Fotomässa - fest - snöyra & vinter

Inspirerad av Ronny försöker jag mig på ett kort inlägg. Inte lika kort som hans dock. Staccatostil eftersom flera ämnen från det gångna dygnet ska in. Lite till också.

Fotomässa. Var där. När vi kom gick en kollega ut. Han hade varit inne 7 timmar. Vi var där 1½ timme tills stället stängde. Räckte bra. Hann köpa två fotoböcker + skärmkalibrerare. Hann känna på det objektiv jag har tänkt mig. Tittade på fina bilder. Hittade inte mina två mosaikbilder. Vad skickade jag in? Drack i alla fall espresso och åt italienska skorpor som FS bjöd på.

En fest. Mat. Dryck. Roliga tal. Tävling. Dans. Bugg och swing. Salsa fast det kan vi inte. 

Hemåt. Bilfärden tar 1½ timme i stället för det stipulerade drygt 1 timme. Snöyra. Besvärligt. Kör försiktigt. Hemma kl 02.45. 

 Morgon, dvs kl 11.30 - vaknar. Tittar ut. Full vinter fortfarande. Minns förra vintern. 

Detta väntar på oss även i år. Snö och öppna terrasser högst upp passar inte ihop. Var är klimatuppvärmningen? Vi har ju blivit lovade det.

Oväntat besök. Snöskottning på högre höjder. Säkerligen dyrt. Vem betalar? Vi, så småningom med höjda hyror. Säkert.

En glad kväll...

... kan leverera glada bilder. Det blev några sådana på bugg-/swingkursen. Här är en av dem. Fotad med min nya N8. Citerar en klok person här på FS, ungefärligen så här: Det är otroligt, en kamera som man kan ringa med...

Det döljer sig förresten en lustifikation i bilden, avsedd för den som har lite tid över...

Megapixelsjuka?

Har köpt en Nokia N8. Nåttan som en del säger. Jag är redan frälst efter ett dygn! Hade förberett mig på en krokig vandring när man ska lära sig funktionerna för det har den fått viss kritik för. Icke. Antingen är jag rätt begåvad trots allt eller så är inte manicken så svår att hantera ändå. Kanske hjälper det att jag är sedan tidigare en Nokia-användare. Det enda som hittils har orsakat problem var det nästintill mest elementära, dvs menyknappen. Av någon anledning missade jag den initialt och då blir det svårt... Alltså tro inte att N8 är svår att ta till sig! Någon mindre ologiskhet finns det väl, och tror säkerligen att det finns knepigheter jag inte har kommit på ännu, men det kanske handlar om saker jag inte har så stort behov av heller. Har förresten inte sett den perfekta mobilen ännu. Är mäkta irriterad på min tjänstemobil som är en rätt modern skapelse från Sony Ericsson.

Nu kan jag alltså både ringa, surfa (det mesta jag har testat har funkat hyggligt), skicka meddelanden, läsa och skicka mail och förstås också FOTA, var jag än är! Batteritiden är imponerande!

Några bilder från min N8 vill jag förstås också visa!

Bild nr 2 jag tog med kamerafunktionen. Den äkta hälften sitter inte med släktforskning denna gång utan lyssnar på Beatles. Den andra skärmen visar vår lille vovve vars aska vi ska få hämta i veckan. Fortfarande känns det sorgligt att tänka på att han inte längre finns.

Sent på kvällen tog vi en promenad runt stan för att se  ljusspelen som verkar ha blivit en tradition för novembermånaden vartannat år. Här en installation i Stadsparken, "ballongen" ändrar färg hela tiden, fascinerande effekter! Bilden är helt oredigerad bortsett från ett par snöflingor som störde.

Nedan en till synes fridfull installation, lamporna leder nerför/uppför gångstigen mellan Akademiska sjukhuset och slottet. Ingen bild att visa egentligen, men den behövs för att förstå fortsättningen...

