Nördar nördar är vi allihopa...

Medbloggaren Reis bloggbilder om en kanotpaddlares vedermödor  mitt i vintern väckte mig ur törnrosasömnen - snilleblixt! - jag har ju bilder av liknande slag - fast från en helt annan sport! 

Vi normalt funtade, vanliga idrottsutövare tar oss fram i en fantasilös stil på Kåbo golfbana:

Men de verkliga entusiasterna och livsnjutarna nöjer sig inte med de enkla lösningarna. De bromsas inte av några hinder, typ vinter och snö, utan ägnar sig åt sina nöjen oförblommat oblygt. Ingen Luther eller Jante här inte...

Här på kullen var det inte så extremt mycket snö, men värre var det i den övriga terrängen. Håller mig på behörigt avstånd till att börja med. De kanske inte gillar en fotonisse...

Smyger lite närmare.... En stilren chip förbereds....

Bollarna var inte helt lätta att lokalisera ens efter korta slag..... Ännu närmare...

Samtal inleds. Förklaringar. Bortförklaringar. Intygar att jag förstår precis hur det är när man har ett brinnande intresse.... Och det gör jag ju!

En hygglig runda blev det i alla fall. Och vi kommer med på FS!

Bilderna togs med min sämsta kamera, en liten Samsung, en "vackert väder"-kamera som har levererat någon hygglig bild ibland. En av döttrarna ledsnade på den och jag adopterade (populärt ord på FS just nu) den omgående. Har dock i princip övergett den jag också, det passar fint med denna "upprättelse" för stackars kameran. 

En bonusbild tillkommer från ett ""halvsportigt" sammanhang, en något motbjudande självporträtt. Det "halvsportiga" består av något som inte syns, nämligen av poolvattentemperatur som låg uppskattningsvis kring 15 grader. Uppskattningen är baserad på resultatet av mina årliga övningar i Hanöbuktens ohyggligt kalla vatten. 

Kattmosfär och acklimatiseringsproblem

Min vana trogen publicerar jag ännu en gång kattbilder* från en annan verklighet. Katterna i Puerto de Mogan ser ut att ha det bra. Själv har jag lite bekymmer med att landa in i ekorrhjulsverkligheten igen. Man är något urlakad innan man reser iväg, än mer när man är tillbaka. (Fast däremellan har man ju det riktigt bra utan några vidare måsten.) Att låta sig integreras och assimileras och acklimatiseras även på denna enkla nivå kräver sin man/kvinna. Puh…  

*Flera inlägg i november 2010. Döpte då Istanbuls atmosfär till kattmosfär, så mycket katter som det finns där.

Först av alla; vår pratige huskatt, daglig gäst. Han är värd ett eget blogginlägg!

Mat finns det gott om, för alla.

En misstänk överviktig alternativt höggravid kattindivid. 

Middagsvilor med och utan sällskap.

Att rusa eller icke rusa, det är frågan! Eller nej, han var rätt bestämd; bråttom bråttom! Att publicera eller icke publicera? Äsch, låt gå, för fartens skull...

En vaksam vilostund. 

Bland kåkarna...

... får man också fisk.

Verklig elegans!?

Det var ju ledigt här...

Projekt: Det gångna året – del 6

I JUNI 2010 hände roliga saker. Stockholms maraton och en möhippa under samma dag, samma plats… En gemensam fotoutställning med fotokurskamrater hörde också till månadens höjdpunkter. Utställningen hade vi på Uppsala Fotografiska Sällskaps lokaler. Samma dag med vernissagen pågick Uppsala performancefestival med mängder av konsthändelser, hann tyvärr inte se annat än en performance av en japansk konstnär. Men vilken performance! Koppling till fotografi fanns perifert.

Stockholms maraton; imponerande med alla dessa sportiga killar och tjejer.

Oturligt nog sammanföll maratonsträckan med en annan viktig sträcka, nämligen möhippagängets stråk till kajen för att kunna äntra en båt. Alla fick spurta en kortis vid bästa lämpliga tillfälle, men det var inte lätt. Krocken/krockar  låg i luften, dock inga smockar vilket man hade kunnat vänta sig av maratonlöparna. Men nej, de tog det lugnt. Några såg till och med lite roade ut vid dessa ”nära krocken”-upplevelser.

Men vi kom alltså över! Även jag, en medbjuden deltagare i dotterns möhippa. Har ni hört förr att en MOR får vara med på en möhippa?! En ära, vill jag påstå! Men som ni förstår, någon måste vara utanför bilden och det är ju förstås jag. Har tydligen här kapat några fötter för att få med hela hus… :-(

En trevlig skärgårdstur med vackra vyer mot möhippans delmål.

Fjäderholmarna. Svensexan pågick förresten på samma ö fast på en annan matlokal. Där fanns även brudens och brudgummens fäder med! Ej som objudna gäster utan medbjudna de också!

En middag med god mat och roligheter och sedan tillbaka till stan för en fortsättning. Men inga bilder här. Och vi lite äldre avvek lite tidigare för ordnings skull…

I mitten av månaden var det dags för fotoutställningen som vår fotokurslärare Johan var initiativtagare till. Johan är förstås medlem här på FS. Så även många av deltagarna. Vi hade inget tema för utställningen och därför blev den förstås lite spretig, men det gjorde absolut ingenting i detta sammanhang. Inlämningen av foton skedde några dagar innan och på vernissagedagen träffades vi på morgonen för att fixa till allt. Johan hade redan tänkt till en del innan.

Lite huvudbry och spring blev det för Johan.

