Vintertest av diverse fotoutrustning & fotograf

Känslan av att vara upplivad när vi nu har en riktig vinter sitter i. Allehanda utrustning måste kyltestas, både ny och gammal. Så även de fotografiska fingrarna, funkar de när det är MINST -10 grader. Hjärnan då?

Börjar med den sena söndagseftermiddagen då det traditionella UNT-fyrverkeriet sätter igång. Håller mig på avstånd. Min gamla Olympus E500 tjänstgör eftersom jag har en telezoom till den, men ingen till Pentax ännu (måste få tummen ur och beställa den!). Olympus är med på noterna denna gång (haft lite bekymmer varav inköp av ny kamera ett tag sedan). Temperaturen är vid detta klockslag -11.5 grader, enligt väderstationen Easy Weather. Att fota blir en rätt så lätt uppgift för fingrarna då fyrverkeriet inte varar alldeles för länge, kanske 7-8 minuter. 10 minuter högst. Resultatet; inga kanonbilder direkt, men någon "bruksbild" i alla fall att visa upp här.

Sedan blir det kväll, kl 22-22.30. Står på slottsgården för att få fota det fantastiska ljusspelet ännu en gång (inga bra bilder föregående gången jag gjordet ett försök).Nu är det sista chansen för kl 23 är årets omgång "Allt ljus på Uppsala" slut. Får sällskap av en annan fotograf som är där precis av samma anledning som jag, dvs på jakt efter den perfekta bilden efter tidigare mindre bra försök. Temperaturen är -13 grader enligt min N8, kontroll med väderstationen senare bekräftar siffran. Nu är det Pentax K7 som tjänstgör. Börjar frysa väldigt om fötterna. Måste nog köpa ordentliga vinterskor. Fingrarna klarar sig någorlunda, men så gör jag inte heller några avancerade inställningsändringar utan nöjer mig med sådant jag hade tänkt ut och ställt in i förväg. Gråter nästan av smärtan i fötterna på väg hem; minns barndomens vintrar vid Polcirkeln. Den andra fotografen stannar visst ända till sista minuten.

Lunchpromenad till ett matställe idag. Fotar både på väg dit och tillbaka. Gör till och med lite större lov för bildernas skull. Min Olympus SP 590UZ som skulle "testas" idag har jag glömt kvar i bilen. N8 blir räddningen. Den är inte så lätthanterlig i denna kyla och med stelfrusna fingrar. Nokia påstår att det är -11 grader kallt, men ingen kyleffekt (=ingen vind). Den klarar dock inte att känna att något slags dimma lägger sig över trakten och kyleffekten är påtaglig, det blir riktigt rått!   

Ut och köpa varma skor efter jobbet. Tar med Pentax. Hittar sköna fodrade vinterskor som jag hoppas är vad de ser ut att lova. Ut igen, första bilden tar jag kl 18.04 och då det är -11 grader. Andra fotografer ansluter sig när jag håller på, även någon med stativ. Det blir stopp när minneskortet blir fullt, har visst inte tömt det på ett tag trots att jag lägger in bilder i datorn på löpande band. Tar nu bort några bilder för att få plats med de sista bilderna för denna fotosession. Varför är alla knappar på en kamera så små? Varför sitter radera-knappen så nära ögonmusslan att stela bara fingrar knappt kommer åt knappen? Varför ligger nya varma skor i plastkassen i stället för på fötterna? Den sista bilden knäpps kl 18.54.

Skulpturen i bilden heter förresten Jona. Trots att det nu är -10 grader minst(det blåser dessutom en aning, ids inte ta upp N8 för att kolla kyleffekten) så sitter det unga paret i lugn och ro. Det kan de göra för Jona är uppvärmd. Mina fötter och fingrar är nästintill bortdomnade av kyla. Från barndomen minns jag att när fingrar och tår blev helt bortdomnade av kyla så kändes också allt bättre. Man kunde vara ute hur länge som helst. Sedan, väl inne, blev det gråt och skrik då upptiningssmärtorna satte igång. Ingen vuxen tyckte att det var något konstigt med detta eller att barnen borde vara inne när det är riktigt kallt. Under skoldagar fick vi inte vara inne på rasterna annat än om det var kallare änr -20 grader och rast hade man 15 minuter av varje timme.Det var tider det...

Testresultatet visade att all utrustning fungerade väl. Möjligen kan N8 sluta att lyda om fingrarna blir för kalla (touchfunktionerna kräver värme) vilket också hände när en tumme blev för kall. Turligen hade andra fingrar något lite värme kvar så det fixade sig. Olympus E-500 har alltid fungerat i kyla, så även denna gång. Kanske gillar den inte värme? Kyltestet med Pentax föll väl ut denna gång. Det vara bara det där med små knapparna i kombination med bortdomnande fingrar som inte är någon vidare kombination. Fotografen fungerade inte särskilt väl, tålamodet tog slut i och med påfrestningarna, men varmare skor ska råda bot på detta. 

Pilgrimer och höftskott

Margareta bloggar från Tibet och har bl.a. visat bilder på buddistiska pilgrimer. Tommy och Leffe har visat prov på experiment med sina höftskott. Aha, kanske kan jag visa upp bilder av ett dokumentärt slag med kombinationen pilgrimer och ett slags ”höftskott”!

