Projekt: Det gångna året - del 2 OCH del 3

Lika bra att skynda på och slå samman bilder från olika månader det gångna året. Andra ämnen, som skryt och ljug och annat har ju trängt in fast jag skulle egentligen hålla på med mitt lilla projekt. Andra ämnen har stulit både bloggplats och tid, men nu är det slut med det för stunden!

En vinterscen från Vemdalen i FEBRUARI 2010. Dottern skidar på i sin rosa dräkt, vald efter molnens nyanser! Nej, inget fusk i Photoshop, det såg faktiskt ut så här både i klädseln och på himlen!

Huttrade fortfarande vid Svandammen en del denna månad, i likhet med den föregående månaden. Var förstås inte ensam utan hade sällskap av mina fågelvänner som tyckte att det nog hade blivit för kallt ändå. De blev nästan tama av kylan, aldrig kan man komma dem så nära som vid en långvarig mycket kall period.

Bilden nedan har jag visat förr, men den passar här så låt gå...

SER NI???!!! Kajan har upptäckt att svanen är en värmande vän... Den höll sig tätt intill Alexander så länge jag var på plats denna dag. Det var -20 på morgonen, -13 mitt på dagen och på kvällen kröp temperaturen till -18 grader igen vid läggdags. 

En tupplur mitt på dagen under helger är inte fy skam. Micki finns ju inte mer, roligt men samtidigt sorgligt att titta på bilder där han är med. Och han var ju med i bilder väldigt mycket förstås för som vallhund behövde han sin flock och var därför alltid närvarande.  

MARS detta år 2010 bjuder på ordentliga vinterscener fortfarande. Här en lustighet, en nedhängande kompakt snöfront som är på väg ner från taket som hör ett cykelställ till.

Skidåkning kan man fortsätta med utan förhinder. Inte vanligt i mars på dessa breddgrader. Vet det med säkerhet eftersom jag fyller år i mitten av mars och den månaden brukar vara en väldigt trist smutsig period av året i Uppsalatrakten. Det är helt annat i mina hemtrakter där mars är en underbar vårvintermånad.

Här landas det i Uleåborg där jag gör några dagars visit hos mor & far, syster, och bror med familjer. Besöksanledningen hör till min ålder till: pappa hade insjuknat allvarligt, men tack och lov repade han sig snabbt igen och är fortfarande "still going strong". PS. Uleåborg är inte min hemstad, men studiestad dock, alltid trevligt att bese staden igen. DS.

Nedan Nemo, syrrans misse som föddes i ett stall och var svanslös ända från födseln (naturligtivs så även på fosterstadiet). Kul rackare. Tyvärr försvann Nemo spårlöst i somras, antagligen har något otrevligt hänt för han var en hemmakatt som trivdes bäst hos sin familj och basade över hundarna. 

Erkännande + frukost- och arbetsplatsutmaningar

OK, erkänner utan omsvep, allt var inte helt sant, det jag skrev i går. Helt sant var det att jag tittade på TV ovanligt länge igår, helt sant var det också att  jag köpte ett telobjektiv till Pentaxen och att den inhandlades i den lokala fotobutiken.

Men att jag skulle fått ett enormt lönepåslåg, det var förstås inte sant. Sådant händer inte.... :-(  Däremot blev ju avtalsrörelsen på mitt jobb lite konstig vilket ledde till att många av oss fick det rättmätiga lönepåslaget mycket sent. Samtidigt innebar detta en retroaktiv utbetalning som en klumpsumma för tio månader. Därav känslan av ett "rejält" lönepåslag.

Men nu till saken. Leif B. rubricerade ett inlägg nyligen med rubriken "Frukostutmaning, har jag sett i nån blogg och en Hur ser din arbetsplats ut-maning. Frukostutmaningen väntar jag med att hoppa med i, tror faktiskt att den är övermäktig för mig, men det där med arbetsplatsen kan jag fixa utan omsvep. 

Har en pytteliten hemmaarbetsplats, så här såg den ut någon gång i höstas. Det finns en datorskärm också, men den har jag visat tidigare i ett inlägg om megapixelsjukan. Länkar inte till inlägget för ett av mina nyårslöften var ju att "...visa bara bra bilder på FS...", senare modifierad till "...visa bra bilder...", med nedanstående får det bli med "...nästan bara bra bilder....".

På på jobbet fick jag syn på denna märkvärdiga solspegling. Jag har mitt fönster mot norr så solen når aldrig mitt rum. Vissa soliga dagar kan dock solen speglas in via ett fönster i ett hus snett mittemot och man kan få för sig att man trots allt sitter på solsidan, en kort stund.