En familje- och/eller relationstragedi visade sig utspela sig vid de fem jättestora "golvlamporna". När man ställer sig under den första lampan hör man en uppenbarligen glammig tillställning med glada människor... vid varje lampa byts stämningen till det sämre tills det vid den sista lampan är uppenbart att saker och ting har gått helt snett. En installation som väcker mycket tankar.

Nedan den enda mer redigerade bilden, tagit bort någon snöflinga, fixat till någon ojämnhet, roterat en aning, lite skärpning. Frihandsfoto, hade ingenting att luta mig mot ens.

Här är originalbildern från N8:

Skärpan är si så där i bilden nedan, vågade inte ta stöd av räcket på Kvarnbron (heter den så?) av rädsla för att tappa min nya dyrgrip i Fyrisån. Det är färgerna man ska titta på här; visst är det fint? Färgen förändrades kontinuerligt + att en del specialeffekter fanns runt byggnaden. Ingen redigering av bilden.

Dagens övning i "dagsljus", knappt det finns något dagsljus att tala om nu. Kallar dessa statyer för vårt självporträtt. Konstnären heter Natali Johansson och lite info om henne finns här. Bilden är helt oredigerad.  

Här visar jag mitt nystädade virtuella skrivbord, bilden endast komprimerad. Skrivbordsbildenär från Jordanien i vintras. En ökentur med en lokal beduinguide som var mycket stolt över dessa ökenområden som var hans hembygd och han verkade njuta av turen lika mycket som vi. Avslutning vid solnedgången med te som tillagades över öppen eld, fullmåne åt ett håll, solen som gick ner åt andra hållet. Total tystnad rådde. Inga tjattrande turistskaror utan bara vi tre. Jag sitter på huk längst till vänster. Har säkert min kamera i handen, det blev ganska många trevliga bilder från denna tur. Borde kanske lägga in några här på FS. Längtar tillbaka till Jordanien, ett spännande land med mycket vänliga människor!

En bekant sida. Först när jag tittade på bilden såg jag reklamsnutten för Berghs ettåriga fotokurs. Vore kanske något?

Megapixelsjukan då? I går kväll när vi gick ut på vår promenad beklagade jag mig över att jag mådde lite illa. Den äkta hälften trodde sig veta att det kunde handla om något slags sjukdom som hade med megapixlar att göra med. Hmmm...

Pilgrimer och höftskott

Margareta bloggar från Tibet och har bl.a. visat bilder på buddistiska pilgrimer. Tommy och Leffe har visat prov på experiment med sina höftskott. Aha, kanske kan jag visa upp bilder av ett dokumentärt slag med kombinationen pilgrimer och ett slags ”höftskott”!

De första pilgrimerna vi fick syn på på Istanbuls flygplats ett par veckor sedan fick oss att haja till. En man klädd i badlakan och badtofflor?! En till??!! Och där, många…

Det visade sig handla om muslimska pilgrimer på väg till Mecka. Hajj, den årliga pilgrimsvärden till Mecka, bör varje god muslim göra minst en gång under sin livstid och under vallfärden klär man sig i enkla vita plagg. Enligt min initierade källa ska man vara ombytt när man anländer till Mecka. Somliga byter om före avfärden, andra på planet, en del när man har landat. Här hade kanske researrangören bestämt att bytet sker lämpligen redan på flygplatsen. Alla hade också fått någon typ av identifikationshandlingar runt halsen. Kvinnor behöver egentligen inte byta om, men i den här gruppen hade de flesta damerna en enhetlig vit klänning med tillhörande vit sjal på sig.

Det här stora pilgrimssällskapet bestod mestadels av ganska åldersstigna människor. Det var rätt rörande att se hur tagna de var av situationen och av stundens allvar; nu skulle vallfärden verkligen bli av! Det hade kanske sparats länge inför resan. Kanske var det den första resan eller vallfärden överhuvudtaget, kanske skulle den bli den sista också. Anhöriga var på plats för att hjälpa till och ta avsked. Det kramades, det pussades, det vinkades. ”Måtte vi ses igen… Insha’Allah.”

