Den ljusnande

Stan full av studentfirande. I lyckliga stunder närmade sig ljudnivån smärtgränsen. Uppifrån. Det ringer fortfarande i mina öron fast jag bara stod på trottoaren.

I stället för att fegfota tog jag fram fisheyezoomen, satte den på max vidvinkel (180 grader diagonalt) och körde sen fram kameran riktigt nära. Det fick bli som det blev.

Men först ett foto på himlen.

:

Och här samma foto på himlen.

"Hemmakontor". Behövs städer?

Nu visas utställningen "Hemmakontor" på Arbetets Museum i Norrköping. En högintressant inblick i ett väldigt speciellt skede.

I början av pandemin hörde yrkesfotografen Daniel Nilsson hur grannarna grejade för att jobba hemifrån. Då föddes idén att dokumentera det som kom att förändra Sverige. Han lyckades få tillträde till många hemmakontor. Fotona visar dessa i enhetlig och skärpt form.

Sju trappor upp på Arbetets Museum.

Mitt första intryck var att fotona såg ut som mäklarbilder. Ljust och fräscht. Men sen tittade jag på en i taget. De  visar så mycket mer! Detaljer, garderober, källare, husvagnar, egna sängar, trädgårdar. Sträv humor emellanåt. En hemifrånarbetare har hört "komma ut ur garderoben" minst tusen gånger på Zoom och Teams. Damen som jobbar med kontoret på strykbrädan visar dess överdrag. En födelsedagspresent från sin exmake. Presentvalet förklarar "ex".

Just den här bilden visar hur ett litet kök kan funka som kontor.

Avfotograferad bild som ingår i utställningen.

Varenda bild har text. Texterna sitter på rullstolsanpassad höjd. Man kan vinkla upp och läsa dom. Föredömligt! Som bonus visas videosnuttar i ett avskilt utrymme. Där får man höra de intervjuade prata skånska. Ett par miljöer har rekonstruerats. 

Rekonstruktion på Arbetets Museum.

Hur har han burit sig åt för att ta dessa skugglösa och detaljrika bilder? Jag ringde Daniel och frågade. Verktyget var en Canon EOS 5 D Mark IV med en jättestor ringblixt som drevs av ett kraftfullt aggregat.  Med den utrustningen fick han med både personen, i något fall personerna, och alla detaljer. Fotona skulle ha en likartad form men visa olika innehåll.

Projektet har bäring på stadsbyggnad.

Om alla som jobbar vid datorn kan jobba hemifrån, behövs städerna? De intervjuade tycker ganska samstämmigt att det gick att jobba hemifrån. Men de allra flesta saknade den fysiska närheten. Några saknade den intensivt. Att fika ihop vis Zoom är ett surrogat, inte äkta vara.

Daniel Nilsson har fått Lars Tunbjörkpriset för projektet. Han har länge jobbat med mycket blixt, men har inte försökt efterlikna Tunbjörks bilder. Och jag som tittare ser ett annat temperament bakom kameran.

Projektet har också fått utmärkelsen "Årets Bild". Bilderna finns publicerade i boken "Hemmakontor".  Utställningen har skapats i samarbete med TCO.

Länk:

https://www.arbetetsmuseum.se/utstallning/hemmakontor/

Filmen känns för vit

 Såg nyss "Filmen känns för vit" på SvT Play. Kanske lite off topic här på Fotosidan men sevärd! 14 minuter grymt rolig drift med anpassligheten. Just nu att man måste vara woke.

Jag tycker filmen känns allmänmänsklig. Kan man stå för det här om det börjar blåsa? Ska man stå för det?

Länk

https://www.svtplay.se/video/eXY7m6V/filmen-kanns-for-vit

Anna Azcárate spelar rektorn.

Foto Svensk Filmdatabas

Norrköpings krematorium förnyat

Eldbegängelse finns ju i många kulturer och har tillämpats även här fram till medeltiden.  Då blev jordbegravningar eller gravsättning inne i kyrkan norm. Mot slutet av 1800-talet började röster höras för kremering. Det fanns etiska aspekter, att elden renar, hygieniska aspekter men också praktiska aspekter. I städerna började det bli svårt att hitta mark till begravningsplatserna.