Hade jag suttit och jobbat vid datorn hade jag missat denna spegling. Nu hade jag dock varit på ett möte och när jag kom in i rummet fanns detta festliga skuggspel att skåda på den nedsläckta skärmen.

Följde med den äkta hälften till Blodcentralen i kväll för hans nyårslöfte, både för i år och för året som har gått, har varit att återigen bli en blodgivare. Följde med på promenaden dit för att fota i det riktigt vackra kyliga vinterlandskapet (staden) och resultatet var bättre än jag hade tänkt mig. Dels bestämde jag mig för att åter bli blodgivare själv också, dels blev det trevliga vinterbilder i mörket.  Återkommer till dem vid något lämpligt tillfälle.

En efterlängtad fotopryl + annat snack

Äntligen äntligen blev det av, det som jag skrev om redan i ett novemberinlägg, tacka vet jag mitt enorma lönepåslag som märkligt nog fanns kvar även efter julen. Beställningen av denna pryl till min relativt nya Pentax gjordes kl 17.57  på Trettondagsafton, i den lokala riktiga fotobutiken där tre anställda väntade på att just jag/vi skulle kliva in. Egentligen var de väl på väg att stänga butiken, nästan alla andra butiker i stan hade faktiskt stängt kl 16. Men vi kom och de fick belöning för sin flit. Idag hämtade jag prylen och jag är helt säker på att jag blir nöjd med den.

För övrigt var det ju dags att få lite nya snömängder igen. Blev inte så mycket totalt ändå, det som kom var ganska blött. Valde att använda ett paraply vilket visade sig vara en helt rätt accessoar denna dag. Det såg ut som vissa av varelserna vid Svandammen skulle också ha uppskattat ett paraply.

Många intressanta TV-program förresten idag. Hinner knappt titta på TV annat än möjligen nyheter emellanåt för det måste man ju som en nyhetsfreak. De intressanta programmen:

Program 1. 100 dagar - om SD:s första tid i Riksdagen och annat som berör dem och deras politik. Väldigt intressant nu när jag samtidigt läser Lena Sundströms "Världens lyckligaste folk", dvs hur Danmarks förvandling har gått till med hjälp av Glistrup till att börja med och sedan med Pia K. Ingen uppmuntrande läsning, men fascinerande av och till. Hur kan det ha blivit så att en dansk infödd pojk som studerar medicin i Köpenhamn måste bo i  Sverige med sin käresta? På grund av henne får de inte bo i Danmark för hon kommer ju från fel land. Danmark vill ju ha en annan typ av invandrare, de som är "lättintegrerade". Till exempel paret med den europeiska bakgrunden. Men se, damen i fråga vill inte lära sig danska och tycker sig inte behöva det heller, hon varken vill eller behöver jobba, hon tycker dessutom att danskarna är "rude", enligt henne och maken får man ingen "normal"  service annat än när man möter folk som inte är infödda danskar.... 

Program 2: Bibliotekstjuven (första delen) - baserar sig på den verkliga historien på Kungliga Biblioteket där en av cheferna kom att göra luckrativa affärer på att stjäla bibliotekets gamla rariteter och sälja dem för egen räkning. Rik blev han, men det slutade ju väldigt illa för honom. En spektakulär självmordssprängning. Som parentes kan nämnas att säkerheten har nog inte varit särskilt prioriterat på KB tidigare. Själv var jag där på besök någon gång år 2000 med en bekant som var anställd på KB. Helt obehindrat kunde vi röra oss överallt, bl.a. nere i underjorden (KB är 7-8 våningar "högt" fast neråt!) och titta på både tryckkonstens alster från 1600-talet och handskrifter som var mycket mycket äldre. Tyckte redan då att det var lite märkligt att vem som helst hade tillträde till allt utan kontroller, min bekant hade inte jobbat där särskilt länge, hade en halvtidstjänst och fick ta med sig vilka han ville. Men detta var alltså på tiden innan "bibliotekstjuven". Eller kanske var han verksam redan då, men det visste man inget om då... Besöket var förresten mycket intressant och jag hade inte med mig något att sälja när jag kom upp ovan jord igen.

Program 3: Nurse Jackie. Vill gärna följa denna serie men det blir av alldeles för sällan. Jackie är så mycket motsatsen både till Florence Nightingale och alla sjuksysterstereotyper i olika sjukhusserier. Är förresten allergisk mot sjukhusserier av alla sorter, både de påhittade varianterna och dokusåpavarianterna. Jackie är dock en underbart dekadent person.

