Stamgäst på Fotografiska och i Stockholm

Har lyckats fylla veckans alla kvällar med nyttigheter, men utan tvivel har onsdagens föreläsning på Fotografiska museet varit den mest givande punkten i veckans program för mig. Men även i kväll blev det en tur till storstan, men med lite annat upplyftande på schemat. Båda turerna medförde en del bilder att fylla den nu nästan överfyllda datorn med. (Min snälla make inhandlade i kväll ett extra minne på 2 TB till mig! På eget initiativ! Tror att han gillar mig trots den svårartade fotomanin...).

Har sagt det redan tidigare att jag inte har för avsikt att "recensera" föreläsningsserien om fotografins historia annat än möjligen när allt är klart. Något litet vill jag dock säga om gårdagen eftersom kvällen var så inspirerande. Ämnet var svensk fotografisk historia och föreläsarens förtrogenhet med fotografi och dess historia och dess företrädare ledde oss till en reflekterande bana över vad som har varit och var vi är idag.

Som ett litet exempel kan nämnas Lotten von Düben som kom att samarbeta med sin make Gustaf von Düben, som i sin tur sysslade med kraniologi (en typ av rasbiologi kan man kanske säga). De reste till Lappland 1868 första gången för att studera "lappar", det gällde att mäta och fotografera människor (men även att gräva upp och stjäla kranier vet vi ju numera) för att få forskningsunderlag för denna då så viktiga vetenskapsgren. Idag framstår denna forskning ytterst tvivelaktig till sin karaktär, men när det begav sig kom den ha stor nytta av att fotografin hade kommit till.

De samiska museer som finns idag i Sverige och Norge vill inte ha några av dåtidens bilder i sina samlingar, bland annat då de kom till under en tid när man såg ner på samer och de människor som kom för att studera samerna hade ett arrogant och nedlåtande förhållningssätt till sina studieobjekt. Obs! Detta är min mycket förenklade version.

Några bilder från onsdagen i storstaden (och lite från hemmaplan). Optiken är min kära 50 mm:are.

Centralstationen, Stockholm.

Tunnelbanestanionen, Slussen.

Slussen fortfarande.

Järnvägsstationen, Uppsala.

Man kommer osökt in på tankegångar om vad är det idag som en dag kommer att framstå som en historisk skamfläck för mänskligheten? Något inom fotografin som kan framstå som tvivelaktigt i ett senare historiskt perspektiv? Det är rätt så uppiggande att ibland få reflektera över sin samtid som vi gärna vill tro är bättre än gårdagen. Människan bör ha blivit klokare med tiden.  Dessvärre finns det inga garantier; snarare är det säkert att det finns företeelser idag som våra barnbarnsbarn kommer att vara förundrade över och undra hur  de kan ha fått acceptans och spridning.  

Även i  kväll blev det bilder från storstan. Det är 50 mm som gäller i  dag också.

Vid Sergels torg. Förberedelser inför fotograferingen.

Styrbjörnsgatan. Här spanas det också efter fotoobjekt. Båda tjejerna fotade något intressant som låg uppåt, men jag var inte tillräckligt snabb med kameran. En dam stapplar ut med kryckor från apoteket. En pojke ser ut att vänta på att det ska hända något.

Centralstationen igen. Hundar går inte att fota i smyg, de ser en alltid! 

Järnvägsstationen i Uppsala igen. Nya människor, ny vinkling på fönstret.

Vad ska jag göra med mitt FS-medlemsskap? Dessutom ett PSE-problem!

Om en vecka går min nuvarande medlemsskapsperiod ut på FS. Knappt ett år sedan blev jag silvermedlem och den mindre katastrofen var ett faktum. Eller hur man nu ska beskriva det hela. Det som hände var i alla fall att bloggandet tog fart och de fotografiska ambitionerna för övrigt dalade iväg nånvart i brist på tid... Nå, väl det kanske, foton har det ju blivit ändå och sååå noga ska det väl inte vara ändå....?

Nu undrar jag dock vad jag ska göra med medlemsskapet. Det är inte aktuellt att gå ner till brons igen, det står klart eftersom bloggandet har varit rätt givande på olika sätt. Naturligtvis är inte gratismedlemsskapet aktuellt heller. Men guldmedlemsskap då, vad har man för nytta av det? Vad jag kan se handlar det om att kunna ladda upp ett obegränsat antal bilder in i sina album och att kunna skaffa sig en egen portfolio som kan anpassas på olika sätt. Att utöka antalet bilder i album är verkligen inte högprioriterat för min del för jag behöver i stället rensa och uppdatera träsket. En portfolio, varför skulle jag ha en sådan?

Vore kul att höra era resonemang om hur ni tänker kring era medlemsskapsformer och framförallt om ni har erfarenhet av både silver- och guldmedlemsskap. Annars också förstås.

Så här ser en äkta omanipulerad bild ut!

Ska passa på att lufta ett problem i PSE, uppkommen i går; kan inte få ner bildstorleken! Vanligtvis har jag bilden i RAW, typen DNG. Gör minskningen genom att gå in via Ctrl + Alt + I och väljer sedan t.ex. 800 pixel i endera ledden. Alternativt går jag in via verktygsfältet och Bild - Ändra storlek osv.

