Annandag ett annat år någon annanstans

Ett av kvällens program gav inspirationen till att leta reda på bilder från förra årets Annandag Jul.

Ett verkligt himmelrike för många, inte minst för de allra minsta.

GOD JUL ALLESAMMANS!

Önskar er allihopa fina dagar, oavsett om ni firar julhelgen med kristna eller sekulariserade traditioner eller är bara lediga på annat sätt, utan att fira. Och ni som inte är lediga, hoppas att ni får känna ändå att det är lite lugnare under helgen och den vanliga vardagsstressen släpper.

Mycket känsla ingen skärpa...

Gårdagens bilder får här en fortsättning; en del tyckte sig se både renar med reflexer, ufos, rymdvarelser och andra märkliga varelser i bilderna - för flera fick fantasin florera fritt om foton i julfrossans tid - men här är allt mycket mer begripligt. En aura av mänsklig närvaro är uppenbar i form av byggnader och julbelysningar. Dessa bilder kan ses som en illustration om kommande tider med julen som närmar sig med stormsteg, eller är det möjligen vi som rusar mot julen... Och så vill jag citera någon annans bloggrubrik: "Mer känsla mindre skärpa" fast min rubrik blev en modifiering "Mycket känsla ingen skärpa".

Häromkvällen blev bilderna väldigt underliga...

Det finns stunder och situationer när det faktiskt är omöjligt att få till vettiga bilder.... Det omöjliga kan dock inte var något hinder för den som är besatt av bilder eller av att knäppa med kameran (särskilt när man har en ny sådan)...

 Nu får det vara slut, yrseln tilltar betänkligt...

Ännu en gång...hoppa över om du är trött på ljusfestivalbilder...

De tar aldrig slut, foton tagna under ljusfestivalen Allt ljus på Uppsala.... (beklagar, kanske tycker några att det blir lite tjatigt med ljus...). Nu är turen kommen till den andra omgången vilket inträffade i november år 2010. Vid det laget hade jag övergett min Olympus E-500 och gått över till Pentax K-7. Huttrade ett par kvällar på borggården vid Uppsala slott inför det makalösa ljusspel som ackompanjerades av spännande musik. Huttrade; minns tydligt hur jag egentligen blev stelfrusen för det var rejält kallt, med väldigt många minusgrader. I mitt förra inlägg i går framförde jag anmärkningar på de mörkerfotoegenskaper som Olympus E-500 har; Pentax K-7 är inte heller idealiskt i detta avseende tyvärr. Den här gången var jag dock klok nog att ta med stativet så nog blev fotona tillräckligt skarpa för den som är lite petigare med det. Alla ser kanske inte skarpa ut i förstune, men -  titta på dörren. 

Ingen av bilderna visar slottets naturliga fasad även om kanske denna ovan är den som kommer närmast. Denna tegelvägg i installationen "rasade ihop" till slut, ungefär likt som Roger Waters The Wall gjorde på scenen, rätt verklighetstroget. Effektfullt (båda)!

Slottet brinner. I verkligheten har det brunnit i slottet i alla fall två gånger, åren 1572 och 1702.

Moderniteter på fasaden. Visst fanns det något TV-spel med dessa figurer, har något svagt minne av det i alla fall.

Geometri. Var lite förargad över det lysande fönstret högt upp denna kväll, men egentligen passar det nog bra att det lyste där.

Mer geometri. Inget stod still i denna ljusinstallation som pågick under 12 minuter (om jag nu minns rätt) och som startade om gång efter gång. Hade det inte varit så kallt så hade man kunnat fastna där för timmar, så fascinerande var alltsammans.

Lite vårkänslor spirade fram där...

... för att gå över till en prunkande sommar, mitt i den stränga novemberkylan.