Vem var Inga-Britta på Midsommarkransen?

Ska skynda mig publicera några bilder från Midsommarkransen, tagna på vernissagedagen för Fotogenus på Midsommargården någon vecka sedan. Det blev ju lite ”fågelbilder” från stadsdelen ett tag sedan, men det här blir något annat.

Ljuset har nu återkommit, värmen skyndar på vårens explosion och snart vill ingen se sådana här tidiga vårbilder längre. Somliga bloggare från södra delen av landet med sitt försprång har ju redan nu kommit till något slags sommarstadium vilket kan upplevas lite orättvist när man själv befinner sig mitt i landet. Inte kan man ännu stoltsera med bilder från den mest underbara våren. Inte heller med bilder från den mest underbara vårvintern med snö och sol heller som de uppe i norr fortfarande har.  

Midsommarkransen - atmosfär från gamla tider

Butiker och nöjen och livets nödtorft....

Inga-Brittas havrebollar - värda en sväng till Midsommarkransen bara de!

Havrebollsfabriken/-butiken har funnits här på Midsommarvägen 13 sedan 1970-talet, minst. Tillverkningen och försäljningen i kartonger ligger här på samma ställe. När vi bodde i stadsdelen var vi inne lite då och då och handlade en låda med mumsiga havrebollar av Inga-Britta själv. Så småningom har stället fått en ny ägare för Inga-Britta levde inte för evigt. Dock har inget i havrebollskonceptet förändrats; varken receptet, kartongerna, skylten utanför eller något annat som hör ett vinnande koncept till. Fortfarande svänger vi in här emellanåt när vi har vägarna förbi. Och så har vi blivit upplysta om att det inte har funnits någon Inga-Britta alls utan två systrar i stället, Inga och Britta! Vilken vilfarelse vi har levat i många år. Vid det här laget undrar vi ju förstås vem av systrarna vi brukade träffa en gång i tiden...

Ni som åker och köper dessa fantastiskt goda havrebollar; det är inget problem att köpa en hel kartong för den lägger man i frysen och man tar fram ett behövligt antal godsaker vid behov. Behov uppstår dock titt som tätt när man vet att havrebollar finns i frysen... Om man vill kan man tina dem en mycket kort stund i mikro.

Några glimtar från Midsommarvägen, min hemgata en kortare period när jag var ung vuxen. I ett av husen har jag bott, en trevlig gammaldags miljö som dock inte var flott på något sätt för detta var ju en arbetarstadsdel en gång i tiden. Läs gärna Kjell Johansson bok Huset vid Flon om intresse finns för att ta del av en välskriven barndomsskildring på Midsommarkransen kring 40- och 50-talen.

Fotoförbud på en "religiös" tillställning - fotboll!

Samlar på mig fotoförbud. Idag kom förbudet på en nästan religiös tillställning, stämningen var åtminstone av den karaktären kändes det som, nämligen på Råsunda när AIK mötte MAIF.

Hann ta ett antal bilder innan en publikvärdinna banade sin väg fram till mig för att tala om att det är förbjudet att fotografera inne på stadion. Spelar ingen roll att jag inte har någon proffsutrustning, förbudet gäller alla kameror. Och i biljetten står följande: "Kamera, ljud- och bildinspelningsutrustning får inte medföras till arenan."  Det vet vi ju att man ska man läsa det småstilta i alla papper man får i handen... Biljetter är inget undantag visst...

Hur många i publiken stod utan en kamera alternativt utan ljud- och bildinspelningsutrustning? Sannolikt inte många med tanke på att varenda mobil idag är utrustad med avancerade funktioner av detta slag.

Visst är det imponerande att man hittade just mig i detta folkhav på 11.000 personer!?!

Publicerar förstås inga av mina bilder från arenan här. OK, en liten en då. Alla pressfotografer har ju hunnit få iväg sina bilder redan flera timmar sedan och de är redan publicerade också.

PS. Matchen slutade illa...:-(

PS2. Ser framemot några av MAIF:s hemmamatcher på Strandvallen i Hällevik! Ska förstås kolla om det finstilta finns med på de biljetter också...!

