Kattmosfär och acklimatiseringsproblem

Min vana trogen publicerar jag ännu en gång kattbilder* från en annan verklighet. Katterna i Puerto de Mogan ser ut att ha det bra. Själv har jag lite bekymmer med att landa in i ekorrhjulsverkligheten igen. Man är något urlakad innan man reser iväg, än mer när man är tillbaka. (Fast däremellan har man ju det riktigt bra utan några vidare måsten.) Att låta sig integreras och assimileras och acklimatiseras även på denna enkla nivå kräver sin man/kvinna. Puh…  

*Flera inlägg i november 2010. Döpte då Istanbuls atmosfär till kattmosfär, så mycket katter som det finns där.

Först av alla; vår pratige huskatt, daglig gäst. Han är värd ett eget blogginlägg!

Mat finns det gott om, för alla.

En misstänk överviktig alternativt höggravid kattindivid. 

Middagsvilor med och utan sällskap.

Att rusa eller icke rusa, det är frågan! Eller nej, han var rätt bestämd; bråttom bråttom! Att publicera eller icke publicera? Äsch, låt gå, för fartens skull...

En vaksam vilostund. 

Bland kåkarna...

... får man också fisk.

Verklig elegans!?

Det var ju ledigt här...

Projekt: Det gångna året - del 2 OCH del 3

Lika bra att skynda på och slå samman bilder från olika månader det gångna året. Andra ämnen, som skryt och ljug och annat har ju trängt in fast jag skulle egentligen hålla på med mitt lilla projekt. Andra ämnen har stulit både bloggplats och tid, men nu är det slut med det för stunden!

En vinterscen från Vemdalen i FEBRUARI 2010. Dottern skidar på i sin rosa dräkt, vald efter molnens nyanser! Nej, inget fusk i Photoshop, det såg faktiskt ut så här både i klädseln och på himlen!

Huttrade fortfarande vid Svandammen en del denna månad, i likhet med den föregående månaden. Var förstås inte ensam utan hade sällskap av mina fågelvänner som tyckte att det nog hade blivit för kallt ändå. De blev nästan tama av kylan, aldrig kan man komma dem så nära som vid en långvarig mycket kall period.

Bilden nedan har jag visat förr, men den passar här så låt gå...

SER NI???!!! Kajan har upptäckt att svanen är en värmande vän... Den höll sig tätt intill Alexander så länge jag var på plats denna dag. Det var -20 på morgonen, -13 mitt på dagen och på kvällen kröp temperaturen till -18 grader igen vid läggdags. 

En tupplur mitt på dagen under helger är inte fy skam. Micki finns ju inte mer, roligt men samtidigt sorgligt att titta på bilder där han är med. Och han var ju med i bilder väldigt mycket förstås för som vallhund behövde han sin flock och var därför alltid närvarande.  

MARS detta år 2010 bjuder på ordentliga vinterscener fortfarande. Här en lustighet, en nedhängande kompakt snöfront som är på väg ner från taket som hör ett cykelställ till.

Skidåkning kan man fortsätta med utan förhinder. Inte vanligt i mars på dessa breddgrader. Vet det med säkerhet eftersom jag fyller år i mitten av mars och den månaden brukar vara en väldigt trist smutsig period av året i Uppsalatrakten. Det är helt annat i mina hemtrakter där mars är en underbar vårvintermånad.

Här landas det i Uleåborg där jag gör några dagars visit hos mor & far, syster, och bror med familjer. Besöksanledningen hör till min ålder till: pappa hade insjuknat allvarligt, men tack och lov repade han sig snabbt igen och är fortfarande "still going strong". PS. Uleåborg är inte min hemstad, men studiestad dock, alltid trevligt att bese staden igen. DS.

Nedan Nemo, syrrans misse som föddes i ett stall och var svanslös ända från födseln (naturligtivs så även på fosterstadiet). Kul rackare. Tyvärr försvann Nemo spårlöst i somras, antagligen har något otrevligt hänt för han var en hemmakatt som trivdes bäst hos sin familj och basade över hundarna. 

Grande finale! Sista avsnittet!

