Min version av The Wall - första halvan

Roger Waters i Globen för knappt en vecka sedan, en konsert och en multimediashow i den sanna Pink Floyd-andan! Mari L har visat sina bilder från första parkett i sin blogg tidigare. Här är några av mina bilder; satt en bit bort (trots att vi hängde på låset vid biljettsläppet), men det gjorde inte så mycket för själva showen kom väl till sin rätta på det sättet. Nackdelen var förstås att några närbilder var inte att tänka på. Och musiken hördes garanterat överallt i Globen!

Den pampiga inledningen med In the Flesh, mängder med pyroteknik och en makalös flygplanskrasch som pricken över i:et. Vi pratade innan konsertstarten med bänkgrannarna, två kurdiska killar från Bagdad (de var numera boende i Sverige), de tyckte absolut att jag skulle göra ett försök att fota... Lyckades inte fånga in kraschen något vidare, den kommer bättre till sin rätta i en filmad version.   Dessa sanna entusiaster hade förresten biljetter till extra konserten kvällen efter samt till konserten därefter i Köpenhamn...!!!!!

Another Brick in the Wall Part II, här en liveversion från Lissabon för den som vill höra samt se rörliga bilder...

Muren börjar byggas upp, bit för bit pågår bygget under konserten, på riktigt.

Endast mindre gluggar kvarstår i muren...

                             Murbygget blev färdigt till pausen.

Angående fotografering: Ett systemkameraförbud gäller normalt sett i Globen och på de kringliggande arenorna i samband med konserter. För denna konsert gällde dock en modifikation, enligt konsertinformationen på webben fick man inte ta med "professionell ljus- eller bildåtergivningsutrustning. Ingen fotografering med blixt!"

Hur tolkar ni ordet professionell...? Jag har min tolkning klar i alla fall.

Har publicerat några bilder från konserten i mitt föregående blogginlägg.

2 x Roger Waters / The Wall --- 5 x Cat Stevens (Yusuf)

Nedan ett par bilder från konserten med Roger Waters häromkvällen; återkommer med mer bilder en annan dag. Äsch, slänger in en bild till så nu är de tre stycken...

Nedan finns några bilder från gårkvällens (lördagens) konsert med Cat Stevens. Varenda sittplats på Hovet såg ut att vara utsålt. Publiken var totalentusiastisk ända från första låten eller snarare redan innan. Cat Stevens (numera Yusuf) fyllde kvällen med värme och humor. Kanske lite väl myspysigt för somliga, men inte för denna publik...Det märktes överhuvudtaget inte att han har varit borta från musiken och scenlivet väldigt länge; han uppträdde avslappnat och rösten var fullständigt oförstörd. En nostalgikväll som nog föraktas av förstårsigpåare, men inte av fans...! Och andra sidan efterlyste Expressens kritiker mer gamla välbekanta låtar... Håller med honom på en punkt: den nya låten "People" var väl ingen höjdare direkt, men fastnade i hjärnan gjorde den direkt....

Bilderna från Cat Stevens-konserten är dessvärre av halvdan kvalitet. Enligt reglementet hade jag ingen systemkamera med utan semikompakten Olympus SP-590UZ fick tjänstgöra. Den är inte särskilt lämpad för konsertfoto, enda fördelen är dess telezoom i dessa förhållanden. Vi kom att sitta så långt borta som det bara gick eftersom biljetterna bokades på tok för sent. (På Roger Waters-konserten hade jag en "riktig" kamera med; mer om det en annan gång.)

Den gemensamma nämnaren mellan Roger Waters (f.d. Pink Floyd) och Cat Stevens är ett slags samhällskritiskt grepp fast de kommer till uttryck på ganska olika sätt: The Wall målar upp obehagliga stämningar, Cat Stevens visar upp en mjukare värld där det är viktigt att vi bryr oss om varandra.

Funkade Disfarmer & Frisell ihop?

Bill Frisell & Co erbjöd en magisk kväll en vecka sedan, exakt, på Uppsala Konserthus. Men sanningen att säga - ni må ursäkta mig, herrar - det var varken Frisell eller Disfarmer som bar upp konserten. Det gjorde gruppens enda kvinnliga medlem, Carrie Rodriguez. Hon var klart den mest framträdande musikern i gruppen, slet verkligen de två timmarna oupphörligt med sin violin när andra hade gott om andhämtningspauser, violinen var det absolut viktigaste instrumentet för låtar som framfördes denna kväll, hon visade sig vara en duktig violinist, därtill kunde hon hantera även en gitarr och kunde sjunga vilket ett par låtar visade. Vad mer kan man begära?

Är helt säker på att många inte håller med mig, framförallt inte de som var där främst för Frisells skull.  Och så är det ju, var och en har sina egna preferensramar. Själv känner jag violinen bättre än gitarren som instrument vilket medför viss jävighet på sitt sätt. Men hur många jäviga recensenter har man inte stött på i tidningsspalter genom åren! 

Det blev förstås lite konsertbilder, tyvärr syns det inte på fotona hur magisk kvällen verkligen var. Någon recensent var kritisk vad gällde hanteringen av Disfarmers bilder under konserten. Själv har jag inga synpunkter på detta, annat än att den ena skärmen stod snett. Som synes satt jag rätt bra i lokalen, uppe på läktaren. Just där störde jag nog ingen heller för vi var ganska få personer där uppe.

Frisell sade inte många ord under konserten; i början presenterade han sina medmusikanter, mot slutet när det blev dags för den andra extralåten sade hand: "Ohh, Sweden..!" Det var allt.

Svaret på frågan "Funkade Disfarmer & Frisell ihop?" - JA, absolut!

Recensioner:

• Dagens Nyheter
• Svenska Dagbladet
• Uppsala Nya Tidning

Ska kanske ägna mig åt konsertfotografering framöver? Hitta min fotografiska själ den vägen? ;-)

Biljetter till Roger Waters 4/5 i Globen (usch för lokalen...) och till Cat Stevens 7/5 på Hovet är i alla fall bokade. Det blir bråda dagar för en konsertfotograf. Tyvärr saknar jag rätt fotoutrustning när man sitter långt borta från scenen. Sanningen att säga, det lär bli bara mobilbilder och karriären som konsertfotograf får man lägga på hyllan innan den ens har börjat... :-(