Mina kameror ger mig mardrömmar. Eller är det FS-medlemmarna?

Det har snackats rätt mycket om vissa kameror här på FS-bloggen. Leica. Leica. Leica. Fujifilm X100. Leica. Fuji igen. Och igen. Lille PEN. Fast lille PEN kan vi höra mer om. Tänkte mig en inbrytning med något annat i kameraväg. Alltså:

En FS-medlem  ringde upp mig.  Jag hade ju blivit helt oförhappandes ägare till en mätsökarkamera vilket han hade hört talas om. En Zeiss Super Ikonta närmare bestämt.  Och eftersom jag sedan tidigare har en Yashica-A i min ägo så skulle jag väl kunna komma och visa upp mina kameror för ett sällskap. Vow! Det blev något strul med samtalet som bröts och jag ringde tillbaka. En videolink hade upprättats nu så jag fick se hela sällskapet bestående av gubbar (!). Och det visade sig att det hela var ett misstag. Mina kameror var visst inte av något större intresse, de hade sett sådana i mängder och därtill var somliga i sällskapet också ägare till sådana själva. Visst visst, det var ju lite skoj att jag hade ett par gamla kameror, sade min kontakt,  lite tröstande ...

Huh...! Vilken mardröm! För det var en DRÖM, en sann MARDRÖM, ni vet, man vaknar med ett ryck, en stark obehagskänsla har övermannat en, förvirring, vad är det som pågår….

Denna  Super Ikonta har dökt upp i våra gömmor, arvegods.  Efter lite googlande var jag inne på att den skulle kunna vara Zeiss Super Ikonta B. Vidare efterforskningar ledde mig till misstanken om att kameran var nog ändå Super Ikonta III  som tillverkades 1954-1958 och skulle vara uppföljaren till Super Ikonta B.

En precis nyupptäckt kamera. Ivrig som jag var kom jag inte ens ihåg att dra ner ISO-talet i min Pentax vilket ju passar illa ihop med gassande solsken.

En medföljande kortmanual låg i Ikontas väska, se nedan. Väskan har förresten ett läderband, i motsats till Yashica-A som varken har en väska eller något riktigt band. ("Bandet" = en trådstump vid kameran, den har dock imponerat stort på somliga fotokompisar på en fotofikaträff.)

Har sedermera haft ett par kontakter med Thomas M (½ poolvärd för poolen Retrokamera, OBS kontakten med honom fick jag långt efter min dröm….); citerar honom vilket han har gett tillstånd till, det fetstilta har jag lagt till:

”Du har rätt. Det är en Super Ikonta III från mitten av 50-talet. Det är lätt att förväxla III med C  så jag ville vara säker. C har bildformatet 6x9. Din III är vidareutvecklingen av Super Ikonta B och den näst sista 6x6-modellen från Zeiss. Modell IV var den sista och tillverkades fram till 1960. Jag har en B från 1939 som jag tycker mycket om att fotografera med. Din III har för övrigt modellbeteckningen 531/16. Alla 6x6-kameror har /16 i slutet, 6x9 på slutet och 6x4,5 har inget extra nummer efter modellnumret. / Lycka till med din klenod! Den har antireflexbehandling och Novar Anastigmat-objektivet bör ge fina resultat. / Här kan du se bildexempel tagna med Super Ikonta 532/16 utan antireflexbehandling. En äldre modell alltså. ” Länken till bildsamlingen vilken Thomas gav lägger jag här.

Nedan - fotografering i den nödtorftigt utrustade hemmastudion (en kort beskrivning om den i förra inlägget): 

Har för avsikt att testa båda mina*  äldre kameror, självklart! De behöver putsas invändigt en smula, någon mekanikdetalj behöver typ oljas. Var häromdagen till den lokala riktiga fotobutiken; deras gissning var att det hela skulle mycket väl kunna landa på si så där 3-4000 kronor totalt för båda två… Ops! Lite förskräckt blev jag allt!

Nu blir det till att försöka göra något på egen hand, ta reda på vilka tillbehör man behöver, hur man ska gå till väga och sedan sätta igång. En lämplig semestersyssla kanske? Sedan är det bara att skrida till verket, alltså till själva fotograferingen. Möjligen skulle jag ha glädje av en  ”Hannes” (manlig eller kvinnlig, spelar ingen roll), såsom Ernst-Göran hade ett tag sedan.

Men, en bra kvinna reder sig själv! Otroligt nog förresten så finns manualer till båda kamerorna på nätet, visst är Internet fantastiskt! Tack och lov blev Internet ingen fluga såsom Uusmann spådde... (hon sade faktiskt inte så enligt Wikipedia, hennes "övergående fluga" avsåg det planlösa surfandet och där har hon kanske ändå fått ganska rätt?)