Morgan spikar, Jessica och Salem tänker ut hur det ska bli bäst.

Sven och Nikos grunnar också på. Hon närmast också, namnet har jag glömt (vi gick inte samma kurs så det är förlåtligt att vara glömsk).

Eric vid sina verk, fotograferade i Indien. 

Joo, det blir nog bra så här.

Performanceinstallationen av den japanska konstnären Hiroko Tsuchimoto på Västgöraspången  var mycket märkvärdig. Hon låg på det här sättet orörlig i sin kokong hela lördagen, om jag minns rätt var det från ca kl 8-9 fram till kvällen kl 20. Maxtemperaturen denna dag låg på +14 grader, men mesta delen av dagen kring +12. Inget regn tack och lov. Hon hade två lokala medhjälpare (som byttes ut av och till) och som stod i var sin ände av bron med kameror på stativ. Deras funktion var att ta bilder av oss gloende förbipasserande, de arbetade mycket diskret för att deras syssla inte skulle märkas. Antar att vi ingick i denna performanceinstallation på något sätt. Eller så handlade det om att dokumentera i all enkelhet.

Så här såg Hiroko Tsuchimoto ut på riktigt. Har hämtat bilden från hennes webbsida . Oklart om hon förbereder sig här för den långa dagen eller om hon håller på och packar ihop sina tillhörigheter.

Projekt: Det gångna året - del 4

Sorry,  dagens andra, men dock det ”rätta”  inlägget. Det blir is, fors, fotboll, god mat, husvagn, rökpaus, Valborg – allt huller om buller.  Månaden APRIL förra året var en händelserik månad helt klart.

En tur till Finland ännu en gång. Man kan nästan inte tro att detta kan vara april, på sträckan mellan Stockholm och Helsingfors.

Uppladdningen till album och från datorn till bloggen funkar nu, hurra…!

Rökpaus i Uleåborg (Oulu). Obs! Jag röker inte.

Ibland hade jag lite fågelperspektiv. Här tittar jag ner på husvagnar i långa rader, längst bort vid den röda bilen är mors och fars husvagn. De åker skidor både på  längden och tvären fortfarande trots sin höga ålder (80 resp. 75).

Annorlunda utsikt i centrala Helsingfors, hur lättillgänglig som helst från bilinfarten vid Vikings färjeterminal.  Dimma och sol ihop erbjöd ett märkvärdigt skådespel med havet, isflaken och holmen en bit bort.

Linköping nästa och sjön Roxen:

Ett försök att agera fågelfotograf när ett tillfälle dyker upp.

En superb måltid på en japansk restaurang! Linköping är värd besöket bara för detta, men vad hette stället…

Hem till Uppsala. Vissa gånger får man ett vackrare mottagande än vanligt.

Valborg i Uppsala, såklart! Det här gänget är modigt, snudd på övermodigt...

Ja, så var det!

Projekt: Det gångna året - del 2 OCH del 3

Lika bra att skynda på och slå samman bilder från olika månader det gångna året. Andra ämnen, som skryt och ljug och annat har ju trängt in fast jag skulle egentligen hålla på med mitt lilla projekt. Andra ämnen har stulit både bloggplats och tid, men nu är det slut med det för stunden!

En vinterscen från Vemdalen i FEBRUARI 2010. Dottern skidar på i sin rosa dräkt, vald efter molnens nyanser! Nej, inget fusk i Photoshop, det såg faktiskt ut så här både i klädseln och på himlen!

Huttrade fortfarande vid Svandammen en del denna månad, i likhet med den föregående månaden. Var förstås inte ensam utan hade sällskap av mina fågelvänner som tyckte att det nog hade blivit för kallt ändå. De blev nästan tama av kylan, aldrig kan man komma dem så nära som vid en långvarig mycket kall period.

Bilden nedan har jag visat förr, men den passar här så låt gå...

SER NI???!!! Kajan har upptäckt att svanen är en värmande vän... Den höll sig tätt intill Alexander så länge jag var på plats denna dag. Det var -20 på morgonen, -13 mitt på dagen och på kvällen kröp temperaturen till -18 grader igen vid läggdags. 

En tupplur mitt på dagen under helger är inte fy skam. Micki finns ju inte mer, roligt men samtidigt sorgligt att titta på bilder där han är med. Och han var ju med i bilder väldigt mycket förstås för som vallhund behövde han sin flock och var därför alltid närvarande.  

MARS detta år 2010 bjuder på ordentliga vinterscener fortfarande. Här en lustighet, en nedhängande kompakt snöfront som är på väg ner från taket som hör ett cykelställ till.

Skidåkning kan man fortsätta med utan förhinder. Inte vanligt i mars på dessa breddgrader. Vet det med säkerhet eftersom jag fyller år i mitten av mars och den månaden brukar vara en väldigt trist smutsig period av året i Uppsalatrakten. Det är helt annat i mina hemtrakter där mars är en underbar vårvintermånad.

Här landas det i Uleåborg där jag gör några dagars visit hos mor & far, syster, och bror med familjer. Besöksanledningen hör till min ålder till: pappa hade insjuknat allvarligt, men tack och lov repade han sig snabbt igen och är fortfarande "still going strong". PS. Uleåborg är inte min hemstad, men studiestad dock, alltid trevligt att bese staden igen. DS.

Nedan Nemo, syrrans misse som föddes i ett stall och var svanslös ända från födseln (naturligtivs så även på fosterstadiet). Kul rackare. Tyvärr försvann Nemo spårlöst i somras, antagligen har något otrevligt hänt för han var en hemmakatt som trivdes bäst hos sin familj och basade över hundarna.