Dags att avbryta ett litet projekt

Många av oss har diverse fotorelaterade projekt som vi ägnar oss åt. Jag hade också ett sådant, men nu har jag fått nog. Mitt lilla projekt handlade om alla månaderna under 2010, det vill säga vad som hände, vad som fastnade i bild osv under det gångna året. Foton från varje månad skulle ut här i bloggen. Det har funkat fram till augusti, men så blev det dags att klippa av det hela. Pourquoi?

Har alltså avverkat månaderna januari 2010 till augusti 2010 sedan tidigare och publicerat bilder från respektive månad. Tog häromdagen itu med resterande året 2010 och upptäckte att detta var inget kul. Dels handlar det nog om att jag började blogga i september 2010 och en hel del har redan avhandlats i "realtid", nästintill. Dels verkar det som det inte passsar mig särskilt väl att börja grotta i det förgångna. Det är helt enkelt himla tråkigt att hålla på med gamla bilder på detta inplanerade sättet... Bilderna och händelserna känns passé helt enkelt. Så det blir inga delar nr 9, 10, 11 och 12 så som det känns just nu.

Fast nog tycker jag att det är förargligt att jag t.ex. inte kan känna entusiasm över alla de bilder jag tog t.ex. i Istanbul i oktober förra året. Här har jag skrivit endast ett par inlägg som bl.a. handlade om Istanbuls katter, men det fanns ju så mycket mer att visa! Vi får se om jag ids ta upp denna tråd vid något tillfälle... Väntar på inspiration för att göra det...!

Ett par bilder från september förra året blir det här i alla fall. Båda två är tagna i Blekinge.

En del retar sig på vindkraftverken. De äger dock en viss skönhet i mitt tycke. Dock inte när de är placerade bland Smålands kullar, där passar de inte!

Badsäsongen är slut, nya bryggäster befolkar bryggan som har delvis monterats bort för att besparas vinterns vedermödor.

Så småningom kan det bli fler bilder från tidigare år, men jag måste nog överraskas av dem och känna något slags uppsvingskänsla för att fixa med dem. Och den känslan kan inte planeras in!

Min makrofotografering förvandlades till fågelfoto

För att slå ihjäl söndagsfriden ägnade jag mig idag åt makrofotografering av ett par liljor i olika färger, dagsljus skulle det vara enbart. Det var lite svårt för ljuset var verkligen knappt. I kombinationen med att försöka få till skärpan handhållet blev övningen så gott som meningslös. Fram med stativet, men innan jag hann bli färdig med uppriggningen av utrusningen dök ett litet sällskap upp, dvs tre stycken talgoxar.

En i sällskapet grunnar på något.

Han vänder definitivt ryggen till landshövdingen då något annat är mer intressant.

Törstig? Badsugen?

Det blir fågelbad så det stänker! Förstora gärna...

Efter badet torkar man sig eller åtminstone skakar sig torr.

Fit for fight igen!

Sedan blev det några stativbilder på det jag egentligen skulle föreviga. Iddes inte riktigt lägga ner energi på detta utan det fick bli ett par bilder utan någon större ansträngning.

Att ha makroobjektivet på när man fotar fåglar är inte idealiskt. Nu hade jag tur ändå och det gick an. Ännu mer tur hade jag i och med att fåglarna stannade ett litet slag. Minneskortet visade sig nämligen bli fullt när jag började fota och jag fick börja ta bort bilder mitt under i fotograferingen... 

Flyttdags

Hösten. Det är flyttider för väldigt många just nu. Bostadsort ska bytas mot en annan. Många väljer att flytta väldigt långt bort. Som 96-åringen Eva i Blekinge som häromdagen emigrerade till Thailand. Hon hade visst aldrig varit utomlands, men det verkade inte vara något hinder! Det var så ensamt på hemmaplan (förståeligt, inga jämnåriga kvar). Sonen med sin familj bor i Thailand så varför inte flytta?! En tuff dam, måste man säga!

Dessa flyttfåglar är också på väg. De kom i större och mindre grupper i solnedgången, väldiga mängder blev det totalt. Fast de var faktiskt på väg åt "fel" håll, norrut.

Det var väl bara en tillfällig flytt, över en natt eller två. Nu har ett par veckor gått sedan dess så kanske har de allesammans styrt kosan åt rätt håll vid det här laget.

Blev lite nervös...

I godan ro höll jag på med fotografiska övningar vid havet häromveckan. Skulle precis avsluta min session när en mink dyker upp. Har aldrig mött en mink tidigare. Den skuttar upp och ner bland stenarna vid vattenbrynet. Jag har 100 mm makroobjektivet på kameran. Upp med kameran för att fånga minken. Trycker av... Vad i....???!!!

Piip piip piip piip piip...  Suck.... Självutlösaren var på.... Aldrig är två sekunder så långa somvid stunder som denna. Tiden känns som en evighet. Minken tittar förstås också upp och undrar vad som är i gärningen. Attans! Nu är det kört. Ställer om från självutlösaren så snabbt det går och hoppas hoppas...

Mina böner hörsammas: minken fortsätter att skutta fram bakom stenarna och kommer uppenbarligen närmare och närmare där jag står. Jag försöker fota djuret de korta stunder som det visar sig, där det far fram mellan stenblocken.

Men, jag kände hur nervös jag hade blivit av detta överraskande möte. Dels ville jag ju få en riktigt fin bild och ingen tid fick spillas bort! Men; därtill undrade jag om minkar kunde uppföra sig aggressivt mot människor? Kanske i trängda lägen? Hur nära vågar jag försöka komma den?

I efterhand var det bara att konstatera att jag hade i mitt sinnestillstånd inte lyckats med få ett endaste riktigt bra foto. En av bilderna kan nog visas ändå även om skärpan inte är vad den borde, platsen var i alla fall rätt öppen och minken ser ut att fundera över vårt möte också.

Vet inte om minkar är farliga för halvstora fåglar, men dessa två fick i alla fall väldigt bråttom från platsen. Någon typ av andfågel (?), men vilken?

Som i en Hitchcock-film

Vid den här tiden på året söker de sig till stan på kvällarna. De är många, väldigt många, till och med osannolikt många i stora flockar. Snabba, men med en imponerande navigations- och koordinationsförmåga, inga krockar verkar det bli någonsin. Hur är det möjligt?

Lite Hitchcock-känsla får man av dessa svärmar på tusentals individer. Vid ett tillfälle fick vi in en av dessa kajor, Uppsalas karaktärsfågel, och det var inte kul för någon av parterna... Då var jag med i en Hitchcock-film! Det var väl stackars fågeln också, men han hade inga kompisar med...

När kajorna flyger med hiskelig fart bara någon meter ovanför ens huvud, då klarar jag inte av att fota dem. Synd. Står på en terrass högt upp, utan tak och läget är perfekt för att fota dem. Det känns dock som man behöver skydda sig i stället. Dessutom är kajorna ju så oerhört snabba och det är svårt att hänga med på ett så kort avstånd med kameran. Men på lite längre håll kan det bli en och annan bild, så även i kväll.

PS. Skulle skrivit om macrokursen idag, men lämnar ämnet till en annan dag. Bert-Ola E har förresten skrivit om den alldeles nyss. DS.