Makro är inte bara blommor och bin...

Dagen har bjudit på blåa makrovyer i en något annorlunda tappning. Hurra för den sköna våren! 

På återseende!

Hälsar den prickiga målerskan!

I ett land av VÄDER

Ett kärt barn har många namn. Så är väl britternas förhållande till det eviga regnandet också, ungefärligen. Britter verkar både hata och älska sitt väder. Under ett antal dagar hade jag ett (tveksamt) nöje att ta del av BBC:s väderprognoser på plats och därtill uppleva hur de sedan slog in; det var tröstlöst om man nu vill se det hela från den pessimistiska sidan. Om man är lite positiv så kan man ju i stället säga man blev några erfarenheter rikare. Och åtminstone är det nog oftast sant att vi har det bättre här i Sverige, det gäller i alla fall den östliga delen av landet.

Wet windy day - scattered showers - spells of rain - further showers - heavy showers - heavy raining - heavy rain with gails - heavy persistens rain - heavy downpours - rain and thunderstorms - och så risk of floods och flood warnings -  dåliga prognoser och domedagsstämning i all oändighet. Den gången man vaknade och det INTE regnade, nog satte det igång när man skulle ut... "and down it came..."

Dag 1 - från London till Cambridge:

Dag 2 - jodå, det regnar... Men man behöver ju inte stanna ute.

Dag 3 - aah... sol OCH regn...!

Dag 4 - mot London igen....

Dag 5 - tillbaka i Cambridge, inget regn just i detta ögonblick, men jag lovar, det regnade även denna dag.

Dag 6 - den här dagen blev det bara LITE regn, solen var framme en stor del av dagen och plöstligt kändes det lite varmt och inte bara ruggigt och kallt!

Dag 7 - trist när det regnar vid festligheterna, men folk är ju vana... 

Dag 8 - den absolut värsta dagen man kan tänka sig... :-(    Särskilt när man hade planerat för utflykter i trevliga städer och byar och få färdas genom vackra landskap i North Midlands... Vi hade fått lyckönskningar före avfärden: "We hope you'll survive the weather!" Alla hade ju sett prognosen...

Nedan en vy från staden Lincoln med sin pampiga katedral. När man steg ut i detta väder förvandlades ens skor till något slags sjunkande fartyg som tog in vatten i ofantliga mängder....

Inte var det bättre i Matlock.

Damen ovan och jag (nedan) enades om att detta var inget väder att vara ute i. Halv storm och regn och +5 grader, vinden snodde in från alla håll... Vad gjorde jag ute egentligen? För att fota förstås - vilka dumheter!

The Peak District; här skulle vi flanerat runt och njutit, hade vi tänkt. Det blev inget av det. Mer än halv storm på höjderna, himlen står öppen, + 3 grader.... Kämpade mig ur bilen några gånger för att fota, vindtrycket medförde att det var ett helt företag att ta sig ur bilen ibland, inte blev det nöjsamt på något vis ute sedan heller för efter ett par minuter var man stelfrusen.

Mot kvällen lugnar det sig på väg mot South Midlands. Tavlan varnar för dimma och ber alla att dra ner hastigheten, bilister lyder uppmaningen.

Jaha, och så är man framme i Coventry och himlen öppnar sig ännu en gång. Hur kan det finnas så mycket vatten där uppe? Mobilbilder; längst ner en mobilredigerad version och den närmast redigerad via PSE och Camera Raw. Har svårt att bestämma mig för vilken ska få vara med här....

Dag 9 - det börjar arta sig. Iväg till Stratford-upon-Avon och det är riktigt riktigt härligt. Vattenmängden i floden får en att tro på vad som har sagts: denna april-månad har varit den blötaste i Storbritannien på 100 år.

London samma kväll, med en härlig solnedgång. Men det hann förstås bli lite regn innan.

Dag 10 - morgonkvist med lite duggregn. Ser man noga på tulpanerna så syns det.

Och så en typisk London-dimma strax därpå.

Eftermiddagen ger sken av att det ska bli bättre....

Den blötaste april på 100 år, inte illa! Samtidigt har vintern varit ovanligt torr, till och med vattenransoneringar hade börjat tillämpas på många håll. Jorden har varit mycket torr och mäktar inte med att ta emot mängderna - översvämningar är ett faktum. "Lagom" är inte ord som vädergudarna bryr sig om i alla lägen.

Dagnys - de små kamerornas högtidsstund!

Våren har anlänt och allt färre har tid över för att ansluta till Dagnys fotofika. Det ska väl påtas i trädgårdar? Putsas och vaxas på båtar? Spatseras och spankuleras med kameran ute i naturen i stället? Per skyllde på sonens 18-årsdag och Lena hade något annat för sig. Vad andra sysslade med har jag ingen koll på och ska väl inte ha det heller... Själva skulle vi sjösätta båten idag, men sköt upp den för fotofikats skull! Eller njaa, uppskjuten blev den, men av helt andra skäl.

En trevlig fikastund fick vi även denna gång, med intressanta människor! Vi var nu ungefär lika många  som förra gången, dvs: från sex personer förra gången utökades nu antalet till sex och "halv" personer denna gång. Samtal med alla blir möjliga i den lilla gruppen. Alla är naturligtvis garanterat fotointresserade vilket är upplyftande att få uppleva varje gång. 

Anna och Anders; ett bekant och ett nytt ansikte. 

Ewa till vänster, bekant sedan tidigare från Dagnys på Fotografiska.