I går tog jag ett antal bilder i JPG-formatet och det blev problem genom att bilderna behöll originalstorleken trots ändringarna. Idag tog jag RAW-bilder; får visserligen fram en ändringsruta fast av "fel" typ (något jag inte känner igen), allt verkar funka bra, men sedan visar det sig att bilden har originalstorlek i alla fall. Vad händer? Jag uppfattar det hela som att vid redigering av JPEG-bilderna uppstod någon störning igår och den hänger kvar idag. Har haft den här typen av problem med oskarp mask emellanåt. 

Någon som har något klokt att säga om problemet?

Lugn, bara lugn...

Snart är vi där. Ljuset är på väg. Bara ett halvår kvar.

När man tar bladet från munnen...då blir det mycket svavelos

Att ta bladet ur munnen har sina risker, det kan ju bli lite svavelosande och hur trevligt blir det? Inte alls trevligt kanske. Ibland kan det behövas ändå och då tänker jag på alla kontroverser som förekommer på FS med regelbunden oregelbundenhet. Konstigt förresten att det finns en koppling mellan svavelos och att ta bladet från munnen egentligen. Hur kommer det sig?

Svavel är i alla fall ett icke-metalliskt grundämne som räknas in i syregruppen, men som också betraktas som mineral. Svaveldioxid framställs eller uppstår i sin tur ur svavel. Och svaveldioxid finns bland annat i vin. I somliga viner rent utav i skadliga mängder, framförallt i lådviner, om man ska tro en studie som Dagens Nyheter presenterade ganska precis för två år sedan. Astmatiker och de med allergier ska vara särskilt försiktiga. Detta låter ju intressant...  Nu blir jag nyfiken och det blir mer research...

Går in Livsmedelsverkets webb. Det finns ett krav att livsmedel som innehåller svaveloxid i mängder större än 10 mg/kg eller 10 mg/l ska ha en märkning om det just på grund av att ämnet är skadligt i höga koncentrationer. I studien som gällde åtta lådviner låg koncentrationen långt över 10 mg-gränsen för alla sorterna. Har lådvinerna någon märkning om detta? Ingen aning för vi nyttjar inte lådviner. På flaskor som står i vårt skåp står det ingen information. Enligt artikeln måste halten svaveldioxid deklareras i viner (antagligen om halten är över gränsnivån ).

Det här börjar ju bli riktigt intressant. Har vi ett stort  statligt företag - Systembolaget - som struntar i att följa upp att de produkter som finns i deras sortiment uppfyller lagkraven? Jag anar en stor skandal... Var finns löpsedlarna...? :-) Har problemet kanske fått en lösning under de två gångna åren och alla viner med högre värden har en märkning? Står det inget så är det frid och fröjd?

Enligt studien: "Gränsvärdet för dagligt intag för en person som väger 60 kilo är satt till 42 milligram. Det uppnår man genom att dricka bara ett par glas av ett vin som har så hög halt som 120 milligram per liter. Men om du är astmatisk kan du reagera på mycket mindre doser än så, säger Nils-Gunnar Ilbäck, professor i toxikologi på Livsmedelsverket."

Det verkar uppenbart att åtminstone folk med allergier och astmatiska besvär bör dra öronen åt sig: Dels kan man undvika lådviner (inget problem för mig). Tyvärr verkar det som att det är bra att unvika vita viner i alla former också eftersom de innehåller högre svaveldioxidnivåer överlag. Och det här var ju trist. Goodbye chardonney...

En man/kvinna av ordning undrar kanske om försiktighetsåtgärder verkligen är nödvändiga om man inte upplever några hälsoproblem. Visst, men vissa effekter på hälsan uppkommer ju på lång sikt och att dricka viner med skadligt höga svaveldioxidhalter (förbjudna ju t.ex. i USA) känns därför helt onödigt om man kan välja ett vin med lägre koncentration av ämnet. Själv har jag noterat att mina astmatiska besvär framträder i vissa situationer, men har aldrig tänkt på att det skulle bero på vinet jag har i mitt glas! Tankarna har alltid gått till maten, vad fanns där...? Eller, någon som röker i närheten...? Någon parfymerad person i närheten...? Glömt/struntat i medicineringen...?

Ni som vill kolla ert vinförråd; orden svaveldioxid eller sulfit alternativt tecknet SO2 avser ämnet i fråga är godkända för att användas i märkningen. 

Bladen försvann sin kos redan i början av min berättelse och det blev bara svavelos, men det får bli bilder på några blad i stället!

Tidiga morgnar eller sena kvällar - det är frågan

Just i kväll kom jag på tanken att tidiga morgnar är överreklamerade. "Sena" kvällar duger lika gott. Visserligen kräver inte kvällarna samma ansats av en som morgnarna, framförallt inte om man tillhör sjusovarfolket, men vaddå... bilder med fint ljus får man ju ändå. :-)

Här några alldeles färska bilder från i kväll kring trakterna av Vattholma, ett par mil utanför Uppsala.