Bedrövelsens dag på Almedalsveckan

Idag onsdag 6 juli 2022 mördades en kvinna på en uteservering några tiotal meter från den plats Annie Lööf skulle hålla ett anförande. Bilden visar platsen ifråga. Skärmen visar den man, Lars Reuterberg, som stoppade brottslingen.

Han har intervjuats av DN:

– Jag mår jättedåligt över den här kvinnan. Men också att hon var i Almedalen och råkade ut för det här gör mig upprörd. Att någon förstör Almedalen gör mig förbannad.

Varför är Almedalen så viktigt för dig?

– Det är viktigt för oss alla. Det finns ingen motsvarighet i världen där man kan få gå fram och prata med politiker som man gillar eller ogillar och prata, och de ger en några sekunder. Det är fantastiskt. För de är människor ändå, även om de har tuffa jobb.

Jag känner likadant. 13.50 då larmet gick var jag hundra meter från platsen men det fanns murar och plank emellan och jag märkte inget. Det var lugn stämning. Almedalsveckan har klarat sig utan grova brott sen 1968. Alla arrangemang som ingår i programmet är gratis och öppna för alla. Att se och höra makthavarna I R L  och faktiskt kunna byta några ord med dom nån gång är fantastiskt. Pandemin blev ett hårt slag, men arrangemanget fungerade fint igen. Måtte Almedalsveckan klara även detta slag.  

Brandsnack om kulturhus på Visbys Gamla Brandstation

Högsta samtalsnivån under Almedalsveckan 2022 återfinns i Visbys gamla brandstation. Den ligger nämligen allra högst upp i staden inom murarna. Brandsprutan och de andra redskapen drogs för hand. Det var en fördel att kunna rulla ned för backarna till bränderna.

Inomhus återfinns en utställnings- och möteslokal för Brandskyddsföreningen.

Där höll Brandskyddsföreningen premiär för sin poddcast "BrandSnack". Premiärens fokus var på kulturhistoriskt värdefull bebyggelse. Konstruktivt samarbete mellan brandskyddet, fastighetsägare, kommunen och antikvariska myndigheter kan förebygga mycket och leda till snabba och bra ingrepp om det ändå skulle börja brinna. Visby har idag väldigt mycket bättre detaljlösningar för brandskydd än förr. Gipsskivor, larm och brandvarnare för att tala klarspråk. Räddningstjänsten har skaffat sig utrustning för att hämta släckvatten från havet om det ändå skulle börja brinna.

Det gäller att dra lärdom av katastroferna. Då en stor innerstadsfastighet i Eksjö brann ner visade det sig att befintliga larm kopplats ur eller inte ens tagits i drift. Notre Dame i Paris hade klarat sig bättre om brandkåren larmats korrekt och börjat släcka tidigare.

Mats Björs, vd brandskyddsföreningen, Jan Bejrum, kamratföreningen, Roger Andersson, chefredaktör BrandSäkert,  Erika Hedhammar, utredare och sakkunnig i frågor kring riskhantering och restvärdesräddning vid Riksantikvarieämbetet.

Det finns mycket kunskap, men också stora svårigheter att få fram pengar till förebyggande åtgärder. Professionella fastighetsbolag har ibland lyckats att få ekonomin att gå  ihop genom att förbättra brandskyddet och förhandla ner försäkringspremierna. Jag tror att det finns mer att göra där. Försäkringsbolagen borde låta göra brandsyn och sätta premienivån efter en riskbedömning. 

Märk väl att försäkringsbolagen gjort och gör en hel del! I Visby sponsrade Länsförsäkringar en övergripande brandskyddsinventering. Nationellt sponsrar försäkringsbolagen Brandskyddsföreningen.

De stadsbränder som förr slog ut hela städer har upphört. Visby drabbades hårt under medeltiden. 1611 förstördes en stor del av norra innerstaden.  Nu brinner enstaka fastigheter. Oftast kan en brand begränsas till den brandcell där den uppstått. (Brandcell: Brandsäkert avgränsad del av byggnad, t ex en bostadslägenhet.)

Brandhake och klocka:

Brandstationen byggdes av gråvitt silikattegel för mer än hundra år sedan. Den lades ner på 1950-talet och blev sen förråd. Så småningom inrymdes en lokal åt kamratföreningen. 2016 sålde Region Gotland fastigheten till högstbjudande. Brandskyddsföreningen Gotland lyckades då förvärva fastigheten. Målet är att den ska bli ägd av en stiftelse.