De första pilgrimerna vi fick syn på på Istanbuls flygplats ett par veckor sedan fick oss att haja till. En man klädd i badlakan och badtofflor?! En till??!! Och där, många…

Det visade sig handla om muslimska pilgrimer på väg till Mecka. Hajj, den årliga pilgrimsvärden till Mecka, bör varje god muslim göra minst en gång under sin livstid och under vallfärden klär man sig i enkla vita plagg. Enligt min initierade källa ska man vara ombytt när man anländer till Mecka. Somliga byter om före avfärden, andra på planet, en del när man har landat. Här hade kanske researrangören bestämt att bytet sker lämpligen redan på flygplatsen. Alla hade också fått någon typ av identifikationshandlingar runt halsen. Kvinnor behöver egentligen inte byta om, men i den här gruppen hade de flesta damerna en enhetlig vit klänning med tillhörande vit sjal på sig.

Det här stora pilgrimssällskapet bestod mestadels av ganska åldersstigna människor. Det var rätt rörande att se hur tagna de var av situationen och av stundens allvar; nu skulle vallfärden verkligen bli av! Det hade kanske sparats länge inför resan. Kanske var det den första resan eller vallfärden överhuvudtaget, kanske skulle den bli den sista också. Anhöriga var på plats för att hjälpa till och ta avsked. Det kramades, det pussades, det vinkades. ”Måtte vi ses igen… Insha’Allah.”

Måtte alla komma tillbaka friska och lyckliga! Abdolah Kaders bok beskriver ett annat scenario i sin roman ”Huset vid moskén”: husets två mormödrar ger sig i väg till Mecka. De kommer inte tillbaka. Ingen visste vad som hade hänt. Man trodde att mormödrarna hade lagt sig för att dö i Mecka, att de ville ha det så och var lyckliga med sitt beslut.

Med alla respekt för pilgrimerna har jag lagt ut bilderna här. Är egentligen lite tveksam till höftskottsmetoden ur moraliskt perspektiv. Som ett försvar måste jag väl säga att de bilder jag nu visar är heller inga äkta höftskott. Fotade via sökaren de flesta av bilderna, men försökte låta bli att skylta med kameran, försökte göra mig lite osynlig, det kändes inte som rätt läge för många bilder på raken - lite kände jag mig som en smygfotograf allt. Mycket folk var det på plats så jag smälte väl in. Samtidigt vill jag tro att de berörda såg kameran och att de hade möjlighet att markera om de inte ville vara med. Eller så hände det som mycket kring dem att någon med kamera var inget att bry sig om eller något man inte noterade alls. Vilket förstås inte betyder att det är moraliskt ok att fota i alla lägen…  

Sist ett par bilder från denna så internationella miljö...

PS: Ändrade den ursprungliga rubriken "Medbloggare som inspiration" till något mer rakt på sak, nämligen till "Pilgrimer och höftskott". Få se om ändringen går igenom fullt ut, vill minnas att man kan stöta på patrull... Vill dock fortfarande understryka att medbloggare är goda inspirationskällor!

Nu har han vandrat färdigt

Så är vandringen på jorden avslutad för vår fina vovve. Ett svårt beslut att ta, men också lätt på sitt sätt mot bakgrund av omständigheterna. 12½ år ihop är inte så lite, vi har vant oss vid honom och lite tomt känns det nu här hemma. Inga fler fotopromenader med honom längre...

Här är de sista bilderna på Micki tagna under en av höstens vackraste dagar.

Någon där ute som har bytt från Olympus E-500?

På förekommen anledning  - strul ibland med med min Olympus E-500 - går jag i kamerabytartankar. Har trivts extremt bra med min Olympus och även med de tidigare analoga varianterna jag har använt. Ni som har gillat Olympus E-500, men bytt upp er antingen till ny Olympus alternativt till något annat märke; vad är era erfarenheter?

Det jag har uppskattat med Olympus E-500 har varit bl.a. de lättanvända menyerna, storleken (liten) och vikten (rel. lätt). Minus har varit liten sökare, jag har haft svårt att ställa in MF (kommit in i åldern när det inte längre är så lätt kanske), besvärande brus fr ISO 400.

Vill gärna ha tips om en kamera där jag kan få behålla de ovannämnda bra sakerna, men de mindre bra sakerna blir bättre. Gärna ett steg upp kvalitetsmässigt, vad det nu må innebära... Ett stort utbud av objektiv är inte så viktigt, men det vore utmärkt med bra kvalitet i grundobjektiven. Vad jag förstår har ju Olympus varit bra på sådant.

Här diskuterar den äkta hälften och jag vilken kamera skulle passa mig bäst. Vi diskuterar även hur långa de gemensamma promenaderna med hunden kan vara, typ hur många fotopauser man kan ta per kilometer.

Sitter uppe och väntar på...

...att min hennatatuering i handen ska torka. Ska visst ta någon timme. Försökt få tiden att gå så kameran åkte fram. Det intrikata mönstret ser fint ut, utfört som det är av en äkta bengalisk tjej. Avstod från att få mönster i hela handen för det hade väl tagit lite väl mycket av min sömntid. Och hennes också.