PS3. Vet att fotoförbudet finns pga att tidningar/proffs har köpt fotorättigheter osv. Men, lite överilat känns det att ALLT i kameraväg förbjuds i sportsammanhangen. Är det vanligt förresten? Hur kan FS överhuvudtaget ha en överlevande intressegrupp för sport med tanke på förbuden? För det är väl inte bara sport på "korpnivån" som visas upp på FS och inte heller bara av proffs som har fotorättigheter på sportarrangemang? 

Tågkaos kan resultatera i något gott (???)

Som alla vet har vi haft tågkaos igen. Har i veckan sällat mig till skaran av Ua-Sthlm pendlare och således nu även blivit ordentligt invidg i ritualer som hör ihop med pendlarlivets baksidor. En kamera är en bra pryl att ha med då oturen är framme; man kan fördriva tiden med något vettigt. Min N8 fick duga denna gång - här några glimtar från min hemresa i torsdags, tog 3½ timme  i stället för det normala kring 45 min allt som allt.

Stockholms central

Klockan är ca 17.25, ingen fara ännu även om de borde ha sagt något om varför tåget inte gick 17.10.

Det börjar glesna något på perrongen, en del börjar ge upp. Själv börjar jag frysa så jag bör väl också hitta på någon annan lösning för att ta mig hem.

Här köas det till Swebus Uppsala-bussar. Klockan är 18.05, en buss ska gå kl 18.20 men det är lite tveksamt om jag kan få plats på den... Så småningom visar det sig att man måste köpa en biljett någon annanstans och just nu såldes biljetter till en buss ca kl 22... :-(

Inhandlar en biljett till Arlanda i stället för bussarna till flygplatsen går hela tiden, sa killen i Pressbyrån. Priset 119 kronor. Ställer mig i någonstans i utkanten av den jättelika folkmassan som köar till flygbussarna, det visar sig att det är problem med busstrafiken också då polisen hade spärrat av Klarabergsviadukten pga en kabelbrott. Så småningom blir det liv i folkmassan och jag sveps med som i en jättevåg mot slussarna. Hade riktig tur för jag hade tydligen ställt mig på "rätt" ställe och kom fram rätt raskt. Hade också tur då jag slapp att bli instängd i en sluss för en längre tid vilken några framför mig råkade ut för. Verkade obehagligt.

Nästa köanhalt är Arlanda och biljettkön till tågen mot Uppsala. Biljettpris till Uppsala 130 kronor. Strax efter mig blev det totalkaos med massor med folk igen.

Väntan vid Arlanda bjöd på en vacker solnedgång strax före kl 20. Inte dumt!

Vad lärde man sig av detta? Dels att jag hade lika gärna kunnat hänga med en tjej som höll på med att skrapa ihop ett taxigäng till Uppsala kring 17.30. Då tyckte jag dock att 250 kronor var för mycket. I slutändan var det ju den summan jag kom att betala i alla fall och därtill kom jag hem mycket senare. Man lärde sig också att ont kan föra med sig gott också - solnedgången var vacker! Trevligt att jag fick ta del av den!

Nya böcker - några av dem "fotorelaterade"

Vid fotofikat mönstrade Bert E på med en lämplig bok med sig, nämligen Vårt Liv Ombord. Han har fotat bilderna i boken, hustrun är författaren. Själv uppskattar jag seglingsbeskrivningar av allehanda slag och har läst otaliga sådana genom åren så jag passade på att lägga beslag på hans medhavda exemplar.

För övrigt är säsongen för årets bokrea över. Fick med mig följande titlar i år: 

En bok köpte jag bara för omslagets skull. Inget fel på författaren dock, en Nobelprisförfattare och allt som han är. Att omslaget är viktigt (åtminstone ibland) innebär också att internetbokhandlare är inget för mig, egentligen. Jag måste helst få hålla boken i handen, känna på pärm- och papperskvaliteten och närstudera omslaget.

Den första bokhögen jag hade med mig hem såg ut så här, ganska ordinär med idel kända författarnamn, utom den där som börjar med 501...