Jan Bejrum var brandchef 1982 - 2006 och har sen dess fortsatt att vara engagerad för brandskyddet och för Gamla Brandstationen.

Stannat vid vägkanten

Kul igår måndag på Almedalen, särskilt om ett ämne som ligger mig varmt om hjärtat, att skydda kulturbyggnader från eld (och andra byggnader också). Blogg kommer.

På väg hem till huset i Fröjel stannade jag till och tog den här bilden.

Pentax K-1 med Carl Zeiss Jena DDR Flektogon 20mm f2,o @ f8.

Almedalen söndag 3 juli 2022

Först åkte jag elbuss som laddades i farten. Sen in på nåt seminarium. Sen en glass och prata med folk.

Åren innan pandemin fyllde Almedalsveckan stora delar av innerstan med sina tiotusentals arrangemang. Under pandemin hölls arrangemangen digitalt, men själva grejen är ju den fysiska närheten i den medeltida miljön. Nu inför omstarten kortades den ner till söndag eftermiddag till torsdag förmiddag. Bra, den 8-dagarsvecka som tillskapades när de allt fler riksdagspartierna skulle ha var sin dag blev för lång. 2023 ska dom testa onsdag till söndag.

Elgiganten lärde mig lite om hur man dompterar sin Iphone. Föreningen mot vindkraft, "Svenskt Landskapsskydd", hade trevliga och hårt engagerade representanter på plats. Jag som just nu skriver på nästa debattartikel för att få vindkraften accepterad lyssnade in.

Vi var överens om bergrum, d v s jag tyckte att kärnkraft borde placeras i bergrum med 30 meter granit som skydd, dom tyckte att vindkraftverk passar bäst i bergrum.  

Almedalen är ett demokratitorg. Det blev lite snack med dom som vill ha direkt demokrati med knapptryckningar och lite snack med SD.

Sen till själva Almedalsparken för att lyssna på Andersson. Men vad är detta, har sossarna spökat ut sig så här? Hur dum får man vara?

Nä, det var inte sossarna. Det var (L) som tänker ta sig över riksdagsspärren med den här utstyrseln och att i den angripa nåt (S)-förslag.

Mycket folk kom för att lyssna på Magdalena Andersson (S). Lika mycket som då Göran Persson talade för några år sen.

Statsministern står framme vid podiet i blå klänning med vit krage. Man vill ju inte vara en sån där paparazzifotograf som kör upp ett teleobjektiv under kjolarna utan hålla lite distans.

Mycket folk även bakom scenen.

Sen troppade folk av uppför Hästgatan.

St Hansgatan:

Te- och konstnärsmaterialboden Kränku:

Prästgårdsmiljö i Sanda

I går åkte jag till grannsocknen Sanda på Gotland. Mot väster har den strand mot sjön. Längre in finns bördig jordbruksbygd. Kyrkan och prästgården ligger en halvmil från stranden. För tjugofem år sen beslutade länsstyrelsen att utse prästgårdsmiljön till byggnadsminne.

Byggnaderna omges av en parkliknande trädgård med stora träd. Då jag var där var det vackert, varmt och fridfullt.

Huvudbyggnadens norra del, till vänster på bilden, stammar från 1200-talet. I den finns stora medeltida partier kvar. Under 1700-talet byggdes huset om. 1860 förlängdes det mot söder. Nu ser det ut som en stor gotlandsgård med sitt sadeltak utan taksprång på gavlarna och putsade fasader. Det används till församlingsexpedition och bostäder.

Drängstugan (strax t h om bildens mitt här nedan) är från 1700-talet. Enligt RAÄ uppgifter är den ett delvis reveterat bulhus, d v s ett skiftesverkshus där man ser ramverket medan de liggande bulorna (planken) försetts med kalkputs.

Brygghuset i kalksten, rosa byggnaden t h här nedan, byggdes på 1600-talet. Det noterades i ett syneprotokoll 1749. Där mältades korn. Av malten bryggdes öl, dricku på gutamål. Bakugnen är så stor att den sticker ut på husets baksida, under skorstenen. Det fanns väl möjlighet att byka tvätt också.