Stamgäst på Fotografiska och i Stockholm

Har lyckats fylla veckans alla kvällar med nyttigheter, men utan tvivel har onsdagens föreläsning på Fotografiska museet varit den mest givande punkten i veckans program för mig. Men även i kväll blev det en tur till storstan, men med lite annat upplyftande på schemat. Båda turerna medförde en del bilder att fylla den nu nästan överfyllda datorn med. (Min snälla make inhandlade i kväll ett extra minne på 2 TB till mig! På eget initiativ! Tror att han gillar mig trots den svårartade fotomanin...).

Har sagt det redan tidigare att jag inte har för avsikt att "recensera" föreläsningsserien om fotografins historia annat än möjligen när allt är klart. Något litet vill jag dock säga om gårdagen eftersom kvällen var så inspirerande. Ämnet var svensk fotografisk historia och föreläsarens förtrogenhet med fotografi och dess historia och dess företrädare ledde oss till en reflekterande bana över vad som har varit och var vi är idag.

Som ett litet exempel kan nämnas Lotten von Düben som kom att samarbeta med sin make Gustaf von Düben, som i sin tur sysslade med kraniologi (en typ av rasbiologi kan man kanske säga). De reste till Lappland 1868 första gången för att studera "lappar", det gällde att mäta och fotografera människor (men även att gräva upp och stjäla kranier vet vi ju numera) för att få forskningsunderlag för denna då så viktiga vetenskapsgren. Idag framstår denna forskning ytterst tvivelaktig till sin karaktär, men när det begav sig kom den ha stor nytta av att fotografin hade kommit till.

De samiska museer som finns idag i Sverige och Norge vill inte ha några av dåtidens bilder i sina samlingar, bland annat då de kom till under en tid när man såg ner på samer och de människor som kom för att studera samerna hade ett arrogant och nedlåtande förhållningssätt till sina studieobjekt. Obs! Detta är min mycket förenklade version.

Några bilder från onsdagen i storstaden (och lite från hemmaplan). Optiken är min kära 50 mm:are.

Centralstationen, Stockholm.

Tunnelbanestanionen, Slussen.

Slussen fortfarande.

Järnvägsstationen, Uppsala.

Man kommer osökt in på tankegångar om vad är det idag som en dag kommer att framstå som en historisk skamfläck för mänskligheten? Något inom fotografin som kan framstå som tvivelaktigt i ett senare historiskt perspektiv? Det är rätt så uppiggande att ibland få reflektera över sin samtid som vi gärna vill tro är bättre än gårdagen. Människan bör ha blivit klokare med tiden.  Dessvärre finns det inga garantier; snarare är det säkert att det finns företeelser idag som våra barnbarnsbarn kommer att vara förundrade över och undra hur  de kan ha fått acceptans och spridning.  

Även i  kväll blev det bilder från storstan. Det är 50 mm som gäller i  dag också.

Vid Sergels torg. Förberedelser inför fotograferingen.

Styrbjörnsgatan. Här spanas det också efter fotoobjekt. Båda tjejerna fotade något intressant som låg uppåt, men jag var inte tillräckligt snabb med kameran. En dam stapplar ut med kryckor från apoteket. En pojke ser ut att vänta på att det ska hända något.

Centralstationen igen. Hundar går inte att fota i smyg, de ser en alltid! 

Järnvägsstationen i Uppsala igen. Nya människor, ny vinkling på fönstret.

Med en kärlek i Stockholm

Har blivit kär. Och kärleksföremålen är två! Platonisk kärlek som inte är besvarad...? Kanske är kärlek att ta till överord, kanske ska jag använda gillar skarpt i stället för att beskriva mina känslor. 

Föremålen för mina starka känslor? Det är mina två fasta objektiv, nya båda två, en 100 mm och en 35 mm. Det har blivit några makrobilder på den senaste tiden med 100 mm och allt annat har plåtats med 35 mm, nästan enbart, så även de nedanstående stockholmska bilderna.

Fast bilder på gatulivet i Stockholm börjar med en bild från trevliga Uppsala.

Bilderna nedan är från Sergels torg eller närmiljön däromkring.

Förr eller senare hamnar på Stockholms centralstation där kaos råder, sedan länge.

Vilken av bilderna är att föredra...? Bilden ovan är "äkta", det var ju den jag tog (rätat upp något), utsnittet nedan gör budskapet tydligare, men kanske påminner det hela då om PS-montage...?

Efter regnet... - här också...

Ordlösa speglingar. 

Folkfest på stan

Visst, folkfest, också stökigt värre när det är Valborg i Uppsala. Under den tidiga kvällen kunde man dock njuta en aning även om man själv inte var på sniskan, om man blundade en aning för nedskräpningen och att folk hade släppt sina hämningar i nödsituationer.... 

Vid slottet var det hur stillsamt som helst vid 17. Till synes sobert folk i farten dock, mer bilder från platsen fanns i förra blogginlägget.

Nere i staden såg det lite annorlunda ut.

Så värst många lättklädda fanns inte kvar vid 17.30. De lättklädda från förmiddagen, mestadels väldigt unga tonåringar, hade väl hunnit frysa ihjäl (eller omhändertagits eller dragit hemåt för att värma sig).

Filtar var den trendigaste accessoaren för kvällen.

Kamouflage i stan; funkade inte, men det  var kanske inte meningen heller...

De flesta av bilderna är tagna väster om ån, i närheten av universitetet. Här pågår dock en improviserad fest öster om ån.

En annan verklighet syns på sina håll också: "Sen? Jo men tåget var ju försenat... Var är ni?" Alternativt: "Jag kan inte sova ute i natt. Snälla, jag behöver ingen säng. Ett golv räcker. Snälla." 