Måtte alla komma tillbaka friska och lyckliga! Abdolah Kaders bok beskriver ett annat scenario i sin roman ”Huset vid moskén”: husets två mormödrar ger sig i väg till Mecka. De kommer inte tillbaka. Ingen visste vad som hade hänt. Man trodde att mormödrarna hade lagt sig för att dö i Mecka, att de ville ha det så och var lyckliga med sitt beslut.

Med alla respekt för pilgrimerna har jag lagt ut bilderna här. Är egentligen lite tveksam till höftskottsmetoden ur moraliskt perspektiv. Som ett försvar måste jag väl säga att de bilder jag nu visar är heller inga äkta höftskott. Fotade via sökaren de flesta av bilderna, men försökte låta bli att skylta med kameran, försökte göra mig lite osynlig, det kändes inte som rätt läge för många bilder på raken - lite kände jag mig som en smygfotograf allt. Mycket folk var det på plats så jag smälte väl in. Samtidigt vill jag tro att de berörda såg kameran och att de hade möjlighet att markera om de inte ville vara med. Eller så hände det som mycket kring dem att någon med kamera var inget att bry sig om eller något man inte noterade alls. Vilket förstås inte betyder att det är moraliskt ok att fota i alla lägen…  

Sist ett par bilder från denna så internationella miljö...

PS: Ändrade den ursprungliga rubriken "Medbloggare som inspiration" till något mer rakt på sak, nämligen till "Pilgrimer och höftskott". Få se om ändringen går igenom fullt ut, vill minnas att man kan stöta på patrull... Vill dock fortfarande understryka att medbloggare är goda inspirationskällor!

Grande finale! Sista avsnittet!

Dags att avsluta kattserien från Istanbul. Klämmer in en del av de återstående bilderna här, nu med temat de "riktiga" vildkatterna, dvs de som inte tillhör "aristokratin" kring palats, kyrkor och moskéer (visade bilder på dem i mitt förra blogginlägg). Ofta uppträdde även dessa "gatkatter" i grupper om tre-fyra-fem katter, var i lite ruggigt skick ibland och ibland med någon krämpa. De var dock i regel inte magra, födan kom visst från sopor och åtminstone en del av dem matades av stadsborna, måtte väl ha funnits råttor och möss också fast vi inga såg.

Först ut en grupp på fem stycken missar utanför vårt hotell. En morgonsamling pågår:

Härnäst en samling kring soptunnan. En närbild om regenten på soptunnan har ni möjligen sett i det första blogginlägget, lägger med den också:

Kissen är framme och rotade i skräphögen strax innan det blev mörkt och sophämtningen kom för att hämta skräpet. Daglig effektiv sophämtning fanns i staden även om man inte skulle tro det utifrån vissa bilder.

En liten samling. Han/hon till höger är på väg för att se...

..., ja, där tittar kissen fram. Vad händer? Det blev en liten krock i morgontrafiken och en kort stunds uppståndelse. Ingen större skada visst.

Överallt fanns en misse när något annat skulle fotas:

Och allra allra sist, några bilder på ett skotergäng på tre katter, en av dem ville inte vara med efter ett tag: 

Får jag komma upp?

Nehej... då så...

Nu då...?

Denna katt hade någon pågående ögonsjukdom, förmodligen av infektiös karaktär.

Han som bestämmer. Eller hon.

Denna bild han ni sett förr, möjligen. Han/hon som bestämmer.

SLUT!!!

PS. Varför funkar inte länkningen till albumbilder efter serverbytet? Någon till som har problem? Etikettlistan har i alla återgått till att handla om den egna listan och inte om alla FS-medlemmarnas dito. Tacksam för det! DS.