heller. Den mesta maten inhandlas färdigt, både svenska rätter och finska dito, de sistnämnda har inhandlats från den finska butiken i Hötorgshallen i Stockholm.

Det är klart, min jul är ju väldigt lik många andras. Dock lärde vi oss några år sedan att man behöver inte jäkta så mycket som man tror att man behöver. Vi hade nämligen varit på en resa, skulle komma hem en kväll och sedan skulle vi ha en hel dag på oss att ordna allt inför julaftonen. Lite jäktigt kändes det att tänka på det i förväg.

Vad hände? Flyget blev försenat ett antat timmar så vi kom hem på morgonsidan av natten dan före dan, det hade hunnit blivit en rejäl vinter och det var +9 grader i huset, dagen efter blev det till att skotta skotta på grund av den väldiga snömängden som hade kommit under vår frånvaro  (vi hade inte ens kunnat köra bilen upp till huset under natten). Några timmar blev över till att inhandla alla julklappar, all mat, julgran osv för vi hade inte förberett något alls innan vi reste. Men allt funkade! Visserligen fick vi tag på den näst sista granen på Bauhaus, ni förstår hur den såg ut... men den gick att kamouflera med lite ljus och glitter...

Idag lät jag mig fångas av lagom mängd julstress genom att ge mig ut på stan. Det var ganska trevligt. Hann med några bilder med min fickkamera (N8).

En del folk ute fast inte den där storträngseln. Alla har väl rest bort i god tid då besvärligheter har lovats för de resande... Undrar förresten om min kollega som har satt fast i London sedan i söndags har kunnat ta sig hem. Eventuellt skulle hon fått flyga i går kväll från Manchester till Köpenhamn och idag torsdagen vidare till Stockholm. Snopet om hon inte har lyckats ta sig hem till julaftonen i morgon....

En liten julvovve som väntar på sin husse/matte. Det är -12 grader. 20 minuter senare satt han på samma ställe...

Stora torget, en klassisk Uppsalamiljö. Åhlenshusets utskällda tårtpappersfasad ska visst bort, ersättas av en glasfasad... Nej.....

Än mer klassisk Uppsalamiljö.

Pilgrimer och höftskott

Margareta bloggar från Tibet och har bl.a. visat bilder på buddistiska pilgrimer. Tommy och Leffe har visat prov på experiment med sina höftskott. Aha, kanske kan jag visa upp bilder av ett dokumentärt slag med kombinationen pilgrimer och ett slags ”höftskott”!

De första pilgrimerna vi fick syn på på Istanbuls flygplats ett par veckor sedan fick oss att haja till. En man klädd i badlakan och badtofflor?! En till??!! Och där, många…

Det visade sig handla om muslimska pilgrimer på väg till Mecka. Hajj, den årliga pilgrimsvärden till Mecka, bör varje god muslim göra minst en gång under sin livstid och under vallfärden klär man sig i enkla vita plagg. Enligt min initierade källa ska man vara ombytt när man anländer till Mecka. Somliga byter om före avfärden, andra på planet, en del när man har landat. Här hade kanske researrangören bestämt att bytet sker lämpligen redan på flygplatsen. Alla hade också fått någon typ av identifikationshandlingar runt halsen. Kvinnor behöver egentligen inte byta om, men i den här gruppen hade de flesta damerna en enhetlig vit klänning med tillhörande vit sjal på sig.

Det här stora pilgrimssällskapet bestod mestadels av ganska åldersstigna människor. Det var rätt rörande att se hur tagna de var av situationen och av stundens allvar; nu skulle vallfärden verkligen bli av! Det hade kanske sparats länge inför resan. Kanske var det den första resan eller vallfärden överhuvudtaget, kanske skulle den bli den sista också. Anhöriga var på plats för att hjälpa till och ta avsked. Det kramades, det pussades, det vinkades. ”Måtte vi ses igen… Insha’Allah.”

Måtte alla komma tillbaka friska och lyckliga! Abdolah Kaders bok beskriver ett annat scenario i sin roman ”Huset vid moskén”: husets två mormödrar ger sig i väg till Mecka. De kommer inte tillbaka. Ingen visste vad som hade hänt. Man trodde att mormödrarna hade lagt sig för att dö i Mecka, att de ville ha det så och var lyckliga med sitt beslut.

Med alla respekt för pilgrimerna har jag lagt ut bilderna här. Är egentligen lite tveksam till höftskottsmetoden ur moraliskt perspektiv. Som ett försvar måste jag väl säga att de bilder jag nu visar är heller inga äkta höftskott. Fotade via sökaren de flesta av bilderna, men försökte låta bli att skylta med kameran, försökte göra mig lite osynlig, det kändes inte som rätt läge för många bilder på raken - lite kände jag mig som en smygfotograf allt. Mycket folk var det på plats så jag smälte väl in. Samtidigt vill jag tro att de berörda såg kameran och att de hade möjlighet att markera om de inte ville vara med. Eller så hände det som mycket kring dem att någon med kamera var inget att bry sig om eller något man inte noterade alls. Vilket förstås inte betyder att det är moraliskt ok att fota i alla lägen…  

Sist ett par bilder från denna så internationella miljö...

PS: Ändrade den ursprungliga rubriken "Medbloggare som inspiration" till något mer rakt på sak, nämligen till "Pilgrimer och höftskott". Få se om ändringen går igenom fullt ut, vill minnas att man kan stöta på patrull... Vill dock fortfarande understryka att medbloggare är goda inspirationskällor!