Lönepåslag att spendera på

Ny lön brukar aldrig vara något man direkt glädjetjuter åt, aldrig handlar det om summor som verkligen gör någon skillnad. I år inträffade dock det märkliga att den centrala förhandlingen drog ut på tiden rejält och diverse andra turer följde. Tiden gick.  Men till slut blev det nya löner i alla fall. Och har man väntat på sin nya lön hela 10 (!) månader så har det lilla påslaget ändå hunnit växa till en nätt summa att spendera på! 

Inköp av denna blir det ganska säkert, om inte nu  någon avråder i sista stund: Pentax SMC-DA 50-135/2.8. Kamera & Bild talar i alla fall gott om den:

Annat? Blixt; äger ju ingen extern blixt. Typ? Modell? Märke? Förslag? Andra prylar man borde ha? Trådlös fjärrutlösare kanske? Har tyckt att det har fungerat hyggligt att använda kamerans egen fjärrutlösare hittils, men det finns ju situationer där man vill ha bättre styrning. Ljusmätare? Behöver en amatör en sådan? Vid vilken typ av fotografering är den till mest nytta?

Kanske kommer ni på fler grejer man bara "måste" ha. Julen är ju snart här dessutom, kan börja skriva min lista till jultomten på samma gång när man ändå håller på.

Grande finale! Sista avsnittet!

Dags att avsluta kattserien från Istanbul. Klämmer in en del av de återstående bilderna här, nu med temat de "riktiga" vildkatterna, dvs de som inte tillhör "aristokratin" kring palats, kyrkor och moskéer (visade bilder på dem i mitt förra blogginlägg). Ofta uppträdde även dessa "gatkatter" i grupper om tre-fyra-fem katter, var i lite ruggigt skick ibland och ibland med någon krämpa. De var dock i regel inte magra, födan kom visst från sopor och åtminstone en del av dem matades av stadsborna, måtte väl ha funnits råttor och möss också fast vi inga såg.

Först ut en grupp på fem stycken missar utanför vårt hotell. En morgonsamling pågår:

Härnäst en samling kring soptunnan. En närbild om regenten på soptunnan har ni möjligen sett i det första blogginlägget, lägger med den också:

Kissen är framme och rotade i skräphögen strax innan det blev mörkt och sophämtningen kom för att hämta skräpet. Daglig effektiv sophämtning fanns i staden även om man inte skulle tro det utifrån vissa bilder.

En liten samling. Han/hon till höger är på väg för att se...

..., ja, där tittar kissen fram. Vad händer? Det blev en liten krock i morgontrafiken och en kort stunds uppståndelse. Ingen större skada visst.

Överallt fanns en misse när något annat skulle fotas:

Och allra allra sist, några bilder på ett skotergäng på tre katter, en av dem ville inte vara med efter ett tag: 

Får jag komma upp?

Nehej... då så...

Nu då...?

Denna katt hade någon pågående ögonsjukdom, förmodligen av infektiös karaktär.

Han som bestämmer. Eller hon.

Denna bild han ni sett förr, möjligen. Han/hon som bestämmer.

SLUT!!!

PS. Varför funkar inte länkningen till albumbilder efter serverbytet? Någon till som har problem? Etikettlistan har i alla återgått till att handla om den egna listan och inte om alla FS-medlemmarnas dito. Tacksam för det! DS.

Någon som är less?

Kanske är någon less på mitt pågående kattema? Någon i Hus- och tamdjurspoolen kanske i alla fall? Har kommit att dominera poolen nu med mina blogginlägg om katter, men idag känns det bättre då Inger, med rubriken Fotografer i Husdjurspoolen 5, presenterar Jonas Mårtensson som är ju helt enastående på att få till häpnadsväckande bilder med sina hundar. 

Törs inte lova att dessa är de sista bilderna från katternas Istanbul. Ämnet för dagen är katter i de lite mer förnäma miljöerna, dvs kring moskéer, kyrkor, palats. Ofta verkade de leva något slags flockliv vilket är lite ovanligt utifrån det nordiska perspektivet minsann. Och de matades bl.a. av personalen vid moskéer, det bevistade vi vid några tillfällen. Och det var inte vilken mat som helst utan riktig kattmat! Inte undra på att dessa missar kunde njuta av livet!

Katter vid Topkapi-palatset:

Ett par katter Süleymaniyemoskén:

Ytterligare en soldyrkare vid Sehzademoskén:

Två stycken under dagvilan vid Chorakyrkan / Kariyemoskén:

Vänlig kattmosfär

Kan inte annat än fortsätta på mitt nuvarande tema, dvs Istanbuls katter. Det var ingen hemlighet att stadens katter var duktiga på att interagera med människan och få fördel av det. Fördelarna var uppenbara: serverad mat lite här och där, klapp från någon, en matta att ligga på, att värma sig i solen var man ville, bli allmänt beundrad osv osv. Samtidigt var det ju uppenbart att de inte hade kunnat vara så till freds om de inte hade blivit hyggligt behandlade. En god relation är ju en ömsesidig konst att upprätthålla. Det känns inte långsökt att spåna vidare utifrån detta; en stad där invånare odlar en fridfull attityd till sina vildkatter måtte vara en trevlig stad att vistas för var och en, även för människor? 

Den lille pojken vet att man är snäll mot katter: 

Bekväm tillvaro för somliga vid Hippodromen:

Ingen människa här just nu, men det var en strid ström besökare till hamam som passerade genom dörren, bl.a. jag kom ut bara en stund innan. Katten rörde inte en fena så det gällde i princip att kliva över.

De fattar nog snart...

Det spökar här på sidan, får göra om vissa saker, hoppas det blir bra nu så alla bilder och texter placerar sig som jag vill...

Mor är rar

Kolla på denna rara mor med sina telningar! Som hon njuter! Ungarna likaså! Någon far syntes inte till.

Efter ett tag var ungarna mätta och det var dags för både bus och upptäcksfärder i den närmaste omgivningen. Hann inte riktigt med i alla svängarna varav den halvdana bildkvaliteten...

En totalt avslappnad kattmor med sina söta ungar vid Chorakyrkan / Kariyemoskén i Istanbul:

Dags för lite lite bus och tvättprocedurer. Mest skärpa finns på kattungen till vänster, men roligast miner har han till höger.... 

Hoppas förresten att bilderna till tidigare blogginlägg dyker upp snart; det är visst lite struligt med lite av varje nu efter serverflytten. Även etikettval är lite svårt när etikettlistan verkar bestå av ALLT som vi ALLA har någon gång valt...