Behövs det specialla konsertskor när Bryan Ferry är här?

Veni, vidi, vici... kan väl Bryan Ferry säga efter sin konsert på Botaniska trädgården i Uppsala. Publiken var nöjd. Den recensent vars artikel jag läste var nöjd - se här . Jag var nöjd, bortsett från ett par punkter*.

.

Det börjar dra ihop sig. Diverse fötter börjar trängas bakom mig.

.

Bryan Ferry Orchestra inleder (instrumentalisterna var totalt 12 st, om jag räknade rätt, 11 män och en kvinna). Bland annat klassikern Avalon från Roxy Music-tiden fick ett annorlunda, men tilltalande arrangemang.

.

.

Kören (två pers) näst in.

.

Nu händer det något. Synd om dessa fotografer, de får ju bilder bara i början av konserten...

.

Den alltid så eleganta stjärnan är här, den riktiga konserten börjar.

.

Det finns fler som fotar. Aja baja...**

.

aösdf

adfj

aölf

aösdf

.

Utan att ha sett honom live tidigare känner man ju till hans manér ändå; han är sig lik. Musikaliskt är han däremot en framåtsträvare, men lyckas med konststycket att även där behålla något av sin karakteristik utan att stanna i utvecklingen. PS. Mitt sällskap Mr Herrmelin såg Ferry på Roxy Music-konserten 1976 (sic!). DS.

.

Den unge gitarristen fick en del utrymme, lite väl mycket enligt en recensent. Prao, typ? Han lär i vanliga fall spela i ett band där även en av Ferrys söner spelar.

.

Notera trummisen, hon är en av de få kvinnor man ser med denna arbetsuppgift. Den äldre gitarristen hade en charmig lågmäld scenstil.  Fördelen med att befinna sig så nära scenen är att kunna följa mer i detalj allt som sker på scenen.

.

Pausmusik- och dans (BF pausar ett par minuter).

ajkldf

kdjsfh

Åter på plats och den karaktäristiska halsduken åker på och av.

.

Inte är han mycket för att kommunicera verbalt med sin publik, uppsluppenhet tillhör inte hans stil heller annat än kort efter låtarna, möjligen. Ingår i konceptet. Kan väl uppfattas som arrogans eller butterhet också, om man så vill.

.

Publiken ser salig ut. Inte hjälpte det, det blev bara två extra låtar vilket kändes som ett abrupt slut med tanke på hur ivrigt vi försökte få honom tillbaka en gång till. Kanske var vi för gamla (som någon sade), dvs det blev inte tillräckligt bra fart... Ni ser väl vilken fantastisk utsikt Ferry med sina medmusikanter hade!

.

Kvällen är här, utlämning av "professionella" kameror och annat "otillåtet" pågår i tältet till vänster.

.

Mina konsertskor. Efter att ha varit på en Bruce Springsteen-konsert något år sedan (där jag inte såg något alls bland alla långisar) har jag drömt om att skaffa platåskor som det ska funka att gå i också (högklackat - nej tack!). Platåskor har varit svåra att hitta, de har visst inte varit trendiga, men i vintras hittade jag dessa i alla fall (inte så höga, men bättre än ingenting). Denna gång var inte skorna helt nödvändiga när vi hamnade närmast scenen, men med tanke på fotovinkeln kan några få centimetrar vara guld värda!

*Det abrupta slutet; missnöje med publiken? Ferry visade inga sådana miner, däremot började körtjejerna se mer och mer uttråkade ut mot slutet, i alla fall emellanåt...

**Någon hade lyckats smuggla in en systemkamera. Själv hade noga kollat om jag kunde ta med en sådan och det verkade ok. Ändå blev den portad. Jag behövde inte lämna in den mot löfte om att inte ta upp den! Måste väl bero på att jag verkade hederlig och det stämmer ju... ;-)

Den tekniskt intresserade vill kanske höra vilken kamera bilderna har kommit till med? Av någon outgrundlig anledning hade jag inte med Sony RX100 som en reservkamera, den hade fungerat utmärkt här och som en kompaktkamera hade den varit ok att få in också. Bilderna är därmed tagna med Nokia N808 Pureview och jag misströstar inte med resultatet, även om en riktig kamera hade varit att föredra...

.

Sweden Rock Festival - några fler bilder

Några fler bilder från Sweden Rock Festival - på "allmän begäran"! Eller njaa, man kan ju tycka att ett avsteg från serien "en bild per dag" är på sin plats när det är rockfestival (jag har ju avbrytit serien redan i förra inlägget eftersom det då blev fler än en bild - från rockfestivalen... ). Efter att ha grunnat på detta vidare inser jag det är det enda rätta, att publicera fler bilder därifrån för det är inte alls säkert att jag hinner med bilderna vid ett senare tillfälle. Dessutom är den här typen av bilder färskvara....