På 1930-talet togs beslut i Norrköping att bygga ett krematorium. Det blev delade meningar om utformningen. Norrköpingsfödde arkitekten Carl Bergsten ritade ett pyramidformat projekt. Men kyrkan valde att låta stadsarkitekten Kurt von Schmalensee* leda bygget av en förvisso modern men ändå mer konventionell anläggning.

1938 var den klar med två kapell och en avdelning för eldbegängelsen. Strax efter bygget upplevdes platsen som kall och steril. Ganska få valde kremering för sig eller sina anhöriga. Numera har vegetationen vuxit upp. Platsen känns vacker. Den ligger i anslutning till Folkparken, Norrköpings största park som invigdes 1895. Namnet till trots är den en donation från fabrikören, tillika stadsfullmäktiges ordförande John Philipson.

Vid jordbegravningar brukar begravningsakterna hållas i en kyrka. Traditionellt bars kistan ut av sex vänner till den avlidne och sänktes ner i den på förhand iordninggjorda graven.

I krematoriets kapell hölls samma ceremoni som annars i kyrkan. Men i stället för att kistan bars ut sänktes den maskinellt ner till källarplanet. Sen fälldes svarta järnluckor  för öppningen. Då jag utbildades till arkitekt varnade lärarna för detta. Änkor som kämpat sig igenom begravningsakten hade svimmat då de svarta luckorna slog igen.

Det är bättre att låta kistan stå kvar tills akten avslutats och de anhöriga lämnat kapellet.

Ursprunglig utformning. Foto Svenska Kyrkan.

Kring 2015 hade krematoriets tekniska utrustning tjänat ut. Den billigaste lösningen var att transportera de avlidna till Linköping för kremering. Saken var nästan avgjord. Men det var kyrkoval på gång och beslutet skulle gå att riva upp. Själv röstade jag på ett parti som ville behålla kremeringen i Norrköping och göra de investeringar som behövdes. Så blev det också. Anläggningen är nu miljö- och klimatanpassad. Ugnarna eldas med kretsloppsanpassat bränsle.

Uppdraget att projektera om- och tillbyggnaden gick till Fredrikssons Arkitekter här i Norrköping. De kan ta vara på byggnader från alla epoker. Våren 2023 premierades ombyggnaden med Östergötlands arkitekturpris.

Häromkvällen tog jag med kameran för att själv se hur det blivit. Alla bilderna är tagna med Pentax K-1 och objektivet Carl Zeiss Jena DDR Flektogon 20mm 2,8, ISO 100, bländare 8 eller 11. 

1. Krematorievägen är en vacker allé med träd som för hundra år sedan omplanterades från Norrköpingsutställningen 1906.

2. Inlastningen för externa transporter ligger under ett skärmtak. Nu i början av juni blommade fortfarande tulpanerna.

3. Den tekniska avdelningen har byggts ut. Arkitekterna har valt att arbeta med material och formspråk som harmonierar med 1938 års utförande.

4. Skorstenarna gick inte att gömma undan 1938, men skulle inte vara påträngande. Värdighet är nyckelordet. De har gjorts i ordning och används även nu.

5. 1938 kallades formspråket funktionalism, "funkis". Nu kallas det modernism.

6. Skyddsängel vakar över huvudentrén till det större kapellet.

7. Anhöriga har möjlighet att närvara vid kremeringen.

8. Utblick från pelargången.

___________________

* Kurt von Schmalensee, 1896 5/9 - 1972 13/7, var stadsarkitekt i Norrköping 1929-1961. Han var en av de ledande i den arkitektgrupp som låg bakom funktionalismens genombrott i vårt land på 1930-talet. Han kom i avsevärd grad att sätta sin prägel på Norrköpings stadsplanering under de följande decennierna och ritade märkesbyggnader som brandstationen och konstmuséet.
Vid sidan av tjänsten som stadsarkitekt var Kurt von Schmalensee flitigt verksam som arkitekt, främst med inriktning på offentliga och kyrkliga byggnader.

Sista blåsippan

21 maj blommade sista blåsippan i ett norrvänt hörn på tomten på Gotland.

Pentax K-1 med Pentax FA 135mm 21 maj 2023.