Projekt: Det gångna året - del 1

Sällar mig till dem som vill göra en tillbakablick på det gångna året. Det visade sig bli knepigt att få ihop bilder från alla månader till ett enda inlägg. Detta beror på att för mycket bilder finns och att jag ligger hopplöst efter med bildhanteringen sedan länge. Därför delar jag nu upp min tillbakablick med förhoppning om att jag kan hålla takten såtillvida att jag är klar med återblicken i slutet av 2011... Håll tummarna!

Och jag börjar med.... JANUARI 2010!!! Denna månad var riktigt kall om ni minns. Temperaturer kring -20 eller ännu lägre. Själv hade jag hamnat i något slags komatillstånd i kylan och vistades under åtskilliga dagar vid Svandammen som krympte snabbt ihop till en liten pöl med hur mycket fåglar som helst. Den lilla pölen såg kommunen till att hålla öppen för änkemannen Alexander och alla hans undersåtar som bestod mest av änder, men en och annan kaja och duva slank också med i det livliga sällskapslivet.

Den icke flygande svanen Alexander är en intressant figur. Han har bott vid Svandammen så länge jag minns (hur gamla kan svanar bli?). Svanar lär leva i livslånga partnerförhållanden så det är ju lite synd om honom nu när han har varit en ensam svan här sedan 2006. Han lär ha avverkat fyra fruar totalt och enligt vissa uppgifter ska han ha dödat ett par av dessa.... Sant eller inte?  Den siste ska dock ha dött i lunginflammation och ungarna tog Alexander totalansvar för efter frugans frånfälle. Alexander har visst en särskild andkompis här, de brukar simma bredvid varandra.

Vilken av de två nedanstående bilderna gillar ni? 

En ytterligare duva:

Det blev ju en del andra vinterbilder denna månad också, här en från Geijersdalen som är fin både sommar som vinter.

Men sedan bar det iväg till något helt annat, till en "svensk sommar" i Jordanien. Lägger med bara två bilder därifrån och återkommer förhoppningsvis vid något tillfälle när jag har lyckats få ordning på alla bilder därifrån.Kanske får de ett eget album. Med förskräckelse läste jag förresten hur en del har räknat ihop sina bilder från det gångna året och kommit fram till att det kanske blev 1000-1200 bilder totalt. Själv överskred jag detta rejält bara under Jordanienveckan. Inte undra på att man har tappat kontrollen över sitt fotoliv...

Nedanstående bild känner väl alla till; nabatéernas klippstad Petra som byggdes kring 800-700 f.Kr. Staden övergavs och "glömdes bort" på 1200-1300-talet för att "upptäckas" av en schweizare på 1800-talet. Här har man först vandrat genom en nästan 2 km smal "siq" med totalbranta bergväggar som på sina ställen är uppemot 200 m höga. Synen som väntar på en när Bab as-Siq slutar är överväldigande och ingen bild i världen kan göra denna syn rättvisa. Svåra ljusförhållanden som synes. Och förresten är nästan alla mina bilder tagna i "siqen" av dålig kvalitet trots att jag hade ett enbensstativ med mig.

Bilden nedan är från det stora Wadi Rum ökenområdet som är så mycket mer än ett ökenområde. Klippformationerna är mycket fascinerande. En total tystnad råder, den påminner om den tystnad som man kan uppleva framförallt norröver även här i Norden.

Några undervattensbilder tagna i det jordanska Röda havet finns i ett album här.

Ett hopplöst företag

Såg filmen "Låt den rätte komma in" i går kväll. Det var ingen feel good-film inför natten. Fasligt hur känslig man blir med åren: inget kaffe på kvällen, inga smått otäcka filmer eller för spännande eller intressanta böcker inför läggdags - annars tar nattsömnen stryk. Så, gick upp väldigt tidigt, rent utav osannolikt tidigt (söndagmorgon dessutom!). Läste gårdagens morgontidning ännu en gång, lite noggrannare nu. Och nu sitter jag här och ska leverera dagens första inlägg, först av alla. Inte ens Ronny har hunnit före eller hade i alla fall inte nyss. Ernst Göran räknas inte då han lever med ett annat tidevarv på andra sidan jordklotet. Nattsuddarna räknar jag också bort.

Det hopplösa företaget då? Ännu en gång, inspirerad av andra, ville jag ta itu med fotoåret som har gått för egen del. Går därför igenom bilder januari-december 2010, men kommer inte direkt någonvart för det är så lätt att fastna någonstans i bildträsket. Nu gällde det Jordanienbilder från januari förra året, vilken underbar resa. Svårt att välja någon favoritbild.

Dagen när vi reste iväg såg det ut så här hemmavid: