Lite mer att se...

I motsats till mitt förra blogginlägg innehåller detta inlägg bilder där det finns något att se. Det blir mest landskap, men vi ska inte låtsas som civilisationen inte skulle finnas där. Därför: En människa eller två. Spår av människans ingrepp i naturen. Någon kul grej. Någon mindre kul grej. 

.

Någonstans ovanför Arabba, sydöstra delen av Sella Ronda. Att åka runt bergsmassivet tar någon timme och är en upplevelse. Obs notera åkaren nertill på vänster sida. Gondolliftens vajrar hör till landskapet här och där.

.

Mot Santa Cristina i nordväst, bort från Sella Ronda. Ingen trängsel direkt.

.

Ovanför Santa Cristina. Känslan av att befinna sig på världens tak finns där fast det är ju inte sant.

.

En helt annan dag, åt ett helt annat håll, dvs sydost. Marmolada, högsta berget i Dolomiterna, 3342 m. Punta Rocka är den högsta punkten som en vanlig dödlig kan komma till, 3250 m. Trängseln beror på en solig förmiddag (inte mycket sol denna vecka) och många ville göra den hisnande färden upp för att skåda utsikten. Lägg märke till stupet på vänster sida.

.

Här: utsikten från Marmolada! En del av Sella Ronda till höger, "Tre damer" till vänster. Några offpiståkare på väg ut mot ett äventyr, förhoppningsvis med en guide för det är inte helt lätt att hitta ner härifrån själv, och inte ofarligt heller.

.

Ovanför Canazei. Kontraster - en kul grej.

.

Dalen Val di Fassa i sydväst. Här ovanför byn Vigo di Fassa, en bra bit från Sella Ronda. Den svarta pist som bär namnet efter Alberto Tomba (till höger) kändes skräckinjagande och med fjärilar i magen skulle man ner där. Ett perfekt underlag rådde dock vilket gjorde upplevelsen snudd på behaglig jämfört med någon mindre brant pist av typen puckelpist.

.

Mindre kul grej, i mitt tycke, någonstans i Alta Badia-området i nordost. Bilen måste ha kommit hit med en helikoptertransport.

.

Tre damer med de makalösa molnen får avsluta serien. Till vänster skymtar en skidlift för att illustrera hur mäktiga bergen verkligen är.

.