Festen är redan slut? Roligare än så här blir det inte.

Privat städpatrull i gång. Kanske blir det en slant till familjens försörjning eller kanske kan man få ihop till en Iphone...

Städningen påbörjades tidigt, att bedöma av "prydliga" högar vid soptunnorna.

Hit har inte städpatrullen hunnit än.

Och sedan detta obligatoriska... Märkligt när gott om bajamajor stod uppställda inom synhåll....

Och då kommer jag osökt ihåg något som hände i stan ett par år sedan: En romsk familj från ett annat europeiskt land råkade ut för en trafikolycka med allvarliga följder. Familjen hamnade på intensivvården på Akademiska. Romska släktingar från hela Europa strömmade till Uppsala för att vaka vid sjuksängarna. De bodde i husbilar och husvagnar vid det något avlägsna Kap-området en bit från Ackis. Ramaskri på insändarsidorna: "De skräpar ner och förorenar. Detta är oacceptabelt! De måste uppföra sig som folk! Annars måste de bort! Eller rättare sagt, de måste bort i vilket fall som helst." Visserligen hade knappt någon sett hur de skräpade ner (Kap ligger inte så attraktivt till), men det vet man ju hur sådana där människor beter sig...

Det blev blev väldigt tyst efter en insändare som påminde om hur det brukar se ut t.ex. när bandyfinalen spelas vid Studenternas (som ligger närmare stan än Kap). "Murar av ryggar på vita medelålders män som uträttar sina behov helt ogenerat runtomkring Studenternas. Varför utbryter det ingen folkstorm om detta?"

Både polisen och ambulanspersonalen har en del att göra vid Valborg. Inga poliser får väl ledigt denna helg?

Obs! Har undvikit att fota uppenbart berusade personer.  Dock kollade jag inte hur berusade de personer var som urinerade öppet, och andra sidan är de inte möjliga att identifiera här.  

Projekt: Det gångna året – del 6

I JUNI 2010 hände roliga saker. Stockholms maraton och en möhippa under samma dag, samma plats… En gemensam fotoutställning med fotokurskamrater hörde också till månadens höjdpunkter. Utställningen hade vi på Uppsala Fotografiska Sällskaps lokaler. Samma dag med vernissagen pågick Uppsala performancefestival med mängder av konsthändelser, hann tyvärr inte se annat än en performance av en japansk konstnär. Men vilken performance! Koppling till fotografi fanns perifert.

Stockholms maraton; imponerande med alla dessa sportiga killar och tjejer.

Oturligt nog sammanföll maratonsträckan med en annan viktig sträcka, nämligen möhippagängets stråk till kajen för att kunna äntra en båt. Alla fick spurta en kortis vid bästa lämpliga tillfälle, men det var inte lätt. Krocken/krockar  låg i luften, dock inga smockar vilket man hade kunnat vänta sig av maratonlöparna. Men nej, de tog det lugnt. Några såg till och med lite roade ut vid dessa ”nära krocken”-upplevelser.

Men vi kom alltså över! Även jag, en medbjuden deltagare i dotterns möhippa. Har ni hört förr att en MOR får vara med på en möhippa?! En ära, vill jag påstå! Men som ni förstår, någon måste vara utanför bilden och det är ju förstås jag. Har tydligen här kapat några fötter för att få med hela hus… :-(

En trevlig skärgårdstur med vackra vyer mot möhippans delmål.

Fjäderholmarna. Svensexan pågick förresten på samma ö fast på en annan matlokal. Där fanns även brudens och brudgummens fäder med! Ej som objudna gäster utan medbjudna de också!

En middag med god mat och roligheter och sedan tillbaka till stan för en fortsättning. Men inga bilder här. Och vi lite äldre avvek lite tidigare för ordnings skull…

I mitten av månaden var det dags för fotoutställningen som vår fotokurslärare Johan var initiativtagare till. Johan är förstås medlem här på FS. Så även många av deltagarna. Vi hade inget tema för utställningen och därför blev den förstås lite spretig, men det gjorde absolut ingenting i detta sammanhang. Inlämningen av foton skedde några dagar innan och på vernissagedagen träffades vi på morgonen för att fixa till allt. Johan hade redan tänkt till en del innan.

Lite huvudbry och spring blev det för Johan.

Morgan spikar, Jessica och Salem tänker ut hur det ska bli bäst.

Sven och Nikos grunnar också på. Hon närmast också, namnet har jag glömt (vi gick inte samma kurs så det är förlåtligt att vara glömsk).

Eric vid sina verk, fotograferade i Indien. 

Joo, det blir nog bra så här.

Performanceinstallationen av den japanska konstnären Hiroko Tsuchimoto på Västgöraspången  var mycket märkvärdig. Hon låg på det här sättet orörlig i sin kokong hela lördagen, om jag minns rätt var det från ca kl 8-9 fram till kvällen kl 20. Maxtemperaturen denna dag låg på +14 grader, men mesta delen av dagen kring +12. Inget regn tack och lov. Hon hade två lokala medhjälpare (som byttes ut av och till) och som stod i var sin ände av bron med kameror på stativ. Deras funktion var att ta bilder av oss gloende förbipasserande, de arbetade mycket diskret för att deras syssla inte skulle märkas. Antar att vi ingick i denna performanceinstallation på något sätt. Eller så handlade det om att dokumentera i all enkelhet.

Så här såg Hiroko Tsuchimoto ut på riktigt. Har hämtat bilden från hennes webbsida . Oklart om hon förbereder sig här för den långa dagen eller om hon håller på och packar ihop sina tillhörigheter.