Så här - var så goda - bilder från torsdagen, dvs 7/6 - 10cc först ut; inte precis hårdrock, men även de som har blivit smittade av Hammerfall kan uppskatta deras musik, såg man i publiken...

Evasive, tror jag det svenska bandet heter, för den verklige hårdrockfantasten!

Danko Jones där borta, från Kanada...

Dags för Night Ranger...

Graveyard lite senare, mycket folk....

Och så tog natten vid med många fler band...

Miniserie "Min dag" - dag 6 - Sweden Rock Festival

Dagens (nattens) bild kommer förstås från Sweden Rock Festival - medlemmar ur Night Ranger nedan. Mot slutet av denna konsert dök förresten Dee Snider från Twisted Sister upp som en överraskningsgäst... Vilken ära...! En dag innan Twisted Sister ska ha en egen konsert här!

Det känns djupt orättfärdigt att bara publicera EN festivalbild (min serie går ju i och för sig ut på att det ska vara bara en bild varje dag denna vecka...). Så det blir en avvikelse från regeln, här nedan några till.  Förhoppningsvis får jag tid över till en riktigare rapport framöver. Hängde nämligen nedanför scenen vid kravalstaketet vid ett par konserter, med telen i högsta hugg...

Herrarna i 10cc nedan försökte inte låtsas vara yngre än vad de är... Stillsamt jämfört allt annat på denna festival... Också så nostalgiskt för publiken för nog kände den igen sina favoritlåtar från förr...

Och sist som signatur - ett självporträtt tagen under festivalen, solen sken och ljudmattorna runt omkring smälte samman till en meditativ upplevelse, nästintill ...

Brit Floyd - morgonens aptitretare kräver en fortsättning

Det bidde en bloggbild på Brit Floyd i morse, här nu några till. Som några redan så väl känner till är Brit Floyd ett tributeband i Pink Floyds anda.

Vi har en "målsättning" att se varenda ett av de tributeband som dyker upp i Sverige. Så svårt har det inte varit då banden inte är så väldigt många. Dessutom verkar de slå sig samman, vilket just Brit Floyd lär vara ett exempel på.

Höjdpunkten för oss var dock självfallet en konsert i våras i Globen då självaste Roger Water (från original Pink Floyd) kom med The Wall. Helt fantastiskt var det, trots Globen! Mina bilder därifrån finns här ... och här ... och här ....

Bildkvaliteten är inte något direkt att hurra för, men det jag vill visa är ändå lite av den stämning som rådde på Tyrol igår. Scenen på Tyrol är på tok för liten för bandet med den pampiga bild- och ljusshowen som såg ut att vara nedkrympt (jämfört med vad man kan skåda på Youtube).

Drömmer om en tid när jag kan hänga vid scenkanten med ett perfekt fotoläge, med en riktig kamerautrustning och ett fototillstånd hängandes runt halsen...

Konsertfotografer i farten - även någon "känd från FS"

Konsertmiljöerna varierar, således även stilarna och utrustningen hos dem som vill få konserter förevigade. Här ett axplock från en konsert som egentligen var flera stycken under loppet av ett antal timmar. Bilderna är tagna under Janne Schaffer & Co:s uppträdande ute i det natursköna Spraglehall.

 Världsartisten Schaffer ställer gärna upp för ett närfoto under förberedelserna.

                                Även andra vill komma nära, fast lite senare.

Någon tycker att det är bättre att inte riskera att störa.

Somliga håller sig på ett behörigt avstånd....

...men klättrar sedermera upp för ett bättre läge...

För där nerifrån syntes det så väl att där uppifrån hade man nog en ypperlig utsikt åt     alla håll.

Själv övervägde jag klättra ner en stund och få bilder med en annan vinkling. Dock var det ett sådant jobb att ta sig upp till klipporna så förnuftet fick råda och jag blev kvar där uppe för någon timme.

PS. Någon "känd från FS" identifierades under fotograferingen ... :-) DS.

Förresten överväger jag att ta mig an ett nytt projekt som går ut på att fotografera fotografer av en viss typ, tillhöriga ett visst fotogenre. Ett projekt som ska fånga upp en del av dessa gatufotografer som smyger omkring och låtsas vara oskyldiga turister. De känns igen av den lömska blicken, det planlösa irrandet samt av en attiralj runt halsen. De känns även igen utav att de verkar inte ta några bilder fast de föreställer turister. Attiraljen runt halsen är en Leica eller en Fujifilm eller en Panasonic, eller någon annan kamera av den typ som ser fullständigt harmlös och ofarlig ut.  

Detta är ett spännande, men svårt projekt skulle jag tro. Kanske inte heller helt ofarligt? De tilltänkta fotooffren är ju vana att spana omkring sig vilket naturligtvis försvårar uppdraget betydligt. Överväger att kamouflera mig med en liknande utrustning för att kunna smälta in i miljön och för att inte väcka onödiga misstankar. Vad tror ni?