Den andra bokhögen - 50% rabatt på reapriset - bestod av följande titlar: 

Vilka av böckerna är en fotorelaterade egentligen? Med lite fantasi kan tolkningen bli så här:

Coelhos Briola - omslaget! Oates Blonde - om Marilyn Monroe, hon som har varit en sådan fotograferad celebritet. Inga bilder i boken dock, men den är ett litterärt mästerverk. 501 Fantastiska resmål - resemålsbilder kryddar naturligtivs texterna. Fåglar i Sverige & Nordeuropa - fågelböcker utan fågelbilder finns väl inte? Bergmans Bilder - visst finns det foton i boken även om titeln i sig inte anspelar just på dem. Ormestads Gaza - en kärlekshistoria, ett antal bilder finns i boken, men många fler fladdrar förbi i hjärnan. Bilder fladdrar förbi i hjärnan även vad gäller inbördeskrigets Rwanda som Hatzfelds Antilopernas list handlar om. 

Och sedan böckerna utan någon som helst foto-/bildrelation:

Vargas Llosas Bockfesten - senaste Nobelprisförfattaren, enligt somliga är denna bok hans mästerverk. Combüchens Spill. En damroman - Augustprisvinnaren hösten 2010. En litterärt bevandrad kompis till mig har påbörjat läsningen hela fem (sic!) gånger och inte kommit någonvart. Jag måste ju också pröva lyckan. Ekmans Mordets praktik - läsningen bör kompletteras med läsning av Söderbergs Doktor Glas  eftersom en stark koppling finns mellan böckerna. Larsmos Jag vill inte tjäna skulle också passa in ämnesmässigt (prostitution på 1800-talet, fattiga kvinnor på samhällets botten som också är syndabockar. De spred ju könssjukdomar. Det gjorde nämligen inte männen på den tiden!). Sedan Sionismen - en antologi. Tuomiojas Ett stänk av rött, två systrar i revolutionens tjänst som handlar om författaren Hella Wuolijoki och hennes syster, enligt GP två av 1900-talets märkligaste kvinnor. Marklunds Stenbock. Ära och ensamhet i Karl XII:s tid. (?? Måtte ha hamnat i högen av en slump?? - Inte min genre direkt.)

Funkade Disfarmer & Frisell ihop?

Bill Frisell & Co erbjöd en magisk kväll en vecka sedan, exakt, på Uppsala Konserthus. Men sanningen att säga - ni må ursäkta mig, herrar - det var varken Frisell eller Disfarmer som bar upp konserten. Det gjorde gruppens enda kvinnliga medlem, Carrie Rodriguez. Hon var klart den mest framträdande musikern i gruppen, slet verkligen de två timmarna oupphörligt med sin violin när andra hade gott om andhämtningspauser, violinen var det absolut viktigaste instrumentet för låtar som framfördes denna kväll, hon visade sig vara en duktig violinist, därtill kunde hon hantera även en gitarr och kunde sjunga vilket ett par låtar visade. Vad mer kan man begära?

Är helt säker på att många inte håller med mig, framförallt inte de som var där främst för Frisells skull.  Och så är det ju, var och en har sina egna preferensramar. Själv känner jag violinen bättre än gitarren som instrument vilket medför viss jävighet på sitt sätt. Men hur många jäviga recensenter har man inte stött på i tidningsspalter genom åren! 

Det blev förstås lite konsertbilder, tyvärr syns det inte på fotona hur magisk kvällen verkligen var. Någon recensent var kritisk vad gällde hanteringen av Disfarmers bilder under konserten. Själv har jag inga synpunkter på detta, annat än att den ena skärmen stod snett. Som synes satt jag rätt bra i lokalen, uppe på läktaren. Just där störde jag nog ingen heller för vi var ganska få personer där uppe.

Frisell sade inte många ord under konserten; i början presenterade han sina medmusikanter, mot slutet när det blev dags för den andra extralåten sade hand: "Ohh, Sweden..!" Det var allt.

Svaret på frågan "Funkade Disfarmer & Frisell ihop?" - JA, absolut!

Recensioner:

• Dagens Nyheter
• Svenska Dagbladet
• Uppsala Nya Tidning

Ska kanske ägna mig åt konsertfotografering framöver? Hitta min fotografiska själ den vägen? ;-)

Biljetter till Roger Waters 4/5 i Globen (usch för lokalen...) och till Cat Stevens 7/5 på Hovet är i alla fall bokade. Det blir bråda dagar för en konsertfotograf. Tyvärr saknar jag rätt fotoutrustning när man sitter långt borta från scenen. Sanningen att säga, det lär bli bara mobilbilder och karriären som konsertfotograf får man lägga på hyllan innan den ens har börjat... :-(