Dags att avsluta kattserien från Istanbul. Klämmer in en del av de återstående bilderna här, nu med temat de "riktiga" vildkatterna, dvs de som inte tillhör "aristokratin" kring palats, kyrkor och moskéer (visade bilder på dem i mitt förra blogginlägg). Ofta uppträdde även dessa "gatkatter" i grupper om tre-fyra-fem katter, var i lite ruggigt skick ibland och ibland med någon krämpa. De var dock i regel inte magra, födan kom visst från sopor och åtminstone en del av dem matades av stadsborna, måtte väl ha funnits råttor och möss också fast vi inga såg.

Först ut en grupp på fem stycken missar utanför vårt hotell. En morgonsamling pågår:

Härnäst en samling kring soptunnan. En närbild om regenten på soptunnan har ni möjligen sett i det första blogginlägget, lägger med den också:

Kissen är framme och rotade i skräphögen strax innan det blev mörkt och sophämtningen kom för att hämta skräpet. Daglig effektiv sophämtning fanns i staden även om man inte skulle tro det utifrån vissa bilder.

En liten samling. Han/hon till höger är på väg för att se...

..., ja, där tittar kissen fram. Vad händer? Det blev en liten krock i morgontrafiken och en kort stunds uppståndelse. Ingen större skada visst.

Överallt fanns en misse när något annat skulle fotas:

Och allra allra sist, några bilder på ett skotergäng på tre katter, en av dem ville inte vara med efter ett tag: 

Får jag komma upp?

Nehej... då så...

Nu då...?

Denna katt hade någon pågående ögonsjukdom, förmodligen av infektiös karaktär.

Han som bestämmer. Eller hon.

Denna bild han ni sett förr, möjligen. Han/hon som bestämmer.

SLUT!!!

PS. Varför funkar inte länkningen till albumbilder efter serverbytet? Någon till som har problem? Etikettlistan har i alla återgått till att handla om den egna listan och inte om alla FS-medlemmarnas dito. Tacksam för det! DS.

Någon som är less?

Kanske är någon less på mitt pågående kattema? Någon i Hus- och tamdjurspoolen kanske i alla fall? Har kommit att dominera poolen nu med mina blogginlägg om katter, men idag känns det bättre då Inger, med rubriken Fotografer i Husdjurspoolen 5, presenterar Jonas Mårtensson som är ju helt enastående på att få till häpnadsväckande bilder med sina hundar. 

Törs inte lova att dessa är de sista bilderna från katternas Istanbul. Ämnet för dagen är katter i de lite mer förnäma miljöerna, dvs kring moskéer, kyrkor, palats. Ofta verkade de leva något slags flockliv vilket är lite ovanligt utifrån det nordiska perspektivet minsann. Och de matades bl.a. av personalen vid moskéer, det bevistade vi vid några tillfällen. Och det var inte vilken mat som helst utan riktig kattmat! Inte undra på att dessa missar kunde njuta av livet!

Katter vid Topkapi-palatset:

Ett par katter Süleymaniyemoskén:

Ytterligare en soldyrkare vid Sehzademoskén:

Två stycken under dagvilan vid Chorakyrkan / Kariyemoskén:

Vänlig kattmosfär

Kan inte annat än fortsätta på mitt nuvarande tema, dvs Istanbuls katter. Det var ingen hemlighet att stadens katter var duktiga på att interagera med människan och få fördel av det. Fördelarna var uppenbara: serverad mat lite här och där, klapp från någon, en matta att ligga på, att värma sig i solen var man ville, bli allmänt beundrad osv osv. Samtidigt var det ju uppenbart att de inte hade kunnat vara så till freds om de inte hade blivit hyggligt behandlade. En god relation är ju en ömsesidig konst att upprätthålla. Det känns inte långsökt att spåna vidare utifrån detta; en stad där invånare odlar en fridfull attityd till sina vildkatter måtte vara en trevlig stad att vistas för var och en, även för människor? 

Den lille pojken vet att man är snäll mot katter: 

Bekväm tillvaro för somliga vid Hippodromen:

Ingen människa här just nu, men det var en strid ström besökare till hamam som passerade genom dörren, bl.a. jag kom ut bara en stund innan. Katten rörde inte en fena så det gällde i princip att kliva över.

De fattar nog snart...

Det spökar här på sidan, får göra om vissa saker, hoppas det blir bra nu så alla bilder och texter placerar sig som jag vill...