120-film ska det vara till båda kamerorna och den bör väl finnas i den lokala fotobutiken. Eller så får jag beställa någonstans ifrån. Själva filmframkallningen tänker jag  inte befatta mig med, har inte för avsikt att framkalla bilderna heller. Fast det sistnämnda; det skulle vara kul att gå in i ett mörkrum igen även om det skulle bli en engångsföreteelse. Ett  sådant finns tillgängligt. Men det var ju så länge sedan… Någonstans måste man väl inse sina (tidsmässiga) begränsningar… 

Som en avrundning ska jag erkänna att jag har kollat hur många FS-medlemmar har anmält ett innehav av just Super Ikonta III. -  INGEN! Däremot finns det några stycken som har vissa andra Super Ikonta-modeller.  Några av dem är Leica-ägare också! Kan det finnas något smittsamt här?!

Lite lugnare kände jag mig när jag hittade även en som utöver Super Ikonta och Leica äger även Olympus PEN och 2 st (!) Pentax K-5. Det verkar lovande, har ju en Pentax K-7 själv, är mer än nöjd och mitt nästa inköp skulle kunna bli K-5.  Är helt opåverkad av de bloggklagomål som en Leica-ägare, alldeles nybliven K-5-ägare,  har på den digitala komplexiteten i K-5! Har anmält intresse för köp av den! :-) 

*Den äkta hälften gör visserligen också vissa anspråk på "mina" kameror, men eftersom vi är gifta och det är bara jag som fotograferar numera så ordnar det sig säkert….

 --------------------------------------------------------------------------------------------------------------

OBS OBS OBSERVERA! INGEN AV FS-MEDLEMMARNA NÄMNDA I DETTA INLÄGG HAR FÖREKOMMIT I NÅGON MARDRÖM ! ! !

 --------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Ibland går luften ur...

Hade fixat bilderna, skrivit texten för inlägget, lagt till bilderna - simsalabim - allt borta! :-(

Lägger in bara en bild på det jag hade på hjärtat, om klenoden i fråga. Kanske orkar jag på nytt i morgon...

Bonus: en hemmastudio i all enkelhet. Visst dagsljus från ett håll, en vanlig golvlampa, en vanlig bordslampa, en vanlig kökshandduk, mindre vanlig målarduk. Inte helt idealt, men duger som en nödlösningsstudio.

Erkännande + frukost- och arbetsplatsutmaningar

OK, erkänner utan omsvep, allt var inte helt sant, det jag skrev i går. Helt sant var det att jag tittade på TV ovanligt länge igår, helt sant var det också att  jag köpte ett telobjektiv till Pentaxen och att den inhandlades i den lokala fotobutiken.

Men att jag skulle fått ett enormt lönepåslåg, det var förstås inte sant. Sådant händer inte.... :-(  Däremot blev ju avtalsrörelsen på mitt jobb lite konstig vilket ledde till att många av oss fick det rättmätiga lönepåslaget mycket sent. Samtidigt innebar detta en retroaktiv utbetalning som en klumpsumma för tio månader. Därav känslan av ett "rejält" lönepåslag.

Men nu till saken. Leif B. rubricerade ett inlägg nyligen med rubriken "Frukostutmaning, har jag sett i nån blogg och en Hur ser din arbetsplats ut-maning. Frukostutmaningen väntar jag med att hoppa med i, tror faktiskt att den är övermäktig för mig, men det där med arbetsplatsen kan jag fixa utan omsvep. 

Har en pytteliten hemmaarbetsplats, så här såg den ut någon gång i höstas. Det finns en datorskärm också, men den har jag visat tidigare i ett inlägg om megapixelsjukan. Länkar inte till inlägget för ett av mina nyårslöften var ju att "...visa bara bra bilder på FS...", senare modifierad till "...visa bra bilder...", med nedanstående får det bli med "...nästan bara bra bilder....".

På på jobbet fick jag syn på denna märkvärdiga solspegling. Jag har mitt fönster mot norr så solen når aldrig mitt rum. Vissa soliga dagar kan dock solen speglas in via ett fönster i ett hus snett mittemot och man kan få för sig att man trots allt sitter på solsidan, en kort stund.

Hade jag suttit och jobbat vid datorn hade jag missat denna spegling. Nu hade jag dock varit på ett möte och när jag kom in i rummet fanns detta festliga skuggspel att skåda på den nedsläckta skärmen.

Följde med den äkta hälften till Blodcentralen i kväll för hans nyårslöfte, både för i år och för året som har gått, har varit att återigen bli en blodgivare. Följde med på promenaden dit för att fota i det riktigt vackra kyliga vinterlandskapet (staden) och resultatet var bättre än jag hade tänkt mig. Dels bestämde jag mig för att åter bli blodgivare själv också, dels blev det trevliga vinterbilder i mörket.  Återkommer till dem vid något lämpligt tillfälle.

En efterlängtad fotopryl + annat snack

Äntligen äntligen blev det av, det som jag skrev om redan i ett novemberinlägg, tacka vet jag mitt enorma lönepåslag som märkligt nog fanns kvar även efter julen. Beställningen av denna pryl till min relativt nya Pentax gjordes kl 17.57  på Trettondagsafton, i den lokala riktiga fotobutiken där tre anställda väntade på att just jag/vi skulle kliva in. Egentligen var de väl på väg att stänga butiken, nästan alla andra butiker i stan hade faktiskt stängt kl 16. Men vi kom och de fick belöning för sin flit. Idag hämtade jag prylen och jag är helt säker på att jag blir nöjd med den.

För övrigt var det ju dags att få lite nya snömängder igen. Blev inte så mycket totalt ändå, det som kom var ganska blött. Valde att använda ett paraply vilket visade sig vara en helt rätt accessoar denna dag. Det såg ut som vissa av varelserna vid Svandammen skulle också ha uppskattat ett paraply.

Många intressanta TV-program förresten idag. Hinner knappt titta på TV annat än möjligen nyheter emellanåt för det måste man ju som en nyhetsfreak. De intressanta programmen:

Program 1. 100 dagar - om SD:s första tid i Riksdagen och annat som berör dem och deras politik. Väldigt intressant nu när jag samtidigt läser Lena Sundströms "Världens lyckligaste folk", dvs hur Danmarks förvandling har gått till med hjälp av Glistrup till att börja med och sedan med Pia K. Ingen uppmuntrande läsning, men fascinerande av och till. Hur kan det ha blivit så att en dansk infödd pojk som studerar medicin i Köpenhamn måste bo i  Sverige med sin käresta? På grund av henne får de inte bo i Danmark för hon kommer ju från fel land. Danmark vill ju ha en annan typ av invandrare, de som är "lättintegrerade". Till exempel paret med den europeiska bakgrunden. Men se, damen i fråga vill inte lära sig danska och tycker sig inte behöva det heller, hon varken vill eller behöver jobba, hon tycker dessutom att danskarna är "rude", enligt henne och maken får man ingen "normal"  service annat än när man möter folk som inte är infödda danskar.... 

Program 2: Bibliotekstjuven (första delen) - baserar sig på den verkliga historien på Kungliga Biblioteket där en av cheferna kom att göra luckrativa affärer på att stjäla bibliotekets gamla rariteter och sälja dem för egen räkning. Rik blev han, men det slutade ju väldigt illa för honom. En spektakulär självmordssprängning. Som parentes kan nämnas att säkerheten har nog inte varit särskilt prioriterat på KB tidigare. Själv var jag där på besök någon gång år 2000 med en bekant som var anställd på KB. Helt obehindrat kunde vi röra oss överallt, bl.a. nere i underjorden (KB är 7-8 våningar "högt" fast neråt!) och titta på både tryckkonstens alster från 1600-talet och handskrifter som var mycket mycket äldre. Tyckte redan då att det var lite märkligt att vem som helst hade tillträde till allt utan kontroller, min bekant hade inte jobbat där särskilt länge, hade en halvtidstjänst och fick ta med sig vilka han ville. Men detta var alltså på tiden innan "bibliotekstjuven". Eller kanske var han verksam redan då, men det visste man inget om då... Besöket var förresten mycket intressant och jag hade inte med mig något att sälja när jag kom upp ovan jord igen.

Program 3: Nurse Jackie. Vill gärna följa denna serie men det blir av alldeles för sällan. Jackie är så mycket motsatsen både till Florence Nightingale och alla sjuksysterstereotyper i olika sjukhusserier. Är förresten allergisk mot sjukhusserier av alla sorter, både de påhittade varianterna och dokusåpavarianterna. Jackie är dock en underbart dekadent person.

Lönepåslag att spendera på

Ny lön brukar aldrig vara något man direkt glädjetjuter åt, aldrig handlar det om summor som verkligen gör någon skillnad. I år inträffade dock det märkliga att den centrala förhandlingen drog ut på tiden rejält och diverse andra turer följde. Tiden gick.  Men till slut blev det nya löner i alla fall. Och har man väntat på sin nya lön hela 10 (!) månader så har det lilla påslaget ändå hunnit växa till en nätt summa att spendera på! 

Inköp av denna blir det ganska säkert, om inte nu  någon avråder i sista stund: Pentax SMC-DA 50-135/2.8. Kamera & Bild talar i alla fall gott om den:

Annat? Blixt; äger ju ingen extern blixt. Typ? Modell? Märke? Förslag? Andra prylar man borde ha? Trådlös fjärrutlösare kanske? Har tyckt att det har fungerat hyggligt att använda kamerans egen fjärrutlösare hittils, men det finns ju situationer där man vill ha bättre styrning. Ljusmätare? Behöver en amatör en sådan? Vid vilken typ av fotografering är den till mest nytta?

Kanske kommer ni på fler grejer man bara "måste" ha. Julen är ju snart här dessutom, kan börja skriva min lista till jultomten på samma gång när man ändå håller på.