Fröderberg Jr ("½ person") och Magnus. I fäders spår ska det vandras. Själv passade jag på att pumpa Magnus på värdefull information. Säger inte vad! Tiden visar hur det blir, men visst lät han trovärdig och övertygande... ;-)

Jan-Olof - en trotjänare i sammanhanget.

 Anders har sagt flera gånger om att han kommer till fikat; äntligen blev det av!

Inga stora kameror så långt ögat når - här lilla Leica och lilla Olympus.

"Nu tror jag nog att du försöker lura mig... Menar du att du använde den där?" -  Magnus till Jan-Olof.

Juniordeltagaren har tagit fram paddan. Ewa blir mäkta intresserad och glömmer bort den outhärdliga pollensäsongen. Paddan kan väl också betecknas som en "liten" kamera, med lite fantasi när man tolkar ordet "liten"?

Och eftersom paddan åkte fram så kan väl vi vuxna få leka lite också. HTC Flyer studeras här. Den är bättre än iPad, anser jag fullständigt opartiskt. Den är förstås också en kamera, mindre än paddan.

Leklusten får somliga deltagare (Ewa och junioren) att dyka under bordet, snudd på.

Nej, nu är det dags för iPhone! Strunt i Leicor, paddor och annat!

Och de stora hänger på trenden... Här är det Anna som kollar några av de tagna bilderna.

Deklarerade klart och tydligt att hälsoskäl tvingar mig till avhållsamhet från PSE (och FS). Muskler och nerver i armen gillar inte redigeringsjobbet i vilka mängder som helst och då ligger bloggandet också i träda till viss del.  Funderar rent utav att bli analog på riktigt igen. Men ett litet undantag från avhållsamheten blev det i och med detta inlägg och här tog jag ut svängarna lite mer. Butikerna runt fiket är helt underbara!

Som vanligt blev det några trevliga timmar med Dagny-gänget igen, lite fler än jag hade tid med egentligen, men vad gör man när det är trivsamt!

Något att tänka för framtida fikor på Broströms; tidpunkten kring 10 är idealisk om vi vill välja bord, kl 11 tager man vad som bjuds eftersom fler än Dagnys gäng är sugna på kaffe. Den här gången fick vi vårt ursprungliga runda bord som möjliggör samtal mellan alla, inte helt fel!

Nästa Dagnys förresten, den kan komma att anta en lite annorlunda form! Info kommer senare!

Som en bal på slottet

Det var en gång en prinsessa som... Så skulle man kunna börja en liten berättelse om en bal på slottet - men egentligen var det ingen riktig bal, men en fest i alla fall. Och på slottet. En kung fanns på plats, en låtsasdito, kronan verkade vara av en billig sort i alla fall. Några drottningar och sessor, även de av sorten låtsasdito. En festlig fest på slottet ändå, kort och gott!

Gästerna välkomnades av en skönsjungande kör som inledde med Tourdion, en fransk dryckesvisa från 1500-talet. En effektfull inledning sannerligen, gästerna skred in, tagna av stundens "allvar", i en andaktsfull stämning för att tas emot av något slags "adel". Mottagarkommittén på tre "adelspersoner" skakade hand med varenda gäst, imponerande då gästernas antal överskred 500 stycken med råge! Hmm, kändes som självständighetsbalen i Helsingfors... Där skakar dock presidenten hand med ca 1800 gäster så riktigt lika är ju inte balunserna.

Quand je bois du vin clairet,

ami tout tourne, tourne, tourne, tourne,

aussi désormais je bois Anjou ou Arbois.

Chantons et buvons,

a ce flacon faison la guerre,

chanton et buvons,

mes amis, buvons donc.

Le bon vinous a ren du gais,

chantons, oublions nos peines chantons.

En mangeant d’un gras jambon,

a ce flacon faison la guerre.

Buvons bien, là buvons donc

a ce flacon faisons la guerre.

En mangeant d’un gras jambon,

a ce flacon faison la guerre.

Snart är det dags för Allmänna sångens Valborgsbal på slottet. Du vet väl att vem som helst kan delta genom att köpa en biljett antingen till balen eller till eftersläppet. Förra året var jag en självutnämnd vimmelfotograf när festfolk anlände, bilder finns att skåda här .

Mera mera motor - närkontakt mellan två Audisar

Ohjälpligt har jag nu halkat in på motorspåret efter söndagens fotofika (tema "motor"). Dessa bilder nedan tillhör inte mina bästa, men själva ursprungssituationen var rätt märklig och det är det jag vill visa här; hur i världen hade den blåa Audin lyckats klämma in sig så här? I ett parkeringshus! En kontakt av den tredje graden?

Obs! -  jag har inget med någon av bilarna att göra med...framförallt inte med den blåa! :-)

Oops... Den svarta Audin har ingen möjlighet att backa från sin knepiga belägenhet.

Vill minnas att det låg en lapp vid den svarta bilen av typen "Ursäkta" samt ett telefonnummer. Gentilt!

Ungefärligen en vecka stod bilarna som de gjorde, sedan dök räddaren upp.

Och räddaren var ingen utomjording - apropå "kontakt av tredje graden".

Själv uppfattades jag som "pressen", alltid ute efter något smaskigt att publicera. Nej, en sådan är inte jag!

Friden var nu återställd, själv är man glad att ha sluppit den här typen av närkontakter, men man måste hålla tummarna så man inte åker dit en dag, så trångt som det kan vara i vissa parkeringsgarage.