Diversefotografen
Finns det något dåligt med fotofika?
En sak kan räknas vara en avigsida med fotofikaträffar, det upptäckte jag redan första gången jag var med på en sådan: joo, folk tar med sig kameror och fotar! Resultat: 1. Det bryter ut ett fotokrig förr eller senare. 2. Man kan inte längre dölja sig bakom anonymitet. Om man har tänkt sig ett hemligt liv som fotonörd bör man hålla sig undan fototräffar av det här slaget.... ;-)
Som traditionen numera påbjuder hade vi en trevlig fotofika i Uppsala idag. Denna gång hade vi inget tema att hålla oss till vilket medgav en del uppiggande sidospår vid sidan om fotosnacket, t.ex. motorcykelvärlden.
Här i alla fall resultatet av mitt deltagande i fotokriget...
I god tid före träffen bokades lämpliga bord i lokalen; Fågelsången är nämligen ständigt välfylld och därför lite knepig som träffpunkt. Är det bra väder sitter många ute och det blir inte lika packat med folk inne, så var det idag. Den tidningsläsande herre som jag stötte på före träffenvisade sig hålla på med foto, naturfotografi främst. Fotosidan? Nej, det hade han inte hört talas om. Och nej, han hade inte tänkt ansluta till träffen...
Torbjörn ser bister ut, men så var inte hans humör. Han tuggar nog bara på en godsak och lyssnar uppmärksamt på de klokheter vi andra språkar om. Jan-Olof är inte heller surmulen utan mycket koncentrerad. Allvarsamheten hör de första minuterna till.
Nya ansikten dyker upp, här Jennie. Längst bort sitter Johan som är nygammal i sällskapet. Per motorcyklist i förgrunden.
Nikos är också ny här, men vi har gått fotokurs ihop en gång i tiden. Motorcyklist. Canonägare. De finns överallt, Canonfolket...
Aha, nu åker kamerorna fram. Johan är glad åt sin nya dyrgrip. Canon.
Jan-Olof är glad åt sin lille PEN (Olympus). Mäktar den med ett fotokrig? Den gamla kameran i Nikos hand är en tveksam konkurrent i ett fotokrig.
Oj, nu svor jag visst i kyrkan, hoppas ingen äldrekamerafantast läser detta...
Här laddas det... Sonysar (Torbjörn och Jennie) och Olympus (Jan-Olof) och Pentax (jag) mot Canongänget... Per tillhör ju Canongänget och känner sig väldigt säker.
Klara...
...färdiga...
...GÅ!!!
Ja men titta...
... det blev en bild!
Och så var det slut för denna gång. Ses i höst! Eller möjligen kanske redan i sommar på Arlanda i fall Per kallar.
Mingelfotograf, nästan - och ensam
Bal på slottet. Det vackra folket. Frackklädda herrar. Sköna damer i underbara kreationer.
Förvånande förresten att ingen annan var på plats för att fota. Ett äldre par stod där för att titta på festfolket, men annars var det rätt folktomt på gården. Vid Gunillaklockan stod en och annan för att skåda över utsikten och nedanför slottet var det fullt ös i staden.
Förresten, balen på Uppsala slott är tillgänglig för vem som helst så du kan boka in dig för nästa års Valborgsbal alldeles snart (se info längst ner om vad som gällde i år). Om du inte har lämpliga högtidskläder i garderoben är det helt ok att låna/hyra utrustning vilket väldigt många gäster faktiskt gör. Eller du kan dyka upp till eftersläppet då en kavaj duger gott.
Förmiddagsträngsel i staden nedanför slottet vid forsränningstidpunkten på förmiddagen.
Gångstig upp till slottet, helt folktomt strax före kl 17.
Att transportera sig till balen per cykel är helt korrekt.
Många kom gående.
En del anlände med taxi.
Somliga herrar hade koll på etiketten och höll upp dörren för sin dam.
Andra hade ingen koll. Många damer fick slita själva med den tunga dörren och någon var närapå att få dörren i ansiktet efter sin herre.
En ryggsäck är aldrig fel. Inte skinnpaj heller.
Visst är det en fläkt från 1800-talet?
Uppsluppna herrar på väg.
Och vännen Britt dök upp...
... med sin Lennart.
Visst är mina skor fina?
Alltid bra att ha reservskor med...
Färgprakt, blått och gult.
Dags att gå in?
Balunsen har inte börjat än och visst är det roligare att vara ute i blåsten i +10 grader....
De flesta balgästerna är ju rätt unga, men en och annan äldre slinker med. Notera den gulnade studentmössan, ett tecken på en aktningsvärd ålder.
Redan ont i fötterna... Notera yllekoftan. Den har hon glädge av vid 21 när alla går ut och lyssnar på Allmänna sången vid Gunillaklockan. Kanske är damerna med och sjunger? Vid 21 var det förresten bara +3 grader...
Lite fix...
Mycket kassar med pick och pack behöver man ha med på en bal.
Skobyte.... Hade de kanske noterat fotografen...? ;-)
Sedan är man klar att gå in.
En herre som har klätt sig fin, men fick inte komma in ändå. Möjligen på grund av att biljetten inte fanns till hands?
En kontrollant på väg att kolla att allt går städat till där inne.
Information om balen 2011 på Allmänna sångens webbplats:
VALBORGSBAL MED ALLMÄNNA SÅNGEN
Lördagen den 30 april ordnar Allmänna Sången traditionsenligt bal i Rikssalen på Uppsala slott, med middag, sång och dans natten lång! Balen är öppen för alla över 18 år och inget nationskort behövs. Låt sagan bli sann för en kväll och gå på Valborgsbal med Allmänna Sången!
Middagen börjar kl 17.00. Klädsel högtidsdräkt. Pris 590 kr (endast parbiljetter).
Eftersläppet börjar kl 21.30 (insläppet stänger kl 24.00). Klädsel kavaj. Pris 180 kr inklusive sexa.
Dans till Canal Street Syncopators. Slottet stänger kl 02.00
Kattmosfär och acklimatiseringsproblem
Min vana trogen publicerar jag ännu en gång kattbilder* från en annan verklighet. Katterna i Puerto de Mogan ser ut att ha det bra. Själv har jag lite bekymmer med att landa in i ekorrhjulsverkligheten igen. Man är något urlakad innan man reser iväg, än mer när man är tillbaka. (Fast däremellan har man ju det riktigt bra utan några vidare måsten.) Att låta sig integreras och assimileras och acklimatiseras även på denna enkla nivå kräver sin man/kvinna. Puh…
*Flera inlägg i november 2010. Döpte då Istanbuls atmosfär till kattmosfär, så mycket katter som det finns där.
Först av alla; vår pratige huskatt, daglig gäst. Han är värd ett eget blogginlägg!
Mat finns det gott om, för alla.
En misstänk överviktig alternativt höggravid kattindivid.
Middagsvilor med och utan sällskap.
Att rusa eller icke rusa, det är frågan! Eller nej, han var rätt bestämd; bråttom bråttom! Att publicera eller icke publicera? Äsch, låt gå, för fartens skull...
Bland kåkarna...
... får man också fisk.
Verklig elegans!?
Det var ju ledigt här...
Projekt: Det gångna året - del 5. Extra: tips efterfrågas
Håller på och planerar min packning för en resa som går till en icke-exotisk lugn plats. Vad är det för huvudkamera som blir bäst att ta med? Min relativt nya Pentax K-7 eller den mindre nya Olympus E-500?
Bakgrunden är följande: Jag behöver fota mycket med min Pentax och särskilt nu när jag har köpt en telezoom till den också. Men kombinationen väger! Tillsammans blir kameran, normalobjektivet och telezoomen nästan 2 kg tung. Olympus med motsvarande utrustning väger bara hälften av detta, dvs ca 1 kg. Det är en skillnad som känns! För att komplicera det hela har ju Olympusen svikit mig vid ett par tillfällen (autofokus och inställningsfunktioner tillfälligt paj), men och andra sidan kommer jag att ha min Olympus semikompakt med som reserv.
Hur tänker ni när ni packar ner er fotoutrustning för en resa, bl.a. vad gäller just detta att släpa med tunga saker? Och hur tänker ni kring stöldrisker och annat, i det här fallet är det en ekonomisk skillnad mellan Pentax- respektive Olympus-kombinationen. Misstänker att jag måste lämna fotoutrustningen kvar på hotellrummet av och till (särskilt om det blir den tunga man släpar med), den får nog inte plats i någon safety box heller. Det är också möjligt att jag måste lämna den kvar på stranden en kortis vid dopp i havet. Tacksam för alla tips!
Dags för bilder från MAJ 2010! Den var inte lika händelserik som den föregående månaden.
Skinande båtar på land, frisläppta från sina presenningsfängelsen.
Tillståndet på land varar dock inte länge, färden mot sommaren börjar.
Linköping igen, snudd på en hemstad för mig... Eller i alla fall en av de svenska städer jag vid det här laget känner lite bättre, räknat efter Uppsala och Stockholm. Här en vårvy från Gamla Linköping.
Utsikt över Hanöbukten i Blekinge. En vacker, men kanske lite menlös bild. Tog mig dock friheten att lägga den i ett av mina album; vackra menlösa bilder är svåra att döpa upptäckte jag! Det blev "Se horisonten".
Hanöbukten är känd för sitt kalla vatten. Inte ens på sommaren kan man ta för givet att det är hyggligt varmt. Mitt tidigare rekord vad gäller att bada här har varit +10 grader i vattentemperaturen, som synes slog jag det med några grader denna gång!
Bidlbeviset har den äkta hälften förevigat. Förresten har jag som metod att ALDRIG titta i termometern före doppet, för säkerhets skull.
En färgklick vid strandkanten.
En färgklick till, en lite dramatiserad version av vårverkligheten.
En långsam vandrare. Olympus semikompakten lämpar sig bra för närbilder, bara inte föremålet rör sig... Det gjorde den här rackaren, fick aldrig skärpan där jag ville.
En stund som aldrig mer återkommer.
Herrar utmanas
Men innan dess:
Ser nu att bilden känns lite blek. Har dock vågat mig på att lägga den i en pool så kanske tycker någon likadant.
----------------------------------------------------------------------------------------------------------
Joo, det var det där med "HERRAR UTMANAS"; ett flertal damer har på sistone ägnat sig åt självstudier i form av egna porträttbilder, men ingen herre, vad jag har kunnat se!
Därav utmaningen, respons väntas.... ;-)
----------------------------------------------------------------------------------------------------------
Har bytt bort min gamla profilbild mot en ny, äntligen, efter moget övervägande. Valde mellan dessa tre varianter och gillade sepiavarianterna bäst. Med facit i hand tycker jag dock att egentligen passar svartvitt bäst mot att allt på FS går ju i tonerna svart-grått-vitt. Beskärningen skiljer sig något mellan sepiavarianterna och det svartvita också. Sepiabilder hade jag två varianter av och det verkade inte spela någon roll om den brusiga eller mindre brusiga användes för bilden blir ändå så liten, men så här bredvid varandra ser man ju skillnaden. Har valt den mer brusiga (nr 1). Någon som tycker något om valet?
Och det var denne doldis som åkte ur: