Säkerheten syns - ändå kan den inte hindra allt ont

Några dagars vistelse i Bryssel i början av månaden gav en känsla av att säkerheten var närvarande överallt. Det började redan på hemmaplan med begäran om utskick av personlig information innan man anländer. Jättekö till en säkerhetskontroll för att få delta i det man var utsänd för att delta i. Välbeväpnade soldater och säkerhetsfolk vart man än vände sig - på flygplatsen, ute på stan. Ändå vet man att tryggheten är bedräglig för egentligen kan det inte existera någon total trygghet, hur omfattande säkerhetsarrangemang än sätts upp. I morse på väg till jobbet lyssnade jag på radion, hörde på SvD-journalistens på plats-beskrivning från flygplatsen i Bryssel och hur hon inte lyckades hålla sig till sin yrkesroll helt, hon var omskakad, hade emellanåt svårt att hitta orden, inte konstigt alls för hon var ju inte på flygplatsen för att göra ett reportage utan råkade vara där som en vanlig passagerare. Att det var så uppenbart hur skakad hon var förde tankarna osökt även till människor i händerna på terror och krig sedan tidigare, på många håll, både i nutid och dåtid... hur de känner sig och har känt sig,  rädslan, skräcken...Nedan några bilder från Bryssel, då bara någon vecka sedan, sista bilden är från Zaventems flygplats. Såg en annan Bryssel också, men det får bli ett annat inlägg, med andra bilder, en annan dag.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

Komposition i fokus - några av 31 bilder

Och om inte komposition så färg i alla fall. Det vill säga EN färg, i två bilder dessutom.

Waldemarsudde - en stor jubileusutställning med Helene Schjerfbecks konst. Bland det mest sevärda, enligt min mening, är några gripande självporträtt, framförallt de som hon målade den sista tiden före sin död. Ovan dock andra motiv. Utställningen är kvar till den 24 februari.

En helt annan miljö nedan:

Färgglad restaurangmiljö.

Pausstudier.

31 bilder syftar på "dagens bilder" = "en bild om dagen" under januari.

När man sitter på ett fik...

... kan man ägna sin uppmärksamhet åt omgivningen och det kan vara rätt intressant. Bilder från ett sådant tillfälle visade jag ett par inlägg sedan och en typ av gåta var invävd i bildberättelsen - och ingen(?) begrep den.... Satt sedermera på en helt annan typ av ställe och fotona nedan är tagna där. Inga hemligheter eller gåtor här även om de förbipasserandes och de närvarandes liv är ju gåtor i sig, på sitt sätt.

En eftermiddag och fortfarande lite tomt vid borden.

Folk passerar i strid ström.

Det börjar fyllas på med kaffe- och drinksugna människor och servitrisen får lite mer att göra.

En underbar sen eftermiddag i kvällssolen.

Skolan är slut, jobbet är slut, somliga är på semester.

Vädret kan man aldrig lita på; damer med livserfarenhet bär på sina paraplyer.

Dessa underbara manicker... numera behöver man inte prata med varandra.

After work uppenbarligen. De har pratat färdigt under dagen.

En bild beskuren på ett mycket märkligt sätt, men så kan det gå i farten....

--------------------------------------------------------------

En förklaring till bilderna i ett tidigare inlägg:

Första besöket - Ett trivsamt litet fik/hak i bakre kvarteren. Några få själar, TVn står på, en fotbollsmatch pågår. Bakom disken serveras en kopp kaffe till någon bakom en serveringslucka. Det är klart, kökspersonalen måste väl få i sig en uppiggande kopp kaffe också. Serveringsluckan är lite konstigt placerad, högt upp. Verkar väldigt opraktiskt.

Andra besöket - Träffar delvis på samma kunder, ett sådant här ställe har förstås sina stamgäster. Det är nästan vi hälsar på varandra. Serveringsluckan; fortfarande serveras kaffe (med något stärkande) via serveringsluckan. Men, det verkar inte vara kökspersonal som huserar där, vad är det för konstigt utrymme där...?

Tredje besöket - Den där luckan är ju öppen mot gränden intill... Ingen servering via den idag. Nu blir det dock hälsningsnickanden gästerna mellan.

Fjärde besöket + att vi så gott som dagligen passerar här, olika tider: En mycket luggsliten man står i gränden vid luckan allt som oftast och blir serverad kaffe med tillbehör. Han sitter aldrig inne. Kanske vill han inte vara inne? Kanske får han inte komma in. Ett utanförskap har många skepnader.

Apropå Stadsmissionens utställning...

... på Fotografiska så kom jag att tänka på något som vi bevittnade ett tag sedan i ett annat land. Den första gången SÅG vi något som förbryllade, sedan NOTERADE vi det speciella arrangemanget. Vid senare besök på den lite slitna kvarterskrogen FÖRSTOD vi.

Det är inte mycket ledtrådar jag ger, men ni kanske förstår ändå.

Först...

Sedan...

Nu...

Titta närmare...

Slutligen....

Obs! Stadsmissionens utställning är kvar på Fotografiska fram till 10/1.

En vecka i sus och dus...

Måndag 24/12 - fullproppad med traditioner på landet...

Tisdag 25/12 - en vacker vinterdag nyttjas bäst ute i det fria, även om det skulle vara i stan...

Onsdag 26/12 - plusgrader och regn som tilltar...

Torsdag 27/12 - en ledig dag som används bl.a. för en genomgång av babykläder...hög tid....

        Fredag 28/12 - ett under sker, ett barn föds...

Lördag 29/12 - känner av betydande jetlag men Stockholm med bl.a. Fotografiska väntar....

Söndag 30/12 -högtidsbesök av den två dagar gamla världsmedborgaren....

Måndag 31/12 - en stilla nyårsnatt...

------------------------------------

Helgerna, de många lediga dagarna samt den främsta anledningen till min jetlag har medfört en känsla av liv i sus och dus. Den har inte släppt än; när kommer man tillbaka till jorden...? - Blott 